Det blev femkamp på Ballbreakers istället i Stadshagen. Det kändes som att det låg i "nowhere", ett industriområde, tre våningar ner. Men ack vad man kan ha förutfattade meningar. Stället var riktigt stort och välbesökt. Förutom Bowling och restaurang fanns många andra aktiviteter.
Mitt lag bestod av Patrik, Irene och Michael, till vänster i bild.(vi blev loosers)
Till höger i bild är Kia, Jonas och Anders som även vann hela femkampen.
Det var förutom Bowling en timme 4 andra aktiviteter. Biljard, Golf, Fågelskytte, Fotboll.
Här Irene med geväret laddat:
Jörgen, kolla min golfsving. Vad tror du? Blivande singelhandikappare?
(Jörgen suckar säkert när han ser det här. Han har 4 själv.)
Det var jättetrevligt att träffa kollegorna, en hel del nya ansikten har tillkommit sedan jag blev sjukskriven i september.
Några som inte kunde komma ville att jag skulle komma till jobbet och luncha nästa vecka men tyvärr hinner jag inte med det... Sjukskriven, med fullt veckoprogram.
Måndag: Nya prover, operera in en ny infart, röntgas och förhoppningsvis få behandling.
Tisdag: Mår antagligen illa. Avslutning på Joels dagis i Skarpnäck.
Onsdag: Isac skolavslutning i Brunn, Adam skolavslutning i Ekedal. Årliga avslutningslunchen med barnen och mina föräldrar samt Jörgens pappa. (Jörgens mamma jobbar)
Torsdag: Läkarbesök på SÖS på morgonen, tid hos kuratorn i Nacka för att skriva klart Överklagan angående bostadsanpassningen, Bankbesök och gå igenom huslån och försäkringar. Dagen avslutas med besiktning 17.30 av bilen..
Fredag: Andas
Fick idag veta av mamma att en kompis uppe i Dalarna också fått bröstcancer i båda brösten och ska operera bort dem i sommar. Hon går också på cellgifter nu innan operationen. Jävla skitsjukdom, det känns som att så många drabbas, som någon j-la influensa.
Igår fick vi beskedet att "pigga" grannen på svärföräldrarnas land gått bort (68 år) helt oförutspått. Han hade varit ute och spelat golf, kört bil hem och sedan bara rasar ihop.
Då tänker jag; Vilket bra sätt att dö på, han har varit pigg ända in i slutet, helt utan krämpor, varit ute med kompisarna och spelat golf som han gillar, inte behövt lida. Bra för honom men kanske inte för omgivningen som är helt oförberedda. De har varken hunnit förbereda sig för detta och inte kunnat bearbeta vad som komma skall.
Jag blir så arg varje gång jag får sådana här besked, ledsen också förstås, men samtidigt får jag ett inre lugn för mig själv. Det stillar min oro, jag är inte ensam, det är inte bara jag som är drabbad. Och dö, det ska vi ju alla en gång.
Jorden är rund,
och den plats som kan synas som slutet
kan också vara början.
(Ivy Baker Priest)
En del av tillfrisknandet är hoppet om att bli frisk!
(Indiskt ordspråk)
2 kommentarer:
Äh, vårt lag må ha varit sämst av alla i femkampen men vi var definitivt snyggast...och det varar mycket längre än en flaska såpa som 1:a pris. Fortfarande lite bekymrad över den där blåbärspajen...men jag skall se till att inte äta upp alla blåbären över sommaren. Kramen går till dig! Och medan Emma sover och David coachar Sverige från soffan så skall jag nog ta och Ocra mig lite...Vi hörs! Irene.
Ja, om det är något som vi inte kan förhandla bort så är det ju just att vi ska alla dö nån gång... sen kan man ju alltid fundera en massa om hur vägen dit kommer se ut. Jag har väldigt mycket av sådana tankar just nu, kanske för att så många av mina vänner och bekanta (och även familjemedlemmar/släktingar)har drabbats av cancer och andra skumma sjukdommar.
Jag hoppas och håller tummarna för att din väg dit blir lång och lycklig, Elisabeth!
KRAAAM /Nadja
Skicka en kommentar