Kroppen spökar

Vi har firat midsommar i Dalarna och kom hem idag och ingen orkade laga mat så det blev en middag på golfklubben. (Har ni märkt att det är sommar på riktigt nu?!)

På midsommarafton var vi ute och plockade blommor på ängen för att ha till att klä vår egen stång. Redan här började jag känna en obehagkänsla i höger knä så jag gav upp plockandet ganska snart.
Det blev en jättefin mini midsommarstång som vanligt, sedan traditionellt smörgåsbord. Höger knä fortfarande lite ömt, hmmm.
Adam klippte gräsmattan;

På kvällen åkte vi till Furudals Bruk för Majstångsresning och ringlekar. Jag skulle köra och AJ vad ont det gjorde i benet när jag skulle ta mig in i bilen. Jag kunde knappt böja knät, men gå plant gick bra.
Vi körde Joel runt i hans rullstol runt stången och vi gjorde våra egna små grodor och raketer.

När vi sedan skulle hem igen var det en pina att få in benet i bilen. Vad är det som händer med min kropp? Jag hade inte ansträngt mig över huvudtaget och så bara strejkar knät?
Nåja, det blir nog bättre om jag får sova en natt tänkte jag... men ack vad jag bedrog mig. Vaknade flera gånger på natten och hade SÅ ont. (Att försöka klä av och på sig en strumpa eller byxa kändes som tortyr, och att sätta sig på toaletten.. och sedan försöka ta sig upp igen...)
På midsommardagens morgon ringde jag faktiskt och kollade upp öppettider för sjukhusen i närheten och även sjukvårdsupplysningen. De hänvisade till att pröva äta lite antiinflammatoriskt och det har faktiskt hjälp.
Nu kan jag böja på benet men jag kan fortfarande inte lägga någon tyngd på det när jag böjer i knäleden. Jag avvaktar någon dag till så får vi se vad det blir.
Jag har ju redan problem med handlederna. Är det här något som också kommer att bli permanent?
Kroppen spökar verkligen med mig lite titt som tätt. Det syns ju som sagt inte på utsidan men min insida är ganska trasig av alla cellgifter som jag pumpat i mig.
Morgondagens måste; Ut på en klippa i solen!