måndag 18 oktober 2010

Oplanerat sjukhusbesök

I går kväll efter jag stängt ner datorn och satt mig i soffan blev värken i höften outhärdlig och trots alvedon och voltaren var jag tvungen att ta mig en Oxynorm (morfin).
Jag började känna mig febrig och skakig i hela kroppen... jag hade 39,1.
Efter att ha slumrat till en stund vaknade jag med en kokande hjärna. Jörgen kom med termometern och nu visade den 39,6!!!
Jag vet inte när jag hade så hög feber senast.

Efter en svettig natt så mådde jag riktigt bra i morse och höften hade mått bra av lite vila under natten.
Klockan 9 var jag på vårdcentralen och tog min spruta. Då jag fortfarande är rosslig i bröstet så tog de en CRP som var lite förhöjd. Frågan är om det är en infektion i höften som gör detta eller om det är början på lunginflammation?
Jag fick en läkartid klockan 14, så där emellan åkte jag till jobbet och jobbade några timmar.

Åter på vårdcentralen klockan 14 fick jag träffa en läkare som lyssnade på lungorna och bedömde de som ok. Han var mer konfunderad över höften och efter en hel del böjande och bendande så fick jag en akutremiss till Ersta sjukhus för ultraljud. Han ville att man skulle kolla upp så att det inte är vätska i höften.
Så, in i bilen och köra tillbaka in till stan. Som tur behövde jag bara vänta 15 minuter innan jag fick komma in. Läkaren hittade ingen vätska på ultraljudet men tyckte att jag behöver en datortomografi snarast.
Som tur är så har jag både datortomografi samt slätröntgen inplanerat på Södersjukhuset på onsdag.

Måste lägga upp lite bilder som jag hittade på en CD från Adams dagis. Måste vara ca 8 år gamla.
Adam med röd hjälm;


Adam till höger;

Här börjar Adams hockeykarriär;

Adam och hans kompis Daniel sjunger Hip Hop;

4 kommentarer:

Pysslan sa...

Vilken skit. Hoppas att det inte är något allvarligt. Tänker på dig! Kram Heidi

Linda sa...

Men fy, stackare!! Med så hög feber känner man sig verkligen inte pigg. :-( Hoppas att det inte är något allvarligt och att du snart mår bättre!

Hemskt att du har så ont i höften. Jag hade ju det för inte så längesen. Kunde knappt gå. Sen fick jag strålbehandling och nu är höften faktiskt så gott som helt bra! Sååå skönt!! För just en ond höft klarar man sig lätt utan.

Kramar i massor!!

Sanna sa...

Vad jobbigt, hoppas att det går över snart!

Jag tycker att jag känner igen Adams dagis på bilden, jag tror att det är förskolan där min mamma jobbar! :)

Anonym sa...

Nämen, vänta nu...vad är det som händer?

Du höll på att spräcka febertermometern i söndags natt med en outhärdlig smärta i höften, men ändå tog du dig till vårdcentralen kl.9 dagen efter.

För att seden beta av (OBSERVERA) några timmar på jobbet innan ditt nya läkarbesök kl.14???!!!

Den läkaren skickar dig sedan akut till Ersta sjukhus för att se om det är vätska i höften!!

Säg vem?
VEM i hela VÄRLDEN skulle kunna åstadkomma detta?
Det finns ju bara en människa och det är DU, Elisabeth.

Min urinvägsinfektion känns som en liten fis i rymden i jämförelse. Ok, att vi alla är oss själva närmast, men du får banne me´ mig och många andra därute att inse att livet är värt att ta vara på.
Varje dag,
varje timme,
varje sekund...

Jag är full av beundran, förundran, värme, kärlek, över den dynamiska människa du är. Var hittar du din KRAFT ifrån?

Dock kan jag känna att du MÅSTE ta det lite lugnare ibland. Återhämtning är viktigt.
Lova mig det?

I övrigt var det jättegoa bilder på Adam när han var liten.

Lycka till på onsdag, härliga du.
Kram Gitt