Onsdagen var det jag som hade heldag med mina besök. På torsdagen var det Joels tur att gå till läkaren. Denna gång Neurologen. Man kan säga att Neurologläkaren är Joels huvudläkare som följer upp alla olika behandlingar, operationer och röntgen som görs.
Joel visade upp sin charmiga sida och visade sina konster han kan.... De gick igenom alla färger och bokstäver och han fick bokstavera alla möjliga ord vilket han klarade galant.
100cm lång och 14,5 kilo.
Ingen tungvikater direkt. Läkaren vill åter igen remittera till dietist. Suck.
Jag gick med på att dietisten kan ringa mig. Det känns som vi har hört det så många gånger tidigare; mer fett, mer smör, mer grädde. Han är jätteduktig på att äta men är ju inte still många sekunder på ett dygn och det är klart att det går åt massa energi att ta sig fram!
På väg från sjukhuset blev det en Happy Meal(det är väl ändå lite extra fett i?) i bilen då snickaren som räknar på vår bostadsanpassning skulle komma klockan 13.
Denna gång var de två stycken som räknade och mätte och ska ge kommunen en ny offert på måndag. Det är den sista offerten denna snickare gör. Han kan inte trolla till ett handikappsanpassat badrum och förråd hur billigt som helst säger han, och det kan man ju förstå. Det han räknar på nu är den absoluta miniminivå samt att ytterdörren (från 1969) som tidigare skulle bytas ut nu ska återanvändas. Vi hade hoppats på en bredare dörr...
Svar på mina egna prover och röntgen får jag i nästa vecka. Än så länge har jag inte ett enda sjukhusbesök inplanerat nästa vecka. Eh, förrutom sjukgymnasten på måndag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar