Dagens besök.
Farfar följde med då Jörgen jobbade men egentligen skulle Jörgen verkligen ha varit med idag. Vi fick träffa en hel stab med människor. Tror vi var 11 stycken totalt på rummet, överläkare, neurokirurg, ortoped, ortopedtekninker, 2 sjukgymnaster och lite administrativ personal.
De kände och vände och böjde på Joel och han var så tålmodig och duktig. De talades om operation i ryggen där man kapar nerver, mjukdelsoperation i musklerna för insida lår som är som spändast och även installation av Baclofenpump i magen. Baclofen gör sedan att han ska bli mindre spastisk.
Det sista alternativet verkar vara det som de förespråkar för just Joel. Jag kände mig lite tveksam och vi ska boka nytt informationsmöte där även Jörgen är med.
Farfar sa -aldrig livet!
Pumpen som ska opereras in i magen är lite större än en hockeypuck!!! Hur ska den få plats på sidan om hans lilla mage?
Det är mycket att fundera på.
Nu ska vi göra pepparkakshus. Vi har köpt en Annas byggsats och nonstop.
Däremot var jag på PUB igår och såg deras utställning av innovativa pepparkakshus:
3 kommentarer:
Sötaste Joel, han charmade säkert brallorna av alla experterna. Hoppas det finns en lösning som ni alla kan känna er trygga med, klokt att ta ett till möte.
Tog en stärkande "promenad" med dig i tankarna när jag satt i bilen idag på väg från ena jobbet till det andra (vilket väder!!!), hoppas det håller i sig och att vi kan ta en verklig promis snart :)
Största Kramen!
Maria
har börjat följa din blogg... kan inte förstå hur orättvist livet kan vara. jag blir så förbannad på mig själv att man ibland klagar o bråkar över såna strunt saker så ser man på dig/er vad ni går igenom. du är en sjukt stark människa... o måste säga, fan va snygg du är i håret på bilderna högst upp i bloggen(är frisör, yrkesskada:P). jag beundrar dig o förstår inte varför du inte får lite mer cred än bara vimmelmamman hela tiden!!. du är stark o har en toppen blogg. kämpa på, kraaam
Usch, känner igen de där besöken i små rum med MASSOR me folk som ska klämma o känna på de stackars små. Tur Joel är en sån glad och possitiv kille och acceperade detta.
O vad jobbigt med sånna beslut, speciellt om att operera in nått i kroppen. Det är ju aldrig kul och infektionsrisken är väll rätt stor då och att det ska krångla. Men det vet ju du själv om ju.
Som sagt du är en sån stark människa.
Kram Tessan
Skicka en kommentar