Hela jag mår bra och mina värden är bra förutom den förbannade levern. Som bara växer och tydligen växt explosionsartat sedan december. Utan en fungerande lever dör jag.
Helt plötsligt får jag panik. Jag vet att det här kunde komma när som helst i närmsta framtiden. Men jag har känt mig så "pigg". Eller "pigg" kanske är fel uttryck. Men "pigg" för att vara så sjuk.
Jag har fått tillåtelse av läkaren att åka till Provence på lördag med min mamma men det blir sista utomlandsresan. Jag har vacklat mycket idag för självklart vill jag inte missa tid med mina barn. Men jag är enda barnet och min mamma behöver mig och jag behöver mamma. Vi pratade om det och jag har sagt att jag "ger" mamma min tid nästa vecka men sedan kommer allt fokus bli på barnen. Och ni ska veta att mitt fokus ALLTID är barnen även om de inte har varit med på allt jag gör. Kanarieöarna och Fjällen var däremot resor med hela familjen och första helgen i juni hoppas jag kunna åka till Göteborg med min äldste son Adam.
Isac och Joel har fått varit med till Disneyland förra våren och året innan dess var jag och Isac till London.
Mycket resor har det blivit sista året och de jag åkt på själv inklusive rehab är för att orka mitt tuffa liv här hemma i verkligheten. Jag önskar jag hade haft ett helt normallångt liv att sprida ut resor och saker man vill göra innan man dör men mitt liv blev inte så.
Jag känner mig stolt att ha skapat 3 fantastiska barn och jag gör allt jag kan för att de ska klara sig så bra i livet som möjligt.
217 kommentarer:
1 – 200 av 217 Nyare› Senaste»Livet är så orättvist! Har följt din blogg länge o du verkar vara en så himla härlig person, jag hoppas verkligen att denna skitsjukdom håller sig i schack länge till. Önskar dig en riktigt trevlig resa!
Många varma kramar från Gisela
En tår rinner på min kind, vilken kämpe du/ni är. Kram och hoppas du har många fina månader kvar med din underbara familj.
Jag är en mamma, mormor och farmor som alltid läst din blogg men aldrig kommenterat, förrän nu.
Dina rader rör mej väldigt starkt, du är en mycket speciell kvinna och så oerhört stark i ditt elände.
Man säger att man försår men det kan man aldrig någonsin göra, möjligtvis om man varit i samma situation - vad jag förstår är att du har det oerhört tufft och att vi alla andra inte kan förstå.
Jag förstår att du ger dina barn något av den kraft du har så att de kan gå vidare i liver med vetskapet om de har en mamma som gav allt, för livet, och för kärleken till dem. Och det kan dom klara sig långt i livet.
Kramar!
Fina Elisabeth!
Det gick kalla kårar över ryggen när jag läste din rubrik!
Jag blir så ledsen att höra om din förbannade lever som växer!
Jag hoppas att du får tid! Tid att leva och tid att andas!
Snälla, säg till om jag kan göra något. Vad som helst! Det är bara att maila.
Kram
Nina Ström
Skänker en tanke & en styrkekram du är otroligt stark.. // Ida
Här rinner en tår vid läsningen av ditt inlägg idag. Inga ord har jag heller. <3 NINA
❤❤❤❤❤❤
Kämpa på kramar!! Du tänker helt rätt med mamma, resor och familjen!
Solweig i Övik.
Åhh!! Hatar cancer ännu mer! Men vill bara säga att du tar vara på livet så bra. Du är bra! Kram Annica.
Elisabeth... tårarna trillar här... du är SÅ stark... att dela med dig av detta.. att du klarar det! Jag beundrar dig!
Men din överskrift... "Min sista vår passerar..."
Välj vilka du lägger din tid på... det kommer göra gott för både dig och de du ägnar tiden med!
Jag vet inte om jag borde skriva detta eller inte men.. jag gör det ändå!
När min mamma nyl somnade in så önskar jag MASSOR att jag ska hitta nåt brev till mig och mina systrar OCH PAPPA... ett var liksom... vet inte varför men det skulle vara så gott! Ett brev som förmanar mig att vara en bra människa... allt utifrån hur min mamma tänker hur jag är och lite "tips" liksom från henne om hur hon tyckte och tänkte.
I morgon är det min första födelsedag utan min mamma.. det hade bara varit SÅ gott att ta fram det där brevet... det menade minnet från henne.. MEN... som du skrev:
"If there ever comes a day we can't be together. Keep me in your heart. I'll stay there forever."
TACK!!! DU Elisabeth har gett mig ett fint sätt att känna och tänka att jag bär med mig min mamma!!!
Du ger så mycket mer än du säkert kan ana!!!
Jag tänker på dig och din familj!!! MASSOR!
KRAMAR/E
Ugh, vad jag fick ångest av att läsa ditt inlägg...så jag kan bara i min vildaste fantasi försöka förstå hur du själv känner. Fina, fina du <3 mina tankar går till dig och din familj. Ångra ingenting som du har gjort...ska man ångra så är det bättre att ångra det man gjort än det man aldrig gjorde. Många varma kramar till dig Elisabeth <3
:,( Jag vet liksom inte vad jag ska skriva.... Ditt fokus verkar alltid ha varit bra, ibland måste man få åka iväg och 'tanka' lite för att kunna ge... Elisabeth, som du/ni säkert förstått så är vi många här ute som tänker på er & försöker lyfta er lite på er väg tillsammans. Vi vet visserligen oftast inte hur lång väg vi har tillsammans men oavsett så är det vad vi gör under tiden som vi vandrar som är det viktigaste. Så klart så vill vi ju att vägen ska vara låååång men många glömmer bort att leva och upptäcka, stanna upp, andas och se sig omkring, njuta och ta in.
Jag tror dock att du gör allt det, kanske för att du befinner dig där du är eller också för att du alltid haft den förmågan.. Jag vill skicka en varm kram till er allihop! Anwi75
Varma styrkekramar till dig och din familj, hela vägen från Jönköping. Önskar dig en trevlig resa och att du får njuta av varenda liten sekund!
Näää, vad det första jag kände när jag såg din rubrik....det får inte vara sant.......
Jag önskar av hela mitt hjärta att du trots sjukdomen får en fin tid med dina nära och kära. Du tänker så klokt kring resan med din mamma, och att du ALLTID sätter barnen främst tror jag inte att nån har missat : )
Vill ge dig en lång, varm kram fylld med styrka och förtröstan. Tänker såå på dig/er
Kram
Har läst din blogg sen du var med Sofias änglar. Fick en klump i magen när jag läste rubriken i detta inlägg, livet är så orättvist. Ta hand om dig och din familj!
Tänker på dig. Å allt som ni får gå igenom.
Å hur stark du är. Hur starka ni är tillsammans. Å njut av varje stund.
En stor styrkekram sänder jag dig ! Hoppas du och din familj en fin sommar med inte så många. Bara ta dagen som den kommer .
Skapa fina minnen ihop . Ta många foton . Så kan ni sitta sedan och minas den fina sommaren .
Kram Veronica
Åh, Elisabeth - det finns inga tvivel om att du sätter dina barn främst :) Jag hoppas att du och din mamma får det helt underbart i Provence, att ni får må bra och du får vara smärtfri.
Varma styrkekramar från Carina
Det var en tung rubrik som mötte idag. I mina ögon är du en sådan tuff överlevare att jag liksom tänkt att du kommer fortsätta leva trots allt. Har följt dig så länge och tackar ödmjukast för allt du delar med dig av. Hoppas att du ändå får en hel massa mer tid.
Kram
Cancer är det värsta jag vet! Alldeles för många människor i min omgivning har tagits ifrån mig av denna hemska sjukdom! Senast min konfirmandpräst som dog i spridd bröstcancer. Varje år stöder jag RosaBandet-kampanjen för att bidra till forskningen så fler liv kan räddas i framtiden.
Din historia har berört mig. Du har lämnat avtryck i mig.
Fina Elisabeth- Som Anderssons skrev, så kan man aldrig förstå om man aldrig varit där själv. Men jag kan tänka mig hur det skulle kännas för MIG om jag visste att jag skulle behöva lämna mina barn och min man för tidigt.
Jag hoppas verkligen att du får ha många fina månader till med din familj och att ni får lov att njuta av den sommaren som snart kommer. Ta hand om dig och din familj.
Du har verkligen berört mig djupt och får mig att försöka leva varje dag som om det vore den sista.
Många kramar från Elim Sigvardsson
Har läst din blogg sen jag såg dej i " Sofias Änglar ".
Berörs mycket av din överskrift på detta inlägg :(
Har för snart två veckor sedan fått beskedet att en liten tjej på drygt 3 år somnat in :( Hade följt hennes kamp i några månader, hon hade kämpat i över 2 år. Hon hade neuroblastom.
Det känns ledsamt att läsa detta inlägg men jag hoppas att du får en underbar resa till Provence :) Njut av tiden med din mamma.
Kram
Älskade Elisabeth!
Huga ligen jag vet hur fort det kan gå, så nu suger du åt dig varenda liten tid som finns med de dina och det gäller även din mamma. Jag fick 1 månad att ta farväl av min mamma och det var en fin tid vi blev klara med det som behövdes sägas, men du är yngre och starkare, så njut av bara den!
Låt tårarna komma när de behöver, de har vi fått för att lätta vår smärta. Skratta, så magen hoppar och jublar ja, hon lever ännu!
Nu är vi många som gråter med dig, känner med dig och hoppas med dig!
Bamsekram till dig och de dina!
/annika
Åh jag blir så rörd! Du verkar vara en så klok och trygg människa! Jag beundrar dig och tror att ditt sätt att hantera saker hjälper din familj mycket! Massor av kramar till dig och tack för att du delar med dig!/ sussie
Hej Elisabeth!
Nu har jag följt dig på din blogg en längre tid och jag är full av beundran för du hanterar situationen. Trots sjukdom och smärta tänker du på dina närmaste lika mycket som på dig själv. Jag önskar dig en fin resa till Provence med din mamma. Det är säker såå vackert där nu. Du har lärt mig att ta vara på livet och att det bara är ett lån. Jag har satt in en liten peng på ert fondkonto. Det kommer att bli en fin bok tror jag. Stora kramar från en annan Elisabeth
Så fruktansvärt jobbigt besked! Hur orkar man ta in allt?!
Dina barn vet att du älskar dem, även din mamma behöver få egen tid med dig, du är ju hennes dotter... Ha inget dåligt samvete för att du reser bort en av dina viktiga veckor nu. Njut tillsammans med din mamma och kompis!!
Allt blir bra på något sätt..
/Elisabeth
JAg har också följt er sen Sofias änglar. Ni är en helt underbar familj. Men mycket tråkigt att läsa detta. Men skickar många kramar till dig och din familj. Connie
Du är en helt underbar som orkar och kämpar på..! Blir så otroligt ledsen när jag läser att din lever vuxit..:( hoppas att du får många fina stunder med dina barn och familjen..! Du är en kämpe..:)
Du fina underbara människa. Många styrkekramar till dig <3<3
Jag KAN inget annat är känna en enormt stor medkänsla för dig och din fina familj. Samtidigt beundrar jag din gåva till dina barn, gåvan du ger dem genom din blogg. Orättvisa är bara förnamnet på denna fruktansvärda sjukdom. All all styrka till ER!
Vill bara tala om att du ger så mycket genom denna blogg. Man liksom vaknar upp å tänker på hur viktigt det är att leva här och nu och att va rädda om varandra. Önskar dig en trevlig resa! Massor kramar till dig, du berör.
En stor Styrke kram till dig!! Kram Annelie
gråter floder av att läsa detta!! du är stark och du har både inspirerat och berört otroligt mycke människor. All kärlek&styrka till dig!
Att livet ska vara så nedrans orättvist ibland!
Dina barn ska vara stolta över att dom har en sån stark och fin mamma. Dom förstår säkert att du behöver din tid med deras mormor också.
Kram från en som alltid läser, men inte alltid kommenterar för ibland finns det inte ord för vad man skulle vilja uttrycka här!
Vill bara skicka en hälsning till dig fina människa som måste kämpa på detta vis. Jag har nyligen börjat läsa din blogg, har kämpat med/mot en sjukdom ett tag och insett att ingen människa kan ta ett långt hälsosamt liv för givet. Ett tag såg det väldigt illa ut för mig men det har vänt och jag tror jag får vara med ett tag till. Ja jag kände bara att jag vill skicka en stor, varm omfamning till dig, och jag hoppas att resan till Provance blir ljuvlig och att du får må okej <3
Helvete jävla skit, det gör så fruktansvärt ont i mig när jag läser hur du har det. Jag har själv två små barn som jag oftast gnäller över hur jobbiga de är men nu är det färdiggnällt, du gör mig till en bättre människa fina du.
Tårarna rinner när jag läser raderna du skrivit. Livet är så orättvist, hemska, elaka sjukdom. Ha en underbar resa tillsammans med din mamma!
Ta hand om dig och de dina! <3
Många varma styrkekramar till dig!
Kram Josefin
Tänker på dig och dina underbara grabbar.
Njut i Provence med mamma.
Ber för att du överbevisar cellgifterna ett bra tag till.
Kram / Myra
Vilken otrolig människa du är,du berör så många,tack för att vi får följa dej .kramar i massor till dej.
Inga ord räcker till... Jag tänker på dig och din familj <3
Kramar i massor!!!
Nu tittade jag in genom ditt "cyberfönster" igen! Det gör jag varje dag utan undantag!!
Nu sitter jag här med tårarna rullande.Vad ska man säga??
Åk till Provance med din mamma. Det gör säkert både henne och dig gott!
Dina barn vet att du älskar dom oavsett om du är nära eller ej!
Ha en underbar resa och tänk bara på dig själv!
Stor styrkekram från mig!!
Tårarna bara rinner o rinner ....
Den där "j**la Cancern;(
Jag hoppas så innerligt att man "bara" kunde "byta ut Levern " åxå om inte annat ... !!!
Kämpa på ,Ni är sååå fina !
Finns det liv finns det HOPP !
Jag har följt din Blogg sen Sofias Änglar o det är underbartatt läsa vilken kämparfamilj ni är <3
STORA VARMA STYRKE KRAMAR från Catarina Nicklasson-Gren
Tag vara på den tid ni får och gör det som känns rätt i hjärtat! Många styrke kramar från Mia
Så oerhört tungt att läsa....:-(
Tänker så ofta på dig och din familj.
Stor varm kram!! <3
Du finns med i mina tankar dagligen. Tycker du är en fantastisk människa , en underbar mor. Du ställer verkligen upp i alla lägen för din familj ,dina barn och dina vänner. Önskar det fanns nåt man kunde göra för dig.
Du är så värd att resa med din Mamma. Ha det underbart och försök njuta!!
Skickar styrkekramar till Dig!!!<3
Agneta
Åh nej!, va min första tanke när jag läste överskriften. Som så många andra blev jag tårögd över att läsa ditt inlägg. Jag beundrar dig att du orkar och att du tar vara på dig själv och alla stunder med hela dina familj.
Jag kan omöjligt förstå hur man tar emot ett sånt besked och sen orkar leva vidare, men jag har förstått att du är stark och jag tänker på dig och din familj och skickar en stor KRAM!
Blev alldeles tom på ord och vet inte vad jag ska skriva, bara ATT jag ska skriva.. :/
Skickar varma kramar, och tycker du gör rätt som åker iväg med din mamma. Du behöver henne, likaväl som hon behöver dig.
Jag satt och funderade en stund över vad jag hade velat i din och din familjs situation, och kom fram till det vet jag inte.. Man vet aldrig hur man reagerar eller tänker i olika situationer, inte förrän efteråt.
Därför finns det inga "fel" sätt. Bara ditt sätt.
Kramar
Underbara fina människa! Jag blir så ledsen när jag läser detta. jag hoppas att din lever håller i massa månader till! En underbar sommar med din fina familj . jag skickar dig massssa styrke kramar!! // Sandra Gbg
Hej.
Idag är det exakt 2 år sedan din och min väg korsades för första gången. Jag glömmer aldrig den enorma energi som du utstrålade när du ramlade in sist av alla till Alfta.
Du har en särskild plats i mitt hjärta, för alltid.
Älskade syster.
Karin
Hej Elisabeth,
Kramar till er från oss.
// Lars (Resten av livet)
Gråter när jag läser. Du är helt otrolig som beskriver hur du har det. Jag är full av beundran hur du hanterar din situation. Den kärlek och omsorg du visar de dina gör att de alltid kommer vara stolta över dig. Hoppas du kan njuta av din resa och må så bra som möjligt. Mina varmaste tankar och styrkekramar till dig och din familj.
Jag vet inte vad jag ska säga....blir så ledsen över hela situationen. Du gör rätt som tar denna sista utomlandsresa med din mamma. Dina barn förstår. Du har gjort och gör allt som går för att dina barn ska vara förberedda som det bara går på vad som kommer att hända. Jag hoppas att du och din familj får massor av tid tillsammans efter resan som fylls av kärlek och mys.
Skickar många stärkande kramar.
Marie.
Jag har aldrig kommenterat här förut, men följt dig i flera år. Jag vet inte vad jag ska säga, har inga ord. Jag önskar att du får en fantastisk tid med din mamma. Ta hand om dig!!!
Underbara Elisabeth! Jag har läst din blogg länge och kommenterar då och då och just nu så värker hela mitt hjärta. Dina rader berör och jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå hur du måst må just nu.
Jag skickar kramar och kärlek och hoppas av hela mitt hjärta att du får en härlig resa.
Kram
Fantastiska människa, så hemskt att se denna rubrik. Dumma cancer, så orättvist :( du som verkar vara en helt fantastisk fru & mamma. Vilken kämpe du är! Hoppas du har kvar många månader. Kramar
Må alla änglar vaka över dig så att du får tid att genomföra dina önskningar.
*kramar om* dig och din familj, all kärlek till er
Tack för allt du har delat m dig av.
Älskade, älskade Elisabeth, finns inga ord...men vill ändå att Du ska veta att Du har gjort ALLT Du kunnat för Dina barn och jag är helt säker att det kommer att gå bra för dem med en så´n start i livet de fått av sina föräldrar. Åk med Din mamma, det är helt rätt...U o jag gjorde ju aldrig något sådant tillsammans,hon valde att göra sina resor med sin L...jag VET att Du gör något fint för Din mamma i detta läge..Allt gott önskar jag Er alla. (i tårar)
Du fina underbara människa. Jag har svårt att finna ord men jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få många fina dagar och månader tillsammans med din underbara familj. Att du ska få vara så smärtfri som det någonsin går. Jag är säker på att all den kärlek du har gett till dina barn, har gett dom styrka att gå vidare i livet. Det behöver du aldrig tvivla över. Du och din familj kommer att finnas med i mina böner.
Många varma kramar
från Inga-Lill
Trillar en tår även här...
... Vet ej vad jag ska skriva...
... Men en kram eller två är alltid härligt så jag skickar en hel hög till Dig och familjen Din, Du är underbar!!!!
Kramar Annika K
Hoppas du och din mamma får en fin resa och att du får må så bra det bara går.
Styrkekramar från Maria
Blev så ledsen att jag glömde att skriva namn, men jag tror att Du förstår vem som skrev när jag skriver om U.....Ni finns i mina tankar //Ulla (U:s mamma)
Fina fina du! Jag finner inga ord, men jag vill ändå skicka en massa styrke kramar till dig! <3
Dina barn måste vara väldigt stolta över att ha en sådan fin mamma som dig, å vilka härliga pojkar ni har! Önskar så att du får go vecka med di mamma så att du får extra kraft igen för din Goa familj, kram
Jävla skitcancer!
Jag blev alldeles kall när jag läste rubriken.....hoppas verkligen att din livsgnista och inställning överbevisar läkare o mediciner ett bra tag till !
Du har lärt mig så oerhört mkt om livets viktiga saker.
Du berör !
Glöm inte: som jag skrivit tidigare: dina söner kommer att ta hand om varandra. Det riktigt lyser igenom när du skriver om dem, hur de är, vad de gör osv... det märks att det är väldigt trygga barn med mkt omtanke och sund inställning till livet.
De kommer att klara sig bara fint tillsammans med Jörgen o med era nära o käras support när så behövs. Jag vet att grabbarna har en grundmurad visshet o trygghet om att du alltid kommer att vara med dem i deras hjärtan.
Kramar Madde-Umeå
Kära Elisabeth
Be inte om ursäkt för att du åker iväg med din mamma. Alla som känner dig IRL och här via bloggen vet att dina barn alltid kommer först för dig. Pratade med G idag och nu är arbetet igång och du hinner säkert vara med och peta på ett hörn.
Tänker på dig och hoppas du kommer iväg med din mamma.
Styrkekram
Ulrika
Neeej!! Jag blir så bestört av att läsa dina rader!
Ge inte upp Elisabeth, du har superkrafter inom dig, plocka fram dem nu! Kämpa, kämpa, kämpa.
Jag började läsa din blogg efter tv-programmet.....Varje dag förundras jag över din styrka, all din kärlek som du ger din familj, och även dina vänner......Du skriver så fint och öppet om allt som händer dej, så det känns som vi har "kännt varandra länge". Jag säger som alla andra, när jag läser dagens inlägg från dej, berör det mej så mycket, att det gör ont.....vill ha ett trollspö, eller att en blixt slår ned, och tar bort allt det onda......Jag vill att du får en fin vecka tillsammans med din fina mamma, och skickar massor med kramar till er bägge två! <3
Skriver inte så ofta men läser varje dag! Du är helt fantastisk som orkar dela med dig av ditt liv, jag påminns hela tiden om att vara glad och ta vara på livet.
Önskar dig och din mamma en riktigt härlig resa tror inte att det är någon som missunnar er den. Alla vet att dina barn och din man betyder allt för dig och du tar så väl hand om dem.
Blir så ledsen att höra att inte cellgifterna hjälper den här gången. Håller tummarna för att du får hjälp med en bra medicinering för smärtan och att du kan få sova gott så du orkar kämpa!
Många varma styrkekramar och tankar! Sippan
Neej det får inte vara sant.
Du är en otroligt stark människa jag önskar så att det fanns något man kunde göra.
Jag önskar dig och din mor en trevlig resa. Hoppas du kan njuta av resan!
Du ska vara stolt över dina fina barn och vad du har gjort/kommer att göra i livet.
Jag beundrar dig!
Kram Anna
Livet är så fruktansvärt orättvist! Blir så berörd av det du berättar och känner med dig i varje ord. Min mamma har haft bröstcancer två gånger. Året var 1999, jag var 11år och mamma var 37år när hon fick diagnosen bröstcancer. Efter en tid så lägger man allt bakom sig och lever vidare. Tre år senare så hade cancern spridit sig till lymfkörteln, efter en lång behandling opererade mamma bort sina bröst. Fem år senare så friskförklarades mamma från cancern. Vi kunde andas ut igen, nu vänder oturen för mamma och vår familj. Men så blev det inte. Mamma fick diagnosen alzhimers. Det är så skrämmande hur plötsligt livet kan tas ifrån en. Det jag vill säga till dig å din familj är att va starka trots alla motgångar. Man lever för sin familj. Mamma är idag 50 och jag 24. Mamma har blivit mormor och jag har blivit mamma.
Jag vill verkligen ge er all styrka och mina tankar finns hos er! Spara och skapa minnen <3
Många kramar /Emelie
Kära, raraste Elisabeth, så tungt mitt hjärta blir! Jag hoppas att ett mirakel sker.
Du gör rätt som åker iväg med din mamma. Mamma är man alltid, hur gammal man än blir. Och att då få en vecka tillsammans när man dessutom vet att tiden är utmätt, är värt hur mycket som helst!
Du är en underbar mamma själv och har givit dina barn en kärleksfull och trygg plattform i livet - som ingen kan ta ifrån dem! Plus att du har styrkan att dela med dig och lära oss alla något om vad som är viktigt i livet.
Jag hoppas av hjärtat att du har låång tid kvar tillsammans med dina nära och kära, och att du får må så bra som det bara är möjligt.
Njut nu av din mamma och av våren i Provence!
Skickar stödjande och kärleksfulla kramar till dig och hela familjen.
Aina
Läser din blogg varje dag...usel på att kommentera.Ge I N T E upp...du är ju den starkaste person jag vet...Kämpa...Kram
borde vara lag på att man inte får dö före ens egna barn är vuxna! punkt.
kram från dalsland//
det finns nästan inga ord- kämpa på<3 förstår ditt dilemma mellan mamma och dina barn- vem är viktigast? ensamtid utan familj för att skapa ork och kraft men till vilket pris? det ständigt dåliga samvetet....för var och en av oss blir det ett personligt val- allt gott:) hoppas du har stöd från din make-mycket att ta sig igenom för er båda....kram lisa
Blir så ledsen när jag läser din ord idag. Livet är inte rättvist!
Njut av varje stund älskade du!
Kram Marie
Sänder dig en varm & lång styrkekram!
Finner inga ord.....
Förlora min man för 5 år sen i den förb***de cancern.
Sänder dig o familjen MÅNGA STYRKEKRAMAR....
Blir så ledsen när jag läser detta. Försök att njuta tillsammans med din mamma och kompisar på er semester. Det är du verkligen värd
Jag säger som de andra - ord känns så fjuttiga.... Att gå på magkänslan är en så bra metod för att MÅ bra. OCH att åka med din mamma ÄR BRA! Ta hand om dig! Kram från Norrland!/Ella
Åh Elisabet...gud vad livet är orättvist, önskar jag kunde trolla så jag kunde ta bort den j-a sjukdommen från dig. Du är en fantastisk kvinna...
Massor med Kramar
Helena i Gävle
Tänker så mycket på dig!
Kramar <3
Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro.... <3
Finaste Elisabeth! Blir så ledsen och mina ord är så futtiga! Jag tänker på dig och din familj i det svåra ni går igenom. Du är en fantastisk kvinna som lämnat stora avtryck inte bara i din familjs hjärtan, utan även i så många för dig helt okända människors hjärtan, tack vare din underbara blogg. Kämpa vidare! Du är unik Elisabeth! All kärlek!/Cicki från Umeå
Skickar många varma Kramar till dig/ er!! Ha en underbar vecka med din mamma!! Du är helt fantastisk!! Tack för allt du ger oss på bloggen! Stor kram Petra W från Lund
Känner hur jag liksom slutar andas när jag läser dina ord! Hur du tänker kan jag bara föreställa mig...
Du är så stark och planerar hela tiden för din familj. Dina pojkar kommer alltid att ha dig i sina hjärtan!
Men jag vill tro att du klarar av en långtid här på jorden-det här kanske inte behöver bli din sista vår....
Massor av styrkekramar Maria
Tänker på dig ständigt.....
Jag blir så bedrövad och arg, det är förjävligt. Men jag också beundrar dig för att du är den du är! Jag önskar att ett mirakel ska ske naturligtvis, men också att du nu ska kunna njuta av alla dagar, minut för minut. Ha det så jättegott i Provence nu till att börja med! /K
Hej Elisabeth! Det kommer tårar, när jag läser din rubrik!Tro inte på den själv!Har du "testat" allt? Under el vad man kallar det,kan ju dyka upp!En kompis t mig,har genomgått cellgiftsbeh mm.Sista läkbesök,visade att hans lever.blivit bättre,samt att han,slipper ta cellg-över sommaren.Hans odds s.as,var dåliga innan sista.Jag önskar dig allt gött,ha en trevlig resa,va dig själv.Dina barn,har en fin mamma.
många kramar,och styrka.Dina änglar,ger dig det.
kicki i Vö (C.F)
Underbara du...det finns inga ord. Så orättvist och fruktansvärt. Du är så stark och modig, du prioriterar helt rätt! Hoppas Provence blir så underbart som du hoppas, njut av tid med mamma och sen med din familj! Tänker mycket på er och den du är gör mig till en bättre mamma åt mina barn. Kram....
Vilket hemskt besked att få... Men så klok du är i dina val och ditt sätt att leva så länge du kan. Alla som följt din blogg känner din stora kärlek till dina barn, och om den märks här, kan jag bara gissa hur enorm den måste vara hemma hos er. Lyckliga barn som har en sådan fin mamma! Fina mammor måste tanka energi, speciellt i din situation. Det är klart att dina resor säkert gjort dig till en bättre mamma, och det är så fint att du och din mamma ska göra en mor-dotter-resa nu strax. Jag kan inte förstå hur hemsk din situation känns för dig, men vad jag kan förstå är att du verkligen gör ditt yttersta för att fylla dina barn med kärlek och fina minnen. Det är det bästa du kan göra och det du ju gör hela tiden. Bra gjort! Mina tankar går till dig till och från under dagarna. Kära Elisabeth - en stor varm kram från Anna i Helsingborg..
Blev så ledsen när jag läste ditt .inlägg i går kväll...
Jag, som är mamma, mormor och farmor, känner väldigt mycket med dig och de dina, dessutom går jag just nu igenom en stor sorg.
Detta är Livets Labyrinter.....
Jag gläder mig över att du fångar varenda dag och gör den till något viktigt.
Lycka till på din fina resa till Provence!
<3 Kramar <3
<3
En vän i Växjö
Du är min hjälte! Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och varje gång blir jag medveten om hur skört livet är.
Problem och irritationsmoment som tidigare kunde störa min dag eller mitt humör rinner numera av mig och jag är så glad och tacksam för varje dag som jag och mina närmaste mår bra!
Tack för att du delar med dig!
Hoppas fortfarande på mirakel för din skull!!
Kramar Annika (grannen)
Åh vad det skär i mitt mammahjärta att läsa det du skriver. Önskar och hoppas att din lever kan kämpa på ett bra tag till. Du är en riktig kämpe Elisabeth och du verkar vara en fantastiskt fin mamma till dina tre underbara pojkar.
Mina varmaste kramar.
Annika
Va ledsen jag blir när jag läser ditt senaste inlägg och jag önskar innerligt att tiden du får med familjen blir lång och fylld med en massa kärlek. Önskar jag kunde göra något för er.
Jag tycker det är bra att du prioriterar din mamma också i denna svåra tid.
Jag har följt din blogg ända sedan jag träffade dig på en av CP kurserna vi gick tillsammans och jag har gråtit och skrattat om vartannat när jag läst dina inlägg. Du har en jättefin familj som du ska vara stolt över! Jag har fått äran att träffa Joel ett flertal tillfällen och han är en underbar, envis pojke som kommer se till att han får ett bra liv.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Bara att jag tänker på dig och din familj och skickar styrka och kärlek till er.
Många kramar Frida (Petter Rylanders mamma)
Värme och omtanke tänker jag efter att jag med tårar i ögonvrån läser ditt senaste inlägg. Att få vara delaktig i din historia är stort. Och svårt. Jag och alla vill dig väl, vilket säkert hjälper en smula. Samtidigt handlar det nu om liv och död och att hålla den senare stången så gott det bara går. Måtte det dröja.
Det går som en röd tråd genom hela din blogg, kärleken till familjen och vännerna, det andas i varenda mening. I den svåra situation du befinner dig så kan du luta dig tillbaka på fundamentet av kärlek vilket är det enda rätta. Samtidigt ger du så mycket av samma vara tillbaka.
Det är beundransvärt på så många sätt hur du förhåller dig till din sjukdom och din situation. Jag hejar på dig Elisabeth och önskar från djupet av mitt hjärta att du får en så fin tid som det bara går framöver. En STOR varm styrkekram till dig!
Fina du , ingen ska behöva gå igenom det du och din familj måste göra just nu :'( Blev så ledsen när jag läste din blogg idag och samtidigt får jag sån styrka av dig <3 skickar styrkekramar !
Detta är första gången jag kommenterar dina inlägg. Har följt din blogg sen du var med i Sofias Änglar. Jag har sen en vecka tillbaka legat inlagd på sjukhus pga risk för för tidig förlossning (i v20). har inte fått stiga upp och har ägnat mig åt att läsa hela din blogg. Känns som att jag lärt känna dig och blev så ledsen när jag läste dagens inlägg. Efter att har fått följa din berg och dalbana de senaste åren så kom det där inlägget som inte fick komma. Ta vara på din tid och njut av din underbara familj.
Hej Elisabeth!
Det är med tungt hjärta jag läser i din blogg idag :´( Alla ord känns så himla futtiga, jag önskar dig ALLT gott på din resa och njut av dina barn och man...All kärlek och styrka till dig och dina närmaste!
Med värme från Pirjo
Blir så ledsen när jag läser detta Bettan! Kämpa på, du är en fantastisk kvinna. Du gör allt för dina barn och finns där för dom även om du gör dina utflykter. Ladda batterierna och vila behöver man oavsett om man är sjuk eller frisk.
Stor kram
Jessica T
Fina Elisabeth! Så himla tråkigt att höra om ditt besked, tårarna går inte att hålla tillbaka :( Du ska absolut inte känna dåligt samvete för att du åker iväg med din mamma, även ni behöver tid tillsammans nu. Jag har inte förlorat min mamma till denna hemska sjukdom, men min lillasyster och dina barn eller du själv får mer än gärna skicka ett mail om jag kan göra något. Ta hand om varandra, du är otroligt stark och jag vet att du kommer kämpa för all den tid du kan få! Dina barn kan vara otroligt stolt över dig, du är en så otroligt stark och inspirerande kvinna. Skickar styrka och kramar till er alla <3
Hej Elisabeth,
Jag önskar dig och din mamma en härlig resa och vistelse tillsammans i Provence!
Hälsa din mamma!
Stor kram Jenny Nylander
Mina tårar rinner när jag läser din blogg , du är en sådan otrolig kämpe kramar i massor .Många styrke kramar till dig å din familj.
Pernilla i Dalarna
Du gör så rätt som åker med din mamma! Ingen kan som din mamma pyssla om dig och låta dig vara precis som du är och känna allt du känner. Krama henne och låt henne krama dig!
Stor kram
Anna
Inte finns det några ord, när livet tar en sådan vändning. Provence blir jätte bra för dig och mamma, njut när du kan.
Du ger oss så många tankeställare, livet blir aldrig mera lika självklart, men du har lärt oss att ta vara på det. Kramar, mina tankar är hos dig.
Vad ska man säga, finns inga ord som kan lindra.
Jag tycker att du gör rätt som åker på semester med mamma på lördag, ni behöver den tiden.
Kram Sissi
Blir så upprörd och ledsen! Livet är så orättvist! Är själv mamma till tre söner... Teodor är 7, snart 8, oliver är 5 och Liam fyller 2 år 10 maj... Jag kan inte föreställa mig vad du går igenom och jag är helt tagen över hur stark du är! Fortsätt kämpa in i det sista och du gör helt rätt som åker iväg med din mamma... Njut till fullo och fånga dagen! Stor kram / Teresa
Åh, du underbara människa, va´ lessen jag blir för din/er skull.....tårarna rinner i strida strömmar nedför kinderna!!
Livet känns jäkligt orättvist!!!
Men jag lovar att leva efter din "önskan"....."TA VARA PÅ LIVET" och "LEV DET HÄR OCH NU".....du HAR nåt ut med ditt budskap......♥♥♥♥♥
Tänker på dig & din familj extra mycket nu!!
Kramar från Pia i Västervik
Fantastiska Elisabeth!
Det du gör här på bloggen är fantastiskt, dina barn kommer alltid ha sin mamma med sig tack vare den!
Njut av provence och lite mammatid. Då orkar du vara en mamma när du kommer tillbaka!
Kram
Önskar en fin resa med din mamma!
Vi tänker på dig och sänder många kära hälsningar. Vännerna i Sickla!
Kramar genom Kia
Oh vad jag känner för dig<3 Jag önskar det fanns nånting jag kunde göra för dig. Kärlek till dig
Neej då kom dom, orden jag inte ville läsa, det får inte vara sant!
JÄVLA JÄVLA CANCER,Har nog aldrig hatat något så starkt som jag hatar den........
Självklart skall du åka med din mamma på Provenceresan och samla styrka...
Massa kramizar till dig från mig.
Jag började läsa din blogg i samband med Sofias änglar och vill bara säga att du är en så stark människa och du är en sann inspirationskälla. Varma kramar från Susanne
Jag beundrar dig så, att du är så stark som du är är otroligt. Hoppas att du kan förmedla detta till alla. Tänker på dig och din familj.
Kramar
Jag känner så djupt med dig. Är själv drabbad men har hoppet kvar. Du kommer leva vidare i dina underbara barn och du har gett så mkt av dig själv till dom och till oss bloggläsare. Du har verkligen gjort att jag uppskattar varje dag som får vara fri från sjukdom. All kärlek till dig Kram Annika
Oh vad orättvist livet är, en tjej med en sådan livsglädje, en fantastisk mor, massa goa vänner som du bryr dig om. Har följt din blogg länge men aldrig gjort ett inlägg p.g.a att jag inte vetat hur man gör Hoppas och tror att ett under sker så du får många fina år till. Ha en fin Frankrike resa med din underbara Mor och Åsa och hennes mor.
Massor med varma kramar från Siw L
Tårarana bara rinner ner för mina kinder,jag känner så med dig men kan aldrig fårstå det du känner.
Önskar det fanns ord,kära nån.
Ta och rå om din kära mamma och din fina fina familj.
Hjärta dig.
Susanne
Tårarna rinner på min kind,jag finner inga ord till dej underbara kvinna,hoppas du får en 3-vlig resa med din Mamma,och att du ska få vara pigg & att ni får ha roligt tillsammans.Styrkekramar i massor till dej & hela din Familj
Från Gull i Skåne.
Ja men ska då inte gnälla för några kilons övervikt, du jör ett fantastisk jobb de ska du veta!! Vilken kvinna du är....
Jag har följt din blogg sedan programmet på tv och du verkar såå underbar människa. Jag är sjuksköterska och väl insatt i din situation, du gör helt rätt, åk i väg ge din mamma tid. Ha en trevlig resa. Du rör oss alla det ska du veta. Kämpa på och var tilsammans med din familj. Många kramar från Åsa ♥
Den största kramen till dig Elisabeth. <3
Livet är så fruktansvärt orättvist och ändå samtidigt så underbart. Du kommer att ta vara på tiden ni har tillsammans och alla runtomkring dig kommer minnas och le i framtiden. Det gör mig ledsen att läsa din rubrik och jag vet inte riktigt hur jag ska skriva men ta hand om dig och njut av alla som finns runt dig och som älskar dig så innerligt!
"Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig"... Musiken skvalar ur radion och orden får plötsligt en större mening efter att ha läst ditt sista inlägg... Jag skickar en enorm kram till dig och din familj! Försök njuta av din vecka tillsammans med din mamma! Tack för att du fortsätter dela med dig av ditt liv och din vardag!
Kram Nina
<3
Tårfyllda ögon... Jag finner inga ord.. Styrkekramar till er!!
Tycker du är stark som delar med dig på din blogg, det betyder mycket att få läsa!Tänker ofta på dig!
Hoppas du får en fantastisk resa till Provence!!
Stora varma kramar från Nina
Tårarana bara rinner ner för mina kinder och man känner sig så maktlös.
Orden vi får läsa idag är ord jag fruktat för, jag har vetat att den dagen kommer men inte redan nu!
Man är aldrig redo för dessa tunga och orättvisa ord...
Styrkekramar i massor till dej & hela din Familj ♥
Vi tänker på er ♥♥♥♥♥
Nina L
Hej du tappra Elisabeth, jag har följt din blogg efter att du och din familj var med i Sofias änglar. Vet egentligen inte vad jag ska skriva om men du gör helt rätt som reser bort med din mamma. Jag är ett ensam barn som du, jag har min familj men inga syskon att bolla problem med. Min mamma gick bort för två månader sedan och exakt en vecka innan ramlade jag så illa att jag fick leta fram mammas kryckor för att kunna ta mig fram. Jag tror att mycket händer av en orsak, jag skulle få en lugn sista vecka med mamma.
Tårarna rinner på mig nu så att jag nästan inte ser vad jag skriver. Jag har själv funnit styrka i att läsa din blogg. Ta hand om dig och din familj.
Kramar och positiva tankar från Elli.
Mina tårar rinner...
Det jag inte ville läsa fick jag nu göra, är ensambarn precis som du och har mist både mamma och pappa och en av mina allra bästa vänner i cancer.
Pappa gick bort i november förra året och sista tiden med honom blev i och för sig svår, men också fylld av många fina minnen som jag bär med mig för alltid.
Njut av tiden med din mamma och din fina familj!
Mina tankar är hos dig
Kramar
Jag vill bara skicka en STOR varm KRAM!
nallyixJag har läst din blogg ett tag.Vilket tråkigt besked.
Jag skulle nog priotera om och ta din först.
Förstår att du vill få mamma tid.
Kram
En tår rinner ner för min kind när jag läser det du skrivit. Hoppas din tid med din mamma blir kvalitetstid så du laddar lite batterin så du orkar ha fin tid med din familj när du kommer hem o hoppas du får en fin sommar tillsammans med dem. Styrkekramar Veronika
Finner inga ord, den smärta som du och din familj måste genomlida efter ett sådant besked.Kan de inte göra något för dig!!! Åh, jag lider med dig Elisabeth som måste genomgå en sån helvetisk kamp mot denna sjukdom. Styrkekramar till Dig♥ Kramar/Charlotte(Halland)
Halaven...Hm jag fick precis veta att min svåger som också har cancer med spridning till levern b.la måste sluta med Halaven behandlingen. Han har gått på det i 4 mån och har nu typ en fjäders kroppsvikt. Det finns inget mer cellgift eller någon hormonbeh eller dyl kvar att testa för honom. Denna cancer som äter upp människor inifrån är hemsk!!!
Tack för att Du delar med dig av dina funderingar och tankar!
/Elisabeth
Jag finner inga ord...för livet kan vara så grymt.Njut av dina nära och kära.
Kram i från trogen bloggläsare
Lisa
Tårarna rinner och det finns inga ord... Det gör så ont att läsa ditt inlägg. Skickar massor med styrkekramar till dig och din famil
SKITCANCER!
Massor av styrkekramar från Connecticut, USA.
Finner inga ord,du är otroligt stark och jag vet att du kommer kämpa för all den tid du kan få med din familj. tänker på dig.
Kram Malin
Skickar massor med strykekramar till dej och din familj! <3
Kram Erika
Har fulgt deg lenge, men ikke kommentert - masse styrkeklemmer fra Tønsberg,Norge - kos deg masse - håper du fortsatt får laaaang tid ennå med hele din familie !!
Klem fra Karin
Jag vet inte hur det är att ha cancer och jag kan bara gissa mig fram hur det är.
Man måste själv ha haft samma sjukdom för att förstå vad den andra gått igenom och vice versa.
För mig blir det för många frågor!
Jag kan förstå att ni har det tufft, jag har själv varit i samma sits som dina anhöriga är.
Men jag vet inte hur du känner dig inombords, jag vet bara att du ser för "pigg" ut för att ha cancer.
Ta inte ill upp!!
Jag har 2 st änglar hemma och kom och tänka på dig och din son som har en cpskada.
Jag skulle kunna lätt skicka dom till dig och din son!
Jag hoppas verkligen att du överlever denna vidriga sjukdom och kan leva dina dagar lyckliga resten av ditt liv <3
Du är min förbild och det kommer du alltid att vara.
Tack för att du är min förebild!!
<3<3<3 Styrkekramar i massor <3<3<3
// Eva, K-holm
Tårarna bara rinner. Kämpa på dina starka ängel! Du har berört och kommer att fortsätta att beröra så många människor, vilken livsgärning du har gjort!
NJUUUUT av veckan i Provence med din mamma!! Det behöver både du & hon. Du prioriterar helt rätt! <3
Jag förstår att även om du vetat vad som komma skall, så är man nog aldrig riktigt förberedd på det fruktansvärt tråkiga besked du fått. Jag känner så med dig & dina 4 killar.
Det känns skönt att veta i allt det tråkiga att du/ni har underbara vänner & släktingar runt omkring er.
Å som den kämpe du är, så hoppas jag att du trotsar sjukdomen ordentligt & ser till att finnas hos oss även nästa vår! ;-)
Nu skall jag sätta mig & gråta en skvätt över din förbaskade sjukdom, sen ska jag skicka ett varsitt sms till mina söner & tala om för dem att jag älskar dem, alltid, oavsett (de bor hos sin pappa denna vecka).
Å finns det något jag kan göra (om så bara att baka de 100 kanelbullarna Adam bett mig om) så tveka inte... jag kan komma & städa huset & ta hand om trädgården, så ni får umgås.
Puss & kram från Pernilla Jensen
Tårarna rinner .... Jag sänder dig styrke kramar i massor. Njut av Mamma resan. Kram Janna
Många styrkekramar till dej och din familj .Önskar att man kunde göra något.Stora tårar rann på min kind när man läste i din blogg idag.
Önskar dej och din mamma en trevlig resa.
Massor av kramar till dej // från Barbro
Öppnade din blogg i morse när jag satt på bussen på väg till jobbet och PANG! Läste rubriken på ditt inlägg om och om igen. Vet inte riktigt hur, men på något sätt landade jag på kontoret och mötet som väntade mig. Tänker på damen som satt mitt emot mig på tunnelbanan och tittade på mig. Först när jag vände upp blicken för att möta hennes förstod jag varför hon hade tittat. Jag såg henne genom tårfyllda ögon och förmodligen hade hon uppmärksammat hur jag kämpade med gråten, precis som jag gör nu. Men nu kan jag låta känslorna komma. Just nu gråter jag med dig men jag hoppas så innerligt att jag får glädjas med dig ett bra tag till.
Kan man älska en människa man inte känner? Ja, det kan man. Precis som människor älskar sina idoler eller förebilder även om de inte känner varandra. Så tänker jag på en fin text jag hittade när jag själv en gång behövde tröst.
When you have someone you love in HEAVEN You have a little bit of HEAVEN In you home
Vår, sommar, höst, vinter... ooh vad många underbara årstider... och alla är som du Elisabeth. Sprudlande energifull vår - varm oemotståndligt charmig sommar - färgglad inspirerande vacker höst och modig stark envis vinter. Du bär årstiderna med dig vart du än är liksom vi bär dig med oss vart vi än är. Livet tar aldrig slut, det ändrar bara form. Puss & kram vännen min/Miléne
Det går ju att få en ny lever, även i ditt fall väl? Usch detta var ingen rolig läsning men det är ju sådan verkligheten är för vissa. Fokusera nu på din familj och tänk inte på bloggen.
Tårararna bara rinner när jag läser
ditt inlägg och trots att jag inte
har din sjukdom, så kan jag sätta mig in i vad du känner nu. Du hade
hoppats på en plan B, när det gäller din behandling, men så blev det inte. Varför? Man har alltid rätt till en andra bedömning av andra specialistläkare. Varför inte göra detta, du har inget att
förlora. Många varma kramar!
FY FAN vad livet är orättvist!!!! Tänker på dig och de dina!! Vet till viss del vilket helvete ni går igenom då jag miste min pappa pga en hjärntumör för några år sedan. Då är jag ändå vuxen och min syster, som är yngst i syskonskaran, hade hunnit fylla 25. Det du och era fina små barn går igenom ska ingen behöva uppleva.Det är så orättvist! STOR kram trots att vi inte ens känner varandra! <3 /Åsa Ölander
Hej!
Fick en klupp imagen och tårar i ögonen. Följer din blogg och vet att du är en förebild för många av oss i ditt sätt att vara tänka.Du verkar vara en genom go tjej med hjärtat på rätt plats hos dina nära och kära. Jag hoppas verkligen att ni har många månader kvar tillsammans. Skulle vilja ge dig en varm bamsekram. // Malin
Åååå vad livet är orättvist! Hoppas ni får det underbart i Provence du & mamma, och får lite ny energi med dej hem. Ta hand om dej och familjen :) Mvh Ulrika på "Mases"
Blev så ledsen då jag läste ditt inlägg idag, jag hoppas att du får en fin och bra vecka med din mamma.Och att du och dina pojkar får en lång och skön sommar tillsammans!
Kram Ylva!
Du helt undebara kvinna! kram, kram,kram..ha en underbar resa med din mor, sedan får du en härlig sommar med din kära familj.
Kram,kram........
Anne
Vill bara skicka en stor kram!
/Karin
Hej jag heter Therese Vanha tårana riner även om jag inte känner dig men samtidigt så glad att du hinner förbereda dig själv och din familj hur man nu kan förbereda sig för nått sånt jag skriver det här för att jag är en av alla barn som är efterlevande min mamma gick bort 2001 under sommaren i cancer endast 41 år gammal allt gick på loppet inom 3 veckor ville berätta den här historian för dig för jag lider verkligen med dig och din familj har följt din blogg ett tag och jag är verkligen imponerad till all ork du har:) Och jag skriver för att säga att efter rengn kommer solsken många kramar Therese Vanha Luleå
Så fint du skriver om dig och din mamma, självklart ska ni åka tillsammans!Så bra att ni bestämt er för att resa denna vår.Dina barn vet att du ALLTID finns där för dem och gör det bästa du kan för att det ska ha det bra.
Du är en fantastisk människa som delar med dig till alla oss som följer dig på din resa, vi tackar och tar till oss dina ord om att ta vara på livet!
Kramar till dig fina Elisabeth/Eva
Försöker skriva inlägg men de tas bara bort, hinner läsa dom och ser att de kom med, men sen strax efter är de borta...tredje gången gillt.
Jo, jag är en av många som följt din blogg utan att kommentera, men nu bara måste jag göra det.
Blev så ledsen av att läsa ditt senaste inlägg och måste säga att jag beundrar dig för att du, trots det du går igenom verkar så starkt. Jag hoppas ändå på under att du får finnas kvar i många år än. Jag känner folk som fått hopplösa besked men ändå fortsatt att leva mycket längre än läkarna trodde. Jag håller alla tummar och tår för att det ska bli så för dig underbara människa. En jättebamsekram till dig och din familj! Tänker på dig dagligen trots att jag ej känner dig och du har gjort avtryck i mig för alltid <3 <3 <3 //Anneli
Åh finner inga ord.. Hela du är vacker och dina beslut har alltid varit bra <3
Livet är så fruktansvärt orättvist o denna fruktansvärda sjukdom borde inte få finnas... Men jag hoppas verkligen du får många underbara månader ttill med din familj. Du är en helt fantastisk människa tänk om alla var som dej vilken underbar värld det varit...
Många bamsestyrkekramar från Dalarna!
Blev så ledsen när jag läste ditt inlägg igår.Du är en otroligt stark och fantastisk tjej.Ha nu en riktigt skön vecka med din mamma och må så gott du kan. Tänker på dig dagligen.Kämpa på Elisabeth stor kram till dig. Barbro
förbaskade j-a skitsjukdom som fått fäste i Din kropp,det gör mig så ledsen att läsa om det besked Du fått, för när jag läser om dig och vad Du ändå orkar och gör, så är det svårt att ta in att Du är så svårt sjuk egentligen...men det måste vara Din fighting spirit och livsvilja och starka önskan om att finnas där för barnen och de Dina som tar Dig framåt...så nu hoppas jag mammaresan blir bra och att du sedan ändå får massor av tid hemma med familjen, massor med kramar till Dig/ Carina
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Det gör ont om hjärtat att läser vad du skriver. Kan inte föreställa mig att man säga det här blir mitt sista vår. Det ska inte vara så här!
Hoppas du får en underbart tid med din mama och har resten kvar till barnen och din man.
Blir mycket berört när jag läser din blogg. Skriver inte alltid men läsa gör jag alltig.
Massor med kramar till dig och din familj.
kram
Nej, nej, nej. Det här är fel. Så här ska det inte bli. Jag vet inte vad jag ska skriva... Rubriken gjorde att jag tappade andan, nu kommer tårarna istället. Önskar att du kommer kunna skriva så länge du vill.
Vill bara att du ska veta hur mycket jag beundrar dig. Jag har läst din blogg sedan "Sofias änglar" om er sändes. Jag önskar att jag hade hittat den tidigare. Det är något med dig som gör att det du skriver fastnar. Oavsett hur det här går, eller hur snabbt vill jag skriva att jag kommer att minnas dig genom bloggen som en kvinna som har styrkan att visa svaghet. En otrolig mamma. När jag får egna barn kommer du som mamma att vara en av mina förebilder. Glömmer aldrig programet om er i "Sofias änglar". Krama mannen och barnen från mig.
Tusen styrkekramar från mig<3
Fina fina Elisabeth!
Mina tårar rinner ner för mina kinder när jag läser ditt sista inlägg. Har följt din blogg sedan du var hos oss och jag är så otroligt imponerad av dej, och hur du trots din kamp fixar och ordnar och alltid har allt ditt fokus på din fantastiska familj.
Du har tre jättefina barn som vi som läsare av din blogg har fått förmånen att lära känna genom dej. De kommer alltid att ha dej med sej i sina hjärtan för resten av livet....
Hoppas att du får en underbar resa med din mamma och att du kan få njuta ordentligt.
PS! Min lykta ljuser varje kväll!
Massa varma styrkekramar!!!
Suzanne
Åå vad ledsen jag blir! Tänker så på dig och din familj! Tröstar mig med att du lever livet fullt ut medans det går! Njut av resan och sen njuter du av dina barn och din man! Du verkar vara bra på fina sätt att tänka, men jag måste få dela med mig av ett av mina favoritmotton " don't look back in anger" det har jag tatuerat in på min högra skuldra... En gammal oasislåt.. Hoppas du redan känner så. Och hoppas att du får många många fina stunder till! Ta hand om dig nu! Fina du!
Kramar/ marlene lundquist
Du underbara kvinna. Vad skönt för din mamma att få en resa med dig. Hon måste ju lida alla helvetets kval när hon tänker på din situation. Ta till vara den tid ni får under veckan. Att du är en otrolig maka och mamma har vi ju kunnat läsa när vi följt din blogg.
Ibland skulle jag önska att verkliga mirakel inträffar speciellt för dig.
massor med kramar till er alla
Hej Elisabeth!
Tack för en fantastisk blogg, som jag läst sedan Sofias änglar.
Den är mycket fint skriven, men samtidigt jobbig att läsa och jag beundrar dej för din otroliga styrka och envishet att kämpa emot din sjukdom.
Det känns som att jag känner dej och din fina familj personligen. Idag har det känts som en klump i magen efter att jag läst om ditt besked. Du har funnits och finns i mina tankar ofta och jag som troende ber extra för dej. Jag tänker även lite extra på dej och din man och hoppas att ni hinner ta vara på varandra i allt detta, både med alla aktiviteter och alla dina behandlingar.Många styrkekramar från Gunilla på Gotland
ALL KÄRLEK & STYRKA TILL DIG OCH DIN FAMILJ <3
SUSANNE
Helt plötsligt stannade livet upp ett slag. På nåt vis tror man att livet är evigt, men nu...
Du får verkligen oss alla att tänka över vad vi gör av våra liv, vilket jag är oerhört tacksam för. Lika tacksam är jag över att få följa dig i ditt liv som du så givmilt delar med dig av.
Det enda jag kan bidra med är kramar till er alla, samt ett litet bidrag till ditt pg-konto så att grabbarna kan få sina böcker.
Ta hand om dig, o hoppas resan blir toppen - det är du verkligen värd.
Kramar fr Kia i Leksand
Hej Elisabeth!!Jag har följt din blogg länge utan att skriva nåt.Men detta inlägg fick mej att vilja skriva en rad till dej.Mitt första "möte" med dej var på TV programmet Sofias änglar.Blev helt tagen av dej och din familj som är fantastika!Jag önskar att jag kunde förvandla mej till en fé och strö magiskt pulver över dej och denna JÄVLA sjukdom.Jag vill så gärna göra dej frisk.Känns så förbannade orättvist att du ska ha detta!!Sor kram Ammi
Det gör ont i mitt hjärta och känner en stor sorg, för det är så orättvist, att du som är en sådan underbar och stark person, och du har en sådan underbar man och så fina barn, det är inte rätt, men mirakel har ju hänt förut, och kanske kanske är du ett mirakel...tack för att du inspirerar, och delar med dig, jag känner inte dig, och har aldrig träffat dig, men ändå känns det som att jag gjort det ändå....Många styrkekramar till dig och din älskade familj och hoppas att du får en underbar tid med din mamma på resan...Kramar i stora lass
<3 <3 <3 Många styrke kramar från en som har läst din blogg väldigt länge men aldrig skrivit en rad. Din familj kan inte ha en bättre mamma-fru <3 <3 <3 //Ann-Sofie
Fina Elisabeth , jag hoppas du får en fantastisk semester i Provence och att du och Adam kommer iväg till Göteborg. Du är en stark människa med ett enormt hjärta och jag hoppas du får all tid i världen med familj och vänner. Jag har lärt mig att livet är skört och att man ska leva varje dag fullt ut. Massor av kramar till dig och din familj. Du finns i mitt hjärta! Kramar Nina
En stor suck kommer över mina läppar. Jag har följt dig länge, men vill liksom inte ta till mig att detta kommer att ske. Du gör sunda val med din tid, du är helt fantastisk!!
Stor kram till dig
Mina ögon tåras när jag läser din blogg, det känns så orättvist. En flicka härifrån, 21år, har också cancer, hon är lika positiv till livet som du är, fast hennes framtid är oviss.
Jag kan inget annat än att önska att jag hade hälften av den energi du har, den energi ni har.
Tack för en fantastisk blogg, som ger mig en annan syn på livet, har tagit åt mig och har börjat leva.. idag :)
Hej Elisabeth,
Jag har följt din blogg sedan Sofis änglar sändes och har följt dina med och motgångar sedan dess. Mina mornar börjar med att se efter om du uppdaterat din blogg. Under veckan du fick strålningen började jag bli orolig över att du mådde sämre. I morse läste jag din blogg med tårar i ögonen. Så klart att du ska göra resan med din mamma. Ni behöver en stund bara ni två. Försätt sedan att njuta av tillvaron med din familj, så länge du bara kan. Det du beskriver i din blogg om att ta vara på livet här och nu, är något som jag måste bli bättre på och du har gjort så att jag värderar mitt liv på ett nytt sätt. Jag hoppas att du får en underbar resa, vår och sommar!
Stora kramar till Dig och din familj!
/Maria från Kiruna
Älskade bästa Elisabeth, du känner inte mig men jag känner dig genom din fantastiska blogg. Jag måste bara få säga att jag går inte med på det du nu skriver. Det får helt enkelt inte vara så. Du behövs, självklar för din familj och dina vänner men du behövs även för den otroliga person du är, din förmåga att förmedla känslor den värme du sprider när du skriver. Kämpa Elisabeth och vi kommer stötta dig hela vägen till stjärnorna, men må det dröja länge. Kram från Karin
Hej Elisabeth,
Jag har läst din blogg sedan jag snubblade in på Lindas blogg för ett par år sedan.
Du är en fantastisk människa.
Du inspirerar så många.
Du får oss alla att värdesätta det vi har.
Här och nu.
Stora kramar till dig och din familj.
Neeeeej. Det går bara inte att ta in. Att du får panik är ju självklart.
Vilken fin gåva du ger din mamma. Det är ju också en gåva till dina barn som genom din mamma kommer att ha kvar en bit av dig.
Och barnen - kan bara snudda vid tanken på hur ont det måste göra för er alla att leva med sjukdomen. Speciellt om det nu börjar handla om en begränsad tid.
jag som inte ens känner dig kan inte ta in det du skriver. Du får höra hur stark du är och det stämmer verkligen. Men du måste ju också vara liten och svag ofta. Ledsen, förtvivlad och arg. Hoppas du tillåter dig att vara det för det du drabbats av är rent ut sagt för jävla orättvist.
Fina, söta, underbara Elisabeth. Du är i mina tankar varje dag.
Kramar från Maria E
Många många många varma kramar skickar jag dig och familjen! Jag tappade andan och tårarna kom. Du fantastisk fina och modiga kvinna. Jag saknar ord. Verkligheten och din text gav mig en käftsmäll och tankarna far. Men följ ditt hjärta och njut av resan med mamma. Du och Adam är också självklart välkomna hit till oss om ni kommer i sommar! Det vore underbart! Finns här så hör av dig om du vill. Kram Katrin Bendiksen
Känner dig inte men läser dagligen din blogg. Idag fick jag läsa det jag inte ville och jag grät för dej och dina nära och kära.Ha en härlig resa och njut av att umgås med din mamma det behöver ni bägge två! Du räcker till för dina barn ändå och samlar kraft till dem på din resa..
Jag blev också så ledsen och bedrövad när jag läste ditt senaste inlägg! Vilket fruktansvärt besked! Jag finner inga ord! Hur fasen ska man hantera något sånt! Hoppas verkligen att du får en fin resa med din mor. Ta en dag i sänder, var stolt över dig själv och det du åstadkommit med din blogg, så många människor som förstår livets värde tack vare dig! Kram från Lina i Linköping
Vet inte riktigt vad jag ska säga....... Helt plötsligt känns allt så oviktigt. Tycker att du är så otroligt stark som orkar hela tiden. Blir så ledsen för din skull......njut av livet och tiden du har kvar. Massor av styrkekramar!!!!!
Käraste du!
Jag har följt din blogg länge, sedan jag själv blev sjuk. Livet är så grymt orättvist och så skört. DU är en fantastisk människa och mor. Jag har imponerats av din ork gång på gång. Njut av din resa med din mamma. njut av din familj.
Många, många kramar från mig
Fina Elisabeth ! Finns verkligen ingen som läst din blogg som kan tvivla på att du levt och lever livet fullt ut på många sätt, framförallt som mamma. Är säker på att du är mer närvarande i livet än vad många av oss andra är.Det är svårt att ta in rubriken på inlägget..............................
Men mitt i allt ditt elände förmedlar du det som genomsyrar hela din blogg, glädjen till livet och det som livet gett dig och glädjen över den du är.
Så stort att göra det mitt i allt det svåra!
Tänker på dig och din familj varje dag.
Ha en jätte fin resa med din mamma !
Många Kramar/ Eva-Lotta
Jag tänker på dig, alltid. Det är så fruktansvärt orättvist. Du har alltid varit så stark och kämpat. Du är så fantastisk med din familj, all kärlek till dig. Massor av varma kramar Tina
Är så ledsen för din skull finner inga ord.
Blir så förbannad på denna sjukdom hoppas hoppas hoppas håller sig i schack länge.....
Du är en fantastisk fin person och mamma <3
önskar dig allt gott, tänker på dig och din fina familj
Många styrkekramar till dig
Ulli
Det är med tårar i ögonen som jag skriver, livet e fan inte rättvist nånstans!! Jag hoppas ni får en fin tid tillsammans o att du orkar fortsätta kämpa, du är en underbart stark människa! En inspiration för så många som glömmer bort att leva för dagen <3 Mina tankar går till dig o de dina, massa styrkekramar!
Usch tårarna bara rinner ner från min kind! Hoppas att det inte är din sista vår! Dina barn ska vara stolta att de har en sån fin mamma som du!!! Hoppas att du har lång tid kvar! Hoppas du får spendera många månader med dina fina barn och man!
massor av styrkekramar
Jag följer din blogg och blev så ledsen när jag läste ditt sista inlägg.
Jag önskar dig och din familj allt gott och jag hoppas att du kan njuta av din resa tillsammans med din mamma.
Styrkekramar från Carina
jag tänker på dig. så väldigt mycket. Kram
Usch! Dumma sjukdom!!! Hoppas att läkarna har fel och att du får leva länge till! Har följt din blogg sen ni var med i Sofias änglar. Då googlade jag mig fram . Började nästan gråta när jag läste inlägget.
Hej!
Jag har kommenterat nåt inlägg tidigare...är dålig på att kommentera! Men ditt skrivande berör!! Läser din blogg i har följt den ett bra tag.
Blir så ledsen för eran skull! För hela familjen.
Jag har själv barn o kan inte tänka mig in i den hemska orättvisa situation du finner dig i!
Jag skickar en massa kramar!!!!!!!!
Vad ledsen jag blir när jag läser vad du skrivit. Du är så stark och modig! Jag finner inte ord, önskar jag kunde krama dig och få allt det hemska att försvinna. Tänker på dig och din familj! Hoppas du ändå får en härlig resa med din mamma och njut den tid ni får ihop nu!
Stor kram från Linda P med familj
.... livet är sannerligen orättvist! Men- vi hoppas att du är av lika segt virke som du hittills visat! Styrkekramar och med önskan om en härlig resa med mamsen! Hoppas ni får en riktigt härlig mor/dotter resa!
Kramar från
Sofie
Håller tummar och tår för att du får en vår till med dina nära och kära <3
Kära Bettan, om det ändå var något vi kunde göra. I kväll fäller både jag och Thomas tårar. Hoppas ni får en fin resa. Tänker mycket på er. Många kramar Tina
Skickar styrkekramar till dig Elisabeth ha en trevlig resa med din mor.Kramar Sophie
Skicka en kommentar