När jag var yngre och ända upp i tonåren så sprang jag Orientering, men efter mitt år i USA så tror jag att jag blev för bekväm för det och började med aerobics. I och med denna fritids ändring så tappade jag också kontakten med alla orienterarvänner och mailet fick mig att verkligen tänka tillbaka om hur mycket jag faktiskt upplevt och fått se när jag sprang Orientering.
Här kommer några rader ur mailet från Ann-Chatrin;
Dammade av några gamla album i veckan. Tänk vad mycket roligt vi gjort tillsammans.
Två O-ringen, Östersund och Arboga.
Jukkola i Finland med fest i Vallentuna efteråt.
10-mila
Resan till Tjeckoslovakien i minibuss.
När jag åkte över till dig i USA och du guidade runt mig i New York.
Disco i stan, när vi var alldeles för unga egentligen.
Oringen och Jukkola;
Tjeckoslovakien. (innan murarna revs i Tyskland och innan det blev två länder av Tjeckoslovakien) Kan det varit 1988??
BLir lite full iskratt när jag ser att Pöh står med på bilden i mitten. Pöh som han kallas är Adams mentor och lärare i skolan. Vem kunde ana det för över 20 år sedan?
Empire State Building New York 1991
3 kommentarer:
Pöh! Han var min mentor också när jag gick i Kvarnberget för 13 år sen! :)
Men, vad 17, han var ju min klassföreståndare också fast för kanske ca 25 år sedan, haha. Så du, Elisabeth är alltså också en gammal värmdöbo och kvarnbergare, där ser man, tyckte att jag kände igen dig!
Jag har följt din blogg en kort tid och gripits av din och familjens kamp men aldrig lämnat någon kommentar......
Du har inspirerat och hjälpt många människor, tror jag och jag ber för att du ska få hänga med ett bra tag till!
Jenny (också en gammal Kvarnbergare:-)
Vad underbart med gamla minnen. Ljuva 80- och 90-tal. Visst var det härligt att vara så ung. Men tyvärr visste man ju inte om det då eftersom man inte hade något att jämföra med. Man trodde väl att man skulle vara 19 för alltid.
Kram Maria E
Skicka en kommentar