Till mina älskade barn,

Jag hoppas leva många år till och kunna stötta er på livets krokiga väg.
Om jag kunde skulle jag skydda er från allt ont, vara er mamma, er livvakt, er goda fe, er bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där.
Men livet är orättvist. Jag kommer inte alltid att kunna finnas vid er sida och mina dagar är räknade.
Ni kommer hem med skrubbsår och blåmärken. Ni har önskningar som inte alltid går i uppfyllelse, besvikelser och brustna hjärtan. Jag kan inte skydda er från allt det hårda i livet.
Åren rusar iväg och ni håller på att bli så stora. Ni kommer att vara ute och ränna på nätterna, det kommer vara kompisar och fester. Vi smäller redan i dörrar och blir arga på varandra. Ni tycker att vi vuxna inte förstår.
Ni kommer att åka iväg på resor och äventyr, och jag kommer inte att få svar på mina oroliga frågor, och flera av dem kommer jag aldrig ens att kunna ställa.
Det kommer att hända många roliga saker i livet men även tråkiga.

Adam, Isac och Joel, jag kommer alltid att vara er mamma. Jag kommer alltid att älska er. Vem ni än är, hur ni än blir, vad ni än gör. För jag har hållit er varma hand vid övergångsställena, jag har blåst på era skrubbsår och plockat era fästingar och stickor. Ni har alla tre fått somna i min famn när ni var små. Jag har bevarat era hemligheter, till och med dem ni inte vet att jag känner till.
Det enda jag vill är att ni är och förblir lyckliga. Lova mig att ni aktar er för eld och djupa vatten. Att ni tar hand om varandra vad som än sker. Att ni tar hand om pappa den dag jag inte finns mer.
Jag älskar er mest i hela världen!

Pussar och kramar från Mamma.