Knät värker i alla fall fortfarande, j-la skit. Jag går med vulkanskydd samt äter voltaren maxdosen så får vi se om det kanske ger med sig efter några dagar.
Närjag var hos sjukgymnasten i morse för ryggen så bad jag henne kolla knät också och hon tror att det är muskulärt. Om det inte blir bättre i slutet av veckan tycker hon jag ska uppsäka en ortoped. Hmm, men jag har ju inte gjort någonting?!? Varför strejkar kroppen?!?
Chefen till Handläggaren på kommunen har ringt idag för att meddela att hon fått mina synpunkter. (Jag har skickat in lite ris och ros på kommunens hemsida.) Hon hoppas på att vi kommer vidare till nästa steg i denna vecka... (Vi får väl se. Suck.) Hon nämde också att de har tagit till sig många av mina synpunkter och bland annat så ska de efter semestern ta fram en mall på hur ett bostadsanpassningsärende ska gå till. En mall och riktlinjer som både den sökande och kommunen ska kunna luta sig mot. Tänk att jag som kommuninvånare ska behöva ryta till för att det ska hända något och konstigt att det inte redan finns idag kan man tycka. Suck, suck, suck.
De har även ringt från Assistansia angående Personlig assistent till Joel från han fyller 4. Det får bli något som vi tar tag i när bostadsanpassningen är klar. jag mäktar liksom inte med det just nu. Då ska nya ansökningar till kommun och försäkringskassa skickas in. Och alla läkare och terapeuter runt Joel måste skriva nya intyg. Suck igen. Det är ju inte så att en CP skada försvinner direkt...
En paus från allt detta fick jag när jag och Maria åkte ut till Björnö och lunchade på en klippa. Maria fick släpa på allt. Jag hade fullt sjå att ta mig fram. Att gå på plan mark är ingen fara men nerför är en pina.
Härligt va?
Vill också tillägga att jag älskar att få kommentarer. Då känner jag att ni är med mig på livets resa. (Jag vet att många läser men inte vill kommentera och det är självklart helt ok det också.)
Nattikramen till er alla.
10 kommentarer:
Hej!
Jag läser din blogg varje dag sedan en tid men har inte kommenterat tidigare. Jag är en tjej på 41 år som precis som dig har en spridd cancer. Det ger mig mycket att följa andra i sin kamp mot cancern. Du har ju det tufft med ett handikappat barn också. Mina barn är 17, 18 och 23 år och klarar det mesta själv så jag kan lägga mig på soffan och vila.
Ha det så gott tills jag tittar in nästa gång.
Vänliga hälsningar Annelie
Hej
Här är en till som följer din blogg och inte har lämnat någon hälsning tidigare..mycket slarvigt av mig.
Jag beundrar dig så mycket. Du kämpar och står i och har så mycket runt kring dig.
Varma hälsningar från Östersund
Ingrid
Hej Elisabeth!
Många varma sommarkramar till dig från Norrtälje! Har kikat in hos dig några gånger nu och är så tagen av din styrka och livsglädje! Känner att det är så himla länge sedan vi träffades, men jag tänker på dig ofta!
Kramar också till familjen och ha en underbar sommar!
Från "rospiggen" Anne
Underbar dag! Fantastisk vy, god lunch och en stunds vila ifrån alla måsten - välbehövligt minst sagt! Önskar nu att knät ger med sig och att styrkan får komma tillbaka - snabbt!
Massor av kramar från "tvättbjörnen" B)
Åhhh vad härligt du och Maria ser ut att ha på klippan, önskar att jag kunde vara ledig och göra er sällskap.
Jag håller tummarna att knät ger med sig snart !
Kram Jenny
Hej. Jag har följt din blogg eftersom vi är jobbarkompisar men vi har nog aldrig träffats. Det är helt fantastiskt att följa dej och du är helt otroligt positiv och tar vara på allt underbart i livet. Jag har drabbats av en del tuffa saker i mitt liv och vet vad det vill säga. Hoppas att du ska få en så skön sommar som bara du är värd. Sänder dig massor med varma jobbarkompis-kramar.
Britt
Ja de é så sant .. Klart det är roligare med kommentarer... Ett kvitto på att nån verkligen läser! Det gör jag, har gjort länge och ska skärpa mig! Meeer kommentarer!!
Kram från Linda i Tumba!!
Skönt att se att du kom ut i solen på en klippa också! Känner mig nöjd med dagen eftersom jag tränade också! Du måste vara helnöjd med dig för så mycket som du hinner med på en dag hinner inte många!! Att orka tag tag i allt omkring du är såååååååååå beundransvärd!! Så nu tycker jag att knät kan va lite hyggligt och sluta strula till det!! Vi ses snart på gymmet igen! Kram Lena
Har även jag följt din blogg ett tag utan att lämna några avtryck,halkade in här via Ulricas och innan dess Sabinas blogg.
Många härliga mammor som kämpar och har kämpat mot denna hemska sjukdom som ingen borde drabbats av.Jag har en kusin som inte är 30år fyllda än som drabbats av återfall av bröstcancer,även hon har tre småbarn.Hoppas verkligen att hon får bli frisk,min kusin var bara några år då hon förlorade sin mamma i just bröstcancer-85.Hoppas att du och din familj kan få en härlig sommar och att du får börja må bra!
Hej! Är dålig på att kommentera men jag tror jag gjort det någon gång innan hos dig. Men jag hejar på dig i de tysta varje gång jag läser. Ha en fortsatt skön sommar och tack för att du sprider glädje och inspiration till att själv kämpa och hålla humöret uppe när man har det lite tufft. Kram Malin
Skicka en kommentar