Ny behandlingsplan, röntgen och operation

Några dagar sedan jag skrev och det har hänt en hel del sedan dess.
Vi kom hem i måndags natt från Spanien, landade vid midnatt och kom i säng klockan 03. På tisdagen hade jag fullt schema framför mig som skulle börja med provtagning på Södersjukhuset klockan 10, därav kände jag att de få timmar jag kunde skrapa ihop innan familjen vaknade var väldigt viktiga.

05.30 ringde SAH hemsjukvården!!!??? De hade försökt ringa mig på mobilen sedan 03 men den var självklart på ljudlöst då jag VILLE SOVA!!
Jag blev helt skogstokig på att de ringde på hemtelefonen och väckte HELA familjen. (Stora killarna har telefoner på sina rum så det ringer där inne också... men det är ju sällan det ringer på hemtelefonen och då också på omänskliga tider.)
Från början hade jag fått en operationstid på Nacka klockan 9 och då skulle de behöva ta prover på mig när jag kom hem mitt i natten. När jag sedan fick en operationstid på Radiumhemmet klockan 14 på tisdagen så strök de operationstiden på Nacka. Det var SAH själva som strök operationstiden och därmed också provtagningen på natten. Provtagningen skulle istället tas på förmiddagen vid 10 på SÖS eller KS.
HUR kan det ligga kvar i deras system att de ska komma till mig mitt i natten?
Joel vaknade och somnade inte om, Isac somnade om på soffan, jag och Jörgen kunde väl ligga och dra oss en timme men sedan var det full fart.
Adam till skolan, Joel till förskolan och Isac packade för övernattningsläger på Möja tisdag till onsdag.

Pernilla mötte upp mig på SÖS på provtagningen. Hon skulle också ta prover. Sedan gick vi ner till röntgen. Där började jag med Magnetröntgen av hjärnan som tog nästan 1,5 timme, och efter det gjorde jag slätröntgen av halsryggen.
Det kändes bra att ha lite stöd med sig. Magnetröntgen är aldrig trevligt och det känns bra att veta att det finns någon utanför.
Efter röntgen gick vi till min kontaktsjuksköterska för att få svar på proverna så jag visste om det var ok att genomföra operationen klockan 14.
Proverna var bra och Åsa, Pernilla och jag åkte till Solna med en liten mellanlandning i Hagaparken med promenad som tidsfördriv. (jag fick varken dricka eller äta 4 timmar innan operationen)

Åsa släppte av Pernilla och mig vid Radiumhemmet, KS. Prick 14 var det dags för operation och jag hade fått mig en hutt valium och en alvedon som lugnande. Jag som var så trött somnade på operationsbordet.... Jag vet att jag hörde dem säga att "patienten sover". Jag har minneslucka från hela operationen trots att jag inte var sövd. Jag har inget minne av att jag har gått in eller ut i operationsrummet.
Här har Pernilla tagit en bild på mig när jag äter macka efter. Vem har satt på mig mössan?? (Inget minne av det heller)
Port a carten är i alla fall på plats nu äntligen.

Nu är nästa större grej i min kalender TVpucken i Värmland i nästa vecka. Adam spelar i Stockholms första lag och är Assisterande lagkapten. Förhoppningsvis går de vidare från gruppspelet och då kan man se matcherna när de sänds i SVT nästa helg. Håll tummarna.
Adam, Stockholms Tv puckslag RÖD;

Idag har jag och Jörgen varit hos min onkologläkare och fått svar på punktionen och bukröntgen som gjordes innan resan. Knölen i halsen var bröstcancer som väntat och den är fortfarande hormonkänslig.
Bukröntgen visade på lite fler svullna lymfkörtlar vid bröstbenet och två stycken i levern hade vuxit med ytterligare en halv centimeter. Skelettet står still.
Med detta resultat bestämdes det att jag ska byta behandling till Taxener en gång i veckan med start veckan efter TVpucken.
Jag vet inte riktigt hur jag känner. Tråkigt att det fortsätter öka men ändå känns det bra att få starta med något nytt som för hoppningsvis kan bromsa skiten.

När jag kom hem hade jag fått brev från Cancer och Allergifonden som jag ansökt bidrag från och de hade beslutat att ge mig ett bidrag till "personlig rehabilitering på hälsohem inom Sverige". Jippi, det kan jag inte få för mycket av. I mitt galna liv behöver man ibland en paus för att orka. Det är jobbigt att vara sjuk och ändå leva ett "vanligt" liv.

Ytterligare en rolig grej var att jag fått mail från Bonnier som lät meddela att jag är en av tjugo som är nominerade till Årets Bloggmamma 2011. What??
Vem har anmält mig till detta? Är det Gitt min kompis som fick mig att börja blogga? Någon som vill ge sig till känna?

Sorgen och glädjen går hand i hand.
Medgången gör mig trygg och stark och ger mig kraft att stötta den svagare,
motgången formar mig till en ödmjukare människa som inte tar allt för givet.
Några rader från boken Trösterikt.