Igår eftermiddag löft jag luren och ringde och avbokade min och Isacs USA resa. Jag själv har självklart varit orolig hur det skulle gå med tanke på vad som hände på Kreta och Isac säger också nu att han inte vill åka.
Isac; - Men mamma, tänk om du hamnar på sjukhus när vi är i USA. Då blir jag själv och jag kan inte engelska.
Det riktigt skar i hjärtat när han sa så. Så förståndig och klok.
Vi får skjuta det på framtiden och då ta med någon mer vuxen. Tills vidare får vi hitta på något på hemmaplan tillsammans.
Idag köpte jag årets Rosa Band, och det tycker jag ni läsare också ska göra.
Jag har också varit hos sjukgymnasten och på Kundaliniyoga. Efter det så köpte jag med mig lunch och åkte ut och hälsade på "köks-Fia". (Hon som ritade vårat svarta kök)
När jag kom hem möttes jag av en överlycklig Isac som för första gången har fått en cykel som inte Adam haft tidigare.
(närmast är Joels nya cykel från hjälpmedelscentralen, i mitten Isacs gamla och den lite större är den "nya".)
Även denna cykel var begagnad men det spelar absolut ingen roll för den är JÄTTEFIN, och det bästa av allt enligt Isac är att inte Adam haft den tidigare... :)
Tack underbara Åsa och JP för cykeln!
fredag 1 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, visst skär det i ens hjärta när barnen säger sådana saker. :´-(
Vilken lycka för honom med ny cykel! Vad fin den ser ut!
Kramar i massor!
Så fint.
Mina tårar ligger vi ögonkanten och vill ramla ner på kinden.
Jag tror att du kände själv, Elisabeth, att stanna hemma nu, både för familjen och för din egen skull, är det absolut bästa.
Jag har även en önskan att bli TIDS-miljonär! Då kan jag sätta in hur mycket som helst på din TIDSBANK.
Allt för att få vara tillsammans länge till.
Hälsa det finaste du har.
Dina grabbar, såklart.
Och din & Jörgens familjer.
Kramar hårt & länge
/Gitt
Glömde säga TVÅ VIKTIGA saker.
1)
Vilken grym cykel Isac fått av världens bästa Åsa med familj.
GRATTIS, Isac! Den är grymt snygg!
2) Imorgon är det jag som köper Årets Rosa Band. Fick reda på i dagarna att en vän till mig som fått bröstcancer. Och ständigt ställer man sig frågan!
VARFÖR?
Puss & Kram är något vi alla behöver.
Pussen & kramen i massor! ;o)
/Gitt
Jag kan inte annat än att instämma med de andra som skrivit. Tåren hänger i ögonvrån...vilka kloka tankar/ord från Isac.
Jag hoppas och vill verkligen tro att Ni kommer iväg till USA senare.
Kramar från Åsa
Skicka en kommentar