Illa, jag mår illa....

Har nog aldrig mått så dåligt efter en behandling.
Det var planerat operation och röntgen innan behandling. Det var meningen att de skulle operera in en medicininfart (piccline) för mina tre sista behandlingar, men nu har läkaren räknat igenom den totala dosen och då kommit fram till att jag bara ska ha två till.
En infart hade varit snällare mot mina få blodkärl som jag har kvar men nu slapp jag operation och även att gå till en vårdcentral en gång i veckan för att spola rent den, samt att jag kan bada i sommar!

Jag var klar vid 14 tiden när söta, snälla, rara Åsa kom och hämtade mig. Var tvungen att gå på toa innan vi skulle Åka. FIck rusa in då jag fick hulkningar.
Försökte dricka vatten då det är bra att få i sig mycket vätska så att man kissar ut överflödigt gift, men varje gång jag försöker dricka så vänder det sig i magen.
Vatten är det enda jag kan tänka mig dricka och just nu smakar vatten SÅ ILLA.

Att vomera (spy) är inte min grej och har endast gjort det en gång tidigare i hela mitt liv för ca 10 år sedan då jag blev matförgiftad av en kycklingsmörgås. Bland det värsta jag varit med om, fanns ingen hejd och jag var tvungen att sjukskriva mig dagen efter för jag var så svag och hade träningsvärk i hela kroppen.
Som tur var hade jag Jörgen som tog had om mig, han fick bära mig till badkaret minns jag och tvätta av mig där jag satt och skakade, sedan fick han sanera sovrummet och bädda rent. Vilket minne. Det är kärlek det........

Tillbaka till gårdagen och mitt illamående. Inget vomerande bara hulkningar. Tog med plastpåse till bilen, har ju inte lust att det ska hända i Åsas Lexus.
Var tvungen att få stoppa något i munnen, stannade på Mc och köpte en liten pommes, ingen dricka... och en glass med kolasås. Funkade bra.

På kvällen stekte Jöggemannan två pankisar till mig som jag sakta tröck i mig. Fortfarande svårt med vätska som framkallade hulkningar hela tiden. (gäller fortfarande idag)
Jörgen tog med barnen till sporthallen så att jag skulle få vara ifred.. efter 2 minuter rullar det in en bil på uppfarten. Det var mina snälla föräldrar som undrade hur jag mådde och om jag behövde hjälp. Men nej tack, låt mig bara vara ifred. De hade med sig jordgubbar, bigaråer och en tidning. Jag tackade men sedan fick de åka, vill inte loosa min värdefulla ensamma timme. De förstod precis.

Slumrade till en stund innan det var fullt hus igen. Isac och kompisarna på gatan ville komma in och leka med Joel. Adam och Jörgen också hemma. Tims mamma Maria satt och fikade med Jörgen, jag log i täckväst i soffan och var halvt delaktig i konversationen, orkade inte hålla ögonen öppna.
Sedan kom svärföräldrarna (de hade ringt tidigare men jag orkade inte svara då det var under min ensamma timme). De ville också kolla läget... mitt soffläge.
De tog hand om Joel och badade honom och gjorde honom redo för natten medans Jörgen åkte och jobbade en timme, sedan åkte de igen så det var helt ok.
När jag skulle borsta tänderna på kvällen kom det... hade ätit lite jordgubbar tidigare. Och det smakade bra precis när man hade de i munnen men direkt efter smakade det pyton. Så efter att vara tvungen att svälja ner mediciner med vatten och sedan gå och luta sig över handfatet för tandborstning så fanns det ingen återvändo.. fy faan rent ut sagt.. Det brann i hela halsen. Nog skrivet om äckligheter...

Jörgen kom hem och nattade Joel och såg till så att alla andra barn också var i säng innan han åkte ner och jobbade en timme till. Jag gick och la mig, SÅ TRÖTT.

Nu är det tisdag och jag har varit ensam på förmiddagen.
De ringde från Försäkringskassan och störde när jag låg på soffan och gottade mig i massa tidningar jag fått av Åsa.
Trodde det var försäkringskassan som ville jag på mig att börja jobba men det var angående bilstöd vi sökt på Joel. Det är andra gången vi söker, första gången fick vi avslag.
Joel har så många hjälpmedel att vi skulle behöva köpa en större bil, i alla fall en bil med större bagageutrymme. Det är större vagn, stor matstol, ståskal och ställning till ståskal, rullator, gåstol inne, gåstol ute och till hösten även rullstol.
Försäkringskassans läkare är inte säker på att funktionshindret är bestående..??? Som om en CP skada kan växa bort!!!??
Förhoppningsvis kontaktar det den riktiga läkaren på SÖS nu istället och får ett utlåtande.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg på sommaravslutning på Joels förskola Ballongen.
Jörgen har köpt avslutningspresenter till samtliga fröknar, inklusive TaxiÅsa (Åsa om kör färdtjänsten till och från Ballongen varje måndag och tisdag)
TaxiÅsa fick sin i morse när hon hämtade Joel och Majsan, hon blev jätteglad.
(Hoppas vi får ha henne kvar i höst)

En Pimperan (illamåendetablett) och off we go!