Slutet

Så skriver Ulricas man Lasse på Ulricas blogg. Ulrica från ”Livet kan inte vänta”, Ulrica som jag åt lunch med i höstas, Ulrica som jag haft mailkorrespondans med i snart ett år, Ulrica som mailade mig i torsdags senast.
Hon har haft återfall i 3 år, jag i 1,5år. Betyder det att jag bara har 1,5 år kvar? Eller kortare? Eller om jag har riktig tur lite längre?
Ulrica ligger nu och blir ipumpad lugnande medicin och är inte kontaktbar. Detta bara efter att hon känt sig trött och gått och lagt sig tidigt i lördags. För en dryg vecka sedan berättade hon för sina barn att det inte fanns något mer läkarna kunde göra. Jag blir livrädd att höra att det kan gå så fort.
Här är mitt senast mail från Ulrica för mindre än en vecka sedan:

Hej.

Alla levervärden är mycket förhöjda med stjärnor efter och bilirubinvärdet är nu uppe i 120 och fortsätter att öka vilket visar på att levern inte orkar jobba längre. Jag är otroligt svullen om buken som gör mig orörlig, sjukligt trött, gul och jag klarar inte av att ta hand om mig själv längre.

Det kommer att gå bra för dig nästa vecka när du tar dina prover. Och i framtiden också.

Jag önskar dig allt gott och ett friskt liv. Jag hoppas och tror du grejar det här.

Tänk kärlek! Chokladhälsning Ulrica

Jag har haft en riktigt jobbig dag och att läsa detta tog knäcken på mig. Ska försöka komma på andra tankar innan jag går och lägger mig så att jag kan sova för det behöver jag verkligen.
Den här dagen har varit tuff från morgon till kväll. Började med att åka till vårdcentralen för att ta mina prover. Hängde på låset 7.45. Snabbt tillbaka hem och hämta Joel som fick vara på dagis en timme på morgonen innan vi kunde åka till Ballongen. Majsan (Joels resurs) har varit hemma måndag och tisdag med sjuka barn så vi har fått lösa dessa dagar så gott vi kunnat.
Vi kom alltså lite sent till Ballongen och missade tyvärr morgongympan men resten av dagen har det tränats för fullt. Det är kul att vara med Joel på Ballongen men jag blev jättetrött och min rygg skriker att den inte vill vara med i alla konstiga ställningar. På väg hem stannade vi på Mc Donalds och åt mellis och jag tog en cola för att orka hålla mig vaken när jag körde.
Väl hemma han jag bara kolla posten, röja undan och förbereda för middag.
16.45 hade jag möte med kurator och arbetsterapeut angående bostadsanpassningen. Det blev ett långt möte och skrivelse som ska till Länsrätten och jag åkte därifrån 19.30. Storhandlade på vägen för att sedan plocka upp Adam 20.45 på hockeyn.

Nu är jag helt slut! Men inte nära slutet hoppas jag.

Tog lite bilder på Joel i dag som jag hoppas kan lätta upp stämningen lite.
Det är när vi bakat semlor och Joel och hans kompis Wille visar stolta upp resultaten. En bild från musikstunden och även från stretchstunden när barnen ligger på rad och blir stretchade av sina assistenter och resurser.