Hittade min dagbok från hösten 2008...

Igår kväll efter att jag, Isac och Joel varit i Huddinge på middag hos Jenny och Henrik så satt jag mig och gjorde klart ett fotoalbum till Adam med bilder på han och mig tillsammans under de senaste 14 åren. (Jörgen är med Adam i Nyköping på hockeycup.)Jag ska göra samma sak till Isac och Joel också, men det tar tid och är ganska energikrävande. Känns skönt att ett album är klart i alla fall.
Jag har även gjort i ordning varsin låda som jag samlat lite leksaker, deras favoritfilmer, något klädesplagg samt kopior på de filmer som vi spelat in på barnen under deras uppväxt.

Hittade även min dagbok som jag skrev i innan jag började blogga.
Jag fick min diagnos 4 september 2008 och varriktigt dålig hösten för två år sedan. Första två veckorna låg jag på sjukhus.
Här är ett utdrag från måndag den 27 oktober kl 03.15 på natten;
Vaknar varje natt... oftast av sendrag i ben och fötter... Mår ändå mycket bättre nu än vad jag har gjort på hela sommaren. Har haft så ont i ryggen hela sommaren och spenderat så mycket pengar på naprapater. Flera tusen kronor. Känns hemskt nu med vetskap om att de har knäckt och haft sig till ingen nytta.
Psykiskt har jag fått stänga av en del för att orka. Första månaden var det många tårar och ett flertal sammanbrott och psykutbrott. Men nu har jag stängt av och slösar ingen energi. Behöver den lilla energi jag har på att se framåt och förhoppningsvis få ett bra besked till våren att man får kontroll på cancern. Det läskiga i allt är att det inte går att operera bort och att det är kroniskt. KOMMER ATT LEVA MED CANCER RESTEN AV LIVET. FY FAN VAD LIVET ÄR ORÄTTVIST!!
Måste nu kämpa. Vill se mina barn växa upp. Särskilt Joel måste få allt extra stöd som går så att han utvecklas till en individ att klara sig själv i livet så gott det går, trots sitt funktionshinder. Älskar mina barn så otroligt mycket. Försöker säga det så ofta jag kan till dem.
Väljer mina fighter. Livet är för kort. Ta vara på varje dag. Älska medmänniskorna!
(Nu är klockan 03.45 och jag måste försöka sova vidare lite. Jag ligger i gästrummet, Jörgen och Joel i stora sovrummet.)
Känns bra att jag klarat av att leva med cancern nu i över två år. Är dock livrädd inför mitt läkarbesök på måndag.........................