I fredags var jag på tjejmiddag hos Jenny i Huddinge. Innan han jag vara med Maria och träna, sedan åkte vi gemensamt till Jenny.
Så skön avslutning på en vecka, först att få träna och sedan åka till dukat bord och äta och umgås med underbara vänner. Vi var 7 stycken som pratade i munnen på varandra under kvällen, där den minsta tog mest uppmärksamhet. Det var lilla Sofie, Lottas yngsta dotter på 5 månader.
Värdinnan Jenny:
Elisabeth och Gitt:
Lotta fixar efterrätten:
Jag lånar bebisen så länge, och mättar mitt bebisbehov för en tid framöver:
Jag förstår att ni vill se hur lilla tjejen ser ut i vaket tillsånd också:
Mycket flams och skratt blev det och jag kände mig levande hela kvällen. Åkte därifrån med ett leende på läpparna och i ett lyckorus över att ha så fina vänninor. Ni är helt fantastiska och så stöttande och peppande. Ni får mig verkligen att kämpa på!
Nu hoppar vi till idag söndag.
Var ute och tog en timmes promenad på förmiddagen med Maria. Den var verkligen välbehövlig för resten av dagen har jag varit inomhus och bara ätit och ätit utan stopp. Vi har haft släktmiddag (på pappas sida) hemma hos oss från klockan 14 och totalt har vi mättat 10 vuxna och 6 barn idag. Det kändes jättelyckat och jag tror alla var nöjda. Måste tillägga att jag har otroligt trevliga släktingar… måste sitta i generna…
Jörgen hade fixat förrätt och varmrätt och jag bidrog med efterrätten. (som vanligt)
Här är vuxenbordet: (fick aldrig bild på barnbordet)
Under middagen ringde Aftonbladet som läst om mig i Mamatidningen och bad om en intervju vilket jag har gått med på och vi ska träffas nästa vecka. Jag har inte tid denna vecka. Kan det verkligen vara så? Jag som bara jobbar 25%. Svar: Ja, så är det verkligen.
Journalisten ville få till en måndag eller tisdag och det är just dessa dagar som jag jobbar på.
I morgon måndag ska jag först med Joel till Ballongen på förmiddagsfika (första dagen på terminen), sedan till jobbet 5 timmar och direkt till min egen sjukgymnastik efter det.
På tisdag ska jag och Jörgen till Astrid Lindgrens direkt efter jobbet och ha mötet som blev inställt förra veckan. Det är diskussion om hurvida vi ställer oss till att operera in en Baclofenpump på Joel. Baclofen skulle göra att han slappnade av mer i musklerna vilket är bra men jag tycker det känns läskigt att operera in ett främmande föremål i en oskyldig liten kropp.
Tid för intervju nästa måndag då? Nää som sagt, har inte tid då heller. Då ska vi till Handkirurgen på SÖS med Joels ”bushand” och planera för botoxinjektion. (lite samma effekt som baclofen)
Nästa tisdag bokat!
Nu ska jag ta och gå igenom tränings schemat för grabbarna den här veckan och sedan försöka sova. Lite nervös inför morgondagen då jag ska få svar på leverprover som jag tog i torsdag. Snälla, låt proverna vara bra….
Jag har inte tid att vara sjuk! Jag vill leva! Även om det är med smärta i handlederna. (Har inte märkt någon skillnad av kortisonet)
Några väl valda ord från min vän Gitt:
"De lyckligaste människorna är inte de som har det bäst,
utan de som på bästa sätt använder det som de har"
söndag 17 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej mrs "Busy"! Vad trevlig ni hade i fredags! Det är ju verkligen en vitamininjektion med tjejmiddagar - oavsett när man har dem. Vilken gosig bebis! Räcker oftast med att låna kan jag känna! Gitts ord var verkligen tänkvärda! Ha en bra vecka och lycka till med informationen på sjukhuset! kramen
Hej Elisabeth!
Tusen tack själv för släktmiddagen igår. Jättetrevligt, gott och kul. Receptet på efterrätten kommer väl till pass nästa fredag då jag ska ha tjejmiddag.
Håller tummarna för att proverna är bra!
Stora kramar Eva
Härliga dagar vi har haft, speciellt fredagen! Den innehöll verkligen allt man kunde önska, trevligt sällskap, super god mat och många glada skratt. Stort tack Jenny för inbjudan, vi åkte verkligen hem med varsitt stort leende på läpparna.
Tänk så bra man mår i kropp och själ när man får umgås med människor med sådan fantastisk energi, det borde alla få uppleva.
TACK <3
Stora KRAMEN till er allihop, tills vi ses igen!
/Maria
Ps Visste ni föresten att Max von Sydow har en bror, Von Sydow tror jag han heter? Gitt?!? :D
No comments, Maria;)
NI ÄR BÄST!
PUSS/
von Sydow
Du kan verkligen LEVA livet,det är ju trots allt så viktigt HUR man lever oavsett hur LÄNGE man lever, det är otroligt viktigt med vänner både för friska o sjuka....vilken tur Du har som har en man som står för matlagningen när ni ska ha gäster man blir nästan lite "avis"...undrar oxå vad dina leverprover visade, tänkt på Dej idag o hoppades naturligtvis på det bästa.....LEV VÄL , ÖNSKAR DEJ ALLT GOTT
Skicka en kommentar