Datortomografi

Vaknade 07.55. Joel snusade brevid mig fortfarande, och Jörgen på andra sidan. (fast mer snarkande än snusande..)
Läg och funderade på om jag skulle gå upp eller ligga kvar, gå upp, ligga kvar. Efter några minuter bestämde jag mig för att smyga ut från sovrummet, ta min skelettmedicin, packa träningskläder och bre några smörgåsar som jag sedan åt i bilen på väg till gymmet.
Tränade en BodyPump och kände mig nöjd att jag klev ur sängen i tid.
På lördagar bjuds det på frukost på gymmet efter så jag avnjöt en mer rejäl frukost efter passet.

Åkte in till Södersjukhuset där jag mötte Jenny som var med mig på röntgen idag. Vi hade bestämt att träffas lite innan och ta en promenad längs vattnet.
På väg ner träffade vi Blossom. Så länge sedan vi sågs. Tror det var 5-6 år sedan som vi sprang på varandra som hastigast. Hon är en sådan karismatisk människa och det är helt otroligt hur man kan se lika ung och fräsch ut som när vi lärde känna varandra på en aerobicutbildning för 19 år sedan. (Det var även på samma utbildning som jag träffade Jenny för första gången.)
Hon noterade att jag klippt håret under mössan så jag uppdaterade henne med den korta versionen av min sjukdomshistoria.
När vi stod där och pratade så kunde jag se bilden framför mig hur vi såg ut för 19 år sedan i våra aerobicdräkter.. oj oj oj, och du Blossom, dina långrandiga hellånga tights i regnbågens färger kanske blir modernt igen. Till och med Jenny kom ihåg dem som riktigt coola och annorlunda! (vilket leende jag får på läpparna)

Efter promenaden var det dags för allvar igen. En liter kontrastvätska ska drickas under en timme. Nu smakar det ingenting direkt längre, förut var det Ouzo smak. Blä!
De satt nål i armvecket och det gick på första försöket. Bingo.
Sedan var det dags att hoppa upp på britsen. Det var ett nytt "rör" och det kändes som man la sig bakofram mot vad jag har varit van vid tidigare. Noterade att det var en Philips. Snacka om oviktigt vetande men när man ligger där och åker in och ut ett antal gånger, med och utan kontrast i armvecket, och datorröst som säger "andas in och håll andan" och sedan "andas igen" då har man inte så mycket att välja på.
Och varje gång är det lika obehagligt när kontrastvätskan går igenom kroppen och man blir alldeles varm för att sedan kännas som man kissar på sig.
Nåja, nu är det gjort. Svar om två veckor.

Efteråt fikade vi och åkte till Boo trädgård på lite julmarknad. Nu är jag hemma igen och ska precis hoppa i ett skumbad.
Joel sover hos mormor och morfar, och vad vi övriga familjen ska göra vet vi inte ännu.
Sammanfattningsvis en ganska harmonisk dag.

Nu är klockan 23 och jag gör ett tillägg på detta inlägg. Middag blev på Vita Hästen med Glenn och Petra och deras barn. Bestämdes halv sju och klockan sju sammanstrålade vi på restaurangen.
Enkelt, improviserat och jättetrevligt!