Flayosc i Provence

Här kommer en resume av veckan i Provence som jag fått via Lisa Kähler Provencestipendiet. Jag ansökte via BROfästet som är en organisation för oss bröstcancerdrabbade.

Lördag den 17 september:
Tidig morgon 03.15
Samling arlanda klockan 4.30. Alla pigga och glada. Någon lite nervös och någon flygrädd. Det är inte alla som känner sig resvana. Svärmor tar ut en nagelsax hon har i handväskan och lämnar kvar den i bilen…
Fastnar ändå i säkerhetskontrollen då hon har en fickkniv och korkskruv I handväskan!?!?!? Hennes överlevnadskit. När vi fått genom svärmor så var det dags för min mamma och hon fastnade också då hon hade med sig en yoghurt!!???
Ack, ack, ack... ha ha ha. Oj, vad jag skrattade åt dessa damer.

I vänthallen för hyrbilarna;


Lika lång tid som flygresan tog, tog det att få ut hyrbilarna. Så dålig organisation runt bilarna. Vi landande på terminal 1 och fick ta buss till terminal 2. Väl där var det typ 50 meter kö. Åsa och Gitt fixade ena bilen och jag och Maria fixade den andra bilen. Knasigt nog hade vi fått två olika hyrbilsfirmor trots att jag bokade genom Holiday Autos här hemma. När det var Maria och min tur så skulle jag betala depositionen på Eur 1500 på mitt kreditkort men det fick jag inte då huvudföraren var Maria.
Vi fick gå åt sidan och ringa hem till Sverige och holiday Autos som gjorde en ny voucher med mitt namn som huvudförare och sedan vänta på att de mailade ner denna till Nice. Det blev många djupa och lugna andetag. Det var ingen ide att hetsa upp sig... då hade vi väl fått en liten Smartcar.
Nu blev vi till och med uppgraderade till en Peugot 508. Åsa och Gitt fick köra en Citroen Berlingo tror jag det var, lite mer familjebil i alla fall.
När vi äntligen fått bilarna kommer jag på att jag saknar min ”Provencebok” som skulle vara vår guide på resan. SÅ typiskt!
Nåväl, tur att jag fått låna med en GPS från familjen Brohäll med europakarta.

Nummer ett var att ta sig ut från flygplatsen. Sedan åkte vi upp till bergen till en liten by St Paul de Vence och åt lunch. Vädret var näst intill tropiskt. Varmt, fuktigt och lite tryckande.

St paul de Vence



Det tog ytterligare en timme att köra till byn Flayosc där vi skulle bo en vecka. GPSn visade genom små snirkliga vägar och byar. Det hade nog varit enklare och gått fortare om vi haft en riktigt bra karta. Vi hade ingen karta över huvud taget vilket gjorde att vi förlitade oss helt på GPSn. Vi kom fram till slut i alla fall till ett underbart ställe med pool och massor med olivträd. Utsikten var balsam för själen och det var så tyst så det riktigt dånade i öronen förutom lite fågelkvitter och getingsurr.
Vår by Flayosc;

Huset låg 1 km från byn;



På kvällen kom sedan urladdningen från den tryckande värmen och himlen öppnade sig och Tor slog med sin hammare. Dagen efter var det halv storm när vi vaknade och någon sol syntes inte.
Vi bestämde oss för att försöka hitta en affär som var öppen. Det var söndag……. ALLT STÄNGT! Till och med att det var svårt att hitta restauranger som var öppna så lunchen blev inne på en bar i bergsbyn Tourtour, en baguette.
Trots vädret så turistade vi runt lite i området och åkte runt i bergen. Man fick värma sig i bilen för ute var det strax under 15 grader och blåste nordliga vindar. Inget som vi tjejer hade kläder för.



Måndag;
Äntligen var affärerna öppna och vi åkte in till Draguignan vilken är närmsta större stad och shoppade mat och även lite annat. När det är 8 kvinnor så är det klart att shopping finns på ”behovslistan”.
Vädret var soligt men nordanvinden hängde sig kvar.

På kvällen var det matlag GITT som stod för maten med Gitt, Anette och jag själv. Jag som är efterrätts specialist gjorde en äppelpaj med tillhörande vaniljsås medan Anette fixade kyckling, ris och sås, och Gitt fixade sallad och allt runt omkring.
Det var SÅ mysigt att sitta hemma och äta middag. På lördagen och söndagen hade vi ätit ute hela tiden av förklarliga skäl. (alla affärer stängda).
Här en bild från den 5 stjärniga restaurangen;


Tisdag;
Klockan på ringning för att vi skulle komma iväg i tid till marknaden i Lorgues. Det tog cirka 10 minuter med bil på slingriga vägar att ta sig dit. Jag är inte den som tokgillar marknader i vanliga fall. Jag tycker det är mycket krimskrams ofta och alldeles för mycket folk. Marknaden i Lorgues däremot tyckte jag jättemycket om. Staden var jättemysig och stånden slingrade sig fram genom de centrala gatorna och erbjöd allt från kläder, prylar, smycken, kryddor till massor av mat och frukter. Det var ljuvliga dofter vart man än gick.
Bilder från marknaden i Lorgues;


Middagen den dag stod lag MARIA för tillsammans med min mamma och Pernilla. Det bjöds på en underbar sallad med allt man kan tänka sig i, till den grillat kött.

Onsdag;
Europas Grand Canyon stod på programmet för alla utom Anette som ville vara hemma och ta det lugnt.
Vi åkte via Salernes och Aups upp till den otroligt vackra sjön Lac de Sainte Croix och åt lunch på en restaurang med utsikt över sjön och byn Bauduen.
Bilder från restaurangen och utsikten över sjön.



Efter lunchen tog vi oss ett bad i det turkosa vattnet. Det kändes så rent och uppfriskande och alla somnade nog till en stund i solen efter.
När kyrkklockan i byn slog två kände vi att det var dags att fara vidare mot den större byn på andra sidan sjön, Moustiers-Sainte-Marie. Den här byn var väldigt kuperad på bergsväggen. Otroligt vackert ställe och Gitt som är duktig på att fotografera for runt i varenda gränd. (Det blir ett inlägg med bara bilder senare när Gitt och Åsa skickat över sina bilder till mig. Tills vidare blir det mina amatörfoton.)

Vi åkte upp och ner på slingriga vägar under hela dagen men det var nu på slutet som vi skulle åka in i själva Canyon kring floden Verdon. GORGES DU VERDON.
967 meter över havet;


Vägen slingrade sig upp via Aiguines upp till en utsiktspunkt på 967meter. Här tyckte alla att det räckte och att vi hade sett nog så vi påbörjade resan neråt och tillbaka till vår hemby Flayosc.
På kvällen när vi kom tillbaka hade Anette gjort ”fest på rester”. Vi satt ute och åt och njöt av den ljumna kvällen i Provence.

Saint Tropez på torsdagen;
Bilarna styrde ner mot Franska Rivieran och havet vid niotiden på morgonen. Vi planerade för en heldag med sol och bad och så blev det också. Bilarna parkerade vi i Sainte Maxime för att ta båten över till St Tropez. Det går att köra bilen hela vägen runt men det kan vara mycket trafik och det var mycket mysigare att få in en båttur på programmet också.
Vilka båtar det låg i hamnen!! Eller rättare sagt fartyg kanske!?
Jättebåtar i hamnen;

Vi busade till ett kort när Gitt skulle låtsas kliva på en av de större båtarna. Hon snuddade aningens vid stegen och några sekunder senare stod det två vakter där… Oups!
Egentligen vet jag inte vad som var så speciellt med St Tropez men vi var ju heller inte bjudna till någon kändisfest…
Det var många mysiga gränder och uteserveringar men till någon jetset strand hittade vi inte. Vi åt lunch där och tog sedan båten tillbaka till Sainte Maxime där vi hyrde oss varsin solstol för 10 euro. (I Spanien kostade det 7 euro för två stolar och parasoll.)

Större delen av skaran låg på stranden till 18.30 då vi skulle träffas vid bilarna igen medan några gick och shoppade. (När vi har varit 8 stycken nu på resan så måste man dela på sig som oftast så alla har olika behov och önskemål.)
Vi åt middag på en uteservering i staden innan vi vände tillbaka upp i bergen och vårt hus.
Bäst med dagen var båtresan och timmarna som vi fick på stranden. St Tropez är kul att ha varit i men inget som jag skulle åka till igen.
På kvällen gick alla och gick sig vid 22 tiden. Helt slut allihopa, förutom Åsa som riktigt var på G!? Hon satt sig i köket och tog en kaffe och sydde ihop sin klänning som gått sönder.

Sista dagen;
Alla tog det lugnt på morgonen. Flera av oss var ute och gick en sväng innan frukost.
Vid halv elva packade vi ihop oss i bilarna och åkte till en ”svensk” vingård, Rabiega som ägs av familjen Åkesson.
En del provsmakade och gick sedan en rundvandring.

Efter så åkte en bil till sjön uppe i bergen. Det var jag, mamma och svärmor.
Då min svärmor Anette inte var med till bergen på onsdagen så var det extra roligt att åka dit igen och visa henne sjön.

Övriga åkte ner till havet igen och spenderade hela dagen tills mörkret föll på.
Jag, mamma och Anette köpte oss en stenungsbakad pizza och tog med till stenstranden. Det var en mobil pizzavagn med murad eldstad i! Aldrig sett förut.

Vi låg där och njöt av det klara vattnet och tystnaden fram till 16 när vi tyckte det var dags att dra oss hemåt. Väl hemma packade vi ihop våra saker och städade av så mycket vi kunde innan resten av gänget kom hem.
Det blev en sen middag som Åsa och Jenny kokade ihop, Spagetti Bolognese och tomat och mozzarella sallad till. MUMS!
Det kändes som sista kvällen med gänget och det trillade några tårar när jag fick presenter av mina fina vänner.
Veckan har varit fylld med äventyr och glädje men också sorg och allvar. Det är ju trots allt min cancer som fört oss till Provence denna gång vilket man lätt kan glömma men jag är SÅ tacksam att Lisa Kähler valt ut mig att få tillbringa en vecka på denna underbara plats. Tack Lisa för möjligheten och tack mina fina vänner att ni tackade ja till min inbjudan att följa med.

En vän vet allt om dig
men du duger ändå
kan tolka din tystnad
utan ord dig förstå

En vän låter dig vara dig själv
går vid din sida
inte bakom eller framför
finns där bara när det svida

En vän förstår
hör sången i mitt hjärta
sjunger den ömsint
när jag den glömt för all smärta