2 sjukhusbesök till idag.

Nu sitter jag här på Södersjukhuset igen. Jag nickar förstående när personalen i receptionen på röntgen tar fram en karta och markerar vart jag ska gå och vilken färg jag ska följa. (känns inte som jag behöver någon karta, har ju varit här ett antal gånger förut kan man säga)
Jag slår mig ner vid gul markering och väntar på att en syster ska komma ut med min kanna och glas. Som vanligt hör man när de är på gång bakom den stora vita dörren och ut kommer hon med ett leende och en röst som om hon pratade med ett litet barn. Hon undrar om jag varit här förut och förklarar hur jag ska ransonera kontrastvätskan som jag ska dricka under en timme. (jag tror jag skulle kunna räkna ut det ganska lätt själv även om det inte hade varit så att jag druckit den här vätskan så många gånger förut)

Klockan börjar närma sig 18 och det är en halvtimme kvar innan det är min tur att åka in i röret och ”andas in”, ”håll andan”, ”och andas igen”. Innan dess ska de komma ut med en värmekudde som jag ska ha i armvecket en stund innan då de måste sätta nål som ytterligare kontrast ska in i under själva röntgenögonblicket. Ni som gjort datortomografi vet att man först blir varm i hela kroppen och sedan känns det som man kissar på sig…

När jag ändå sitter här och väntar så kan jag ju passa på att delge er vad jag gjort tidigare idag.
Jag lämnade Joel 8.45 till taxin som stod och väntade vid dagisgrinden. Det var dags för ridning med sjukgymnast i Tyresö.
Sedan har jag varit på jobbet och hjälpt till med underlag för kommande budget. Vid lunch fick jag även ett godkännande från inblandade parter kring Joel på att skicka iväg skrivelsen till Patientnämden som jag gjorde förra veckan. Så den skrev jag ut på jobbet och fick med den med dagens post.

Klockan 15 mötte jag upp Jörgen och Joel på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Grabbarna åkte färdtjänst, jag kom direkt från jobbet och sedan skulle jag direkt till SÖS efter ALB.
På ALB träffade vi Joels egen sjukgymnast Ann samt en sjukgymnast från ALB. Vi diskuterade igenom hjälpmedel som Joel kommer att behöva efter sin operation samt att ALBs sjukgymnast också fick känna och mäta Joel och bilda sig en uppfattning om honom. Besöket kändes bra och jag ser fram emot resultatet som vi hoppas få ut av operationen. Trots att det är minst 6 veckors rehabilitering efter.
Nu är jag mest rädd för att han ska bli sjuk och att man måste skjuta på operationen. Det går exempelvis vattkoppor på dagis nu…

Jahapp, nu börjar det dra ihop sig och de borde komma ut med värmekudden till armvecket. Jag har bara 2 glas kvar att dricka.
Önska mig lycka till att monstren inte spritt sig och att det inte är någon monsterstad som bosatt sig i min höft.
(Jag har börjat med 8 kortisontabletter om dagen och redan idag så känns höften så mycket bättre)