Jag är Elisabeth.

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev senast. Vet inte riktigt vad vi gjort dessa dagar. Allt liksom flyter ihop. Skrev av mig i förra inlägget i söndags ”Ett brev till mina barn” och det sög ur musten ur mig för en stund.
Men idag har jag ryckt upp mig, varit och tränat Pump på lunchen och sedan ute i det härligt kalla vädret och gått med Maria. En timmers powerwalk så det blev nog en cirka 6 kilometer.
Behöver röra på mig för att må bra, och vill också inte att vikten skenar iväg alldeles. Alla hormontabletter och sprutor gör att jag får dras med massa oönskade extrakilon och jag tänker definitivt inte ändra mina matvanor på grund av detta. Om jag inte har så lång tid kvar på jorden så tänker jag äta precis som vanligt. Jag äter bra mat men ni som känner mig vet att jag är en godisgris också. Jag inbillar mig om jag ger kroppen bra mat så ”märker” den inte när det ramlar ner lite lösviktsgodis eller choklad. Och när andra tar ett glas vin på fredagen så lägger jag hellre de kalorierna på något sött.

Har igår varit och inhandlat ett par nya svarta jeans som jag kan ha till jobbet då jag inte kommer i något av mina gamla par. Försökte med ett par som varit jättestora och som jag tappade om jag inte hade skärp….nu kan jag precis knäppa dem och de sitter så illa att jag inte skulle kunna ha dem på mig över huvud taget.

I morgon är det alltså dags att gå tillbaka till jobbet efter att varit heltids sjukskriven sedan 1 september 2008. Jag är egentligen heltidssjukskriven till och med sista mars men jag känner att om det är någon gång jag skulle kunna börja jobba lite så är det nu. (ska pröva på 25%) Det som hindrar mig mest för tillfället är lederna och då särskilt handlederna. Ska till ortopeden nästa torsdag och får se om de har någon bra behandling att ta till.

Appropå ortopeden så kommer här ett inlägg om Joels besök hos ortopedteknikern (OLMED) igår. Detta är dokumenterat för er som inte har någon inblick i det sedan tidigare och även för er som har funktionshindrade barn och följer min blogg. Alla CP-mammor och pappor därute vet vilket flängande det är till OLMED vid St Görans Sjukhus flera gånger om året, ja, ibland flera gånger i månaden. Det vi får hjälp med via dem är fot-ortoser, ståskal och stretchortoser. Nu igår fick vi även elektriska värmesulor till Joel. Kanon då funktionshindrade ofta har svårt att hålla värmen själva.

Dessa ortoser ska nu bytas ut mot större. Fick dem i augusti och nya skor därtill:

Ortopedingenjören känner igenom foten och lederna. Joel är jätte tålmodig där han sitter snällt i Jörgens knä. Hon trycker, känner och stretchar för att hitta ytterlägena.
Vilken söt liten fossing:


Sedan är det dags för avgjutning.

Dessa blir nu klara om cirka 3 veckor och då är det återbesök och utprovning igen samt 500 kronor fattigare på ytterligare nya skor. (Han hinner aldrig slita ut dem och det är ju inga skor man kan skänka till grannen direkt…)

Vill också flika in en bild på Joel där han sitter fint på månen. Han har blivit mycket stadigare och nu även under julen lärt sig att ta sig ner från den själv. Ni med funktionshindrade barn kan säkert känna igen er i glädjen för de små framstegen. Det är som när mina stora killar lärde sig cykla ungefär. Wow, en jättegrej och man berättar för alla nära och kära. Samma sak är det med att han kan ta sig ner själv från en pall på 20 cm.

Nä, nu ska jag ta och packa ihop datorn och göra den klar för färd till jobbet i morgon förmiddag.