BESKED

Vet inte vart jag ska börja? Med det positiva eller negativa?
Jag började i alla fall tisdagen med att följa med Maria till gymmet och träna för att glömma det stundande sjukhusbesöket.

Klockan 11 var det ändå dags och både mamma och Maria följde med mig dit. Det blir lite mycket folk i rummet men det funkade och Maria var bara med halva tiden. Det var trevligt att vi kunde äta lunch tillsammans i min sjukhussäng. När det var dags att sätt igång behandlingen uppmärksammade de min svullna arm och ville att jag direkt skulle göra ett ultraljud för att utesluta eventuella proppar.
De vågade inte starta behandlingen utan kallade upp min läkare från mottagningen akut. Hon skrev ut remiss för ultraljudet men jag fick ingen tid där förens 14.30 så de bestämde att sätta en nål i den andra armen och starta upp behandlingen där. Först med all premedicinering inför cellgifterna. Det är Betapred (kortison), Ondastetron (mot illamående), Tavegyl (mot allergi). Medans dessa får komma in i kroppen ordentligt så får jag Pamidronat (skelettmedicin) som tar en dryg timme att få i sig). SEDAN är det dags för CAELYX (cellgiftet jag får för tillfället).

Ultraljudet visade inte på någon propp i armen men däremot kan någon av mina förstorade lymfknölar påverka. Ultraljud= positivt

Röntgen av hjärnan som gjordes av hjärnan visade inte på några tumörer eller metastaser men det finns en chans att det inte syns på datortomografi, därav ska läkaren beställa en MR av hjärnan också men det kan ta tid att få en sådan röntgentid. Hjärnröntgen= positivt( än så länge i alla fall)

Läkaren kände igenom magen, den svullna armen och halsen. Magen kändes som vanligt, armen är svullen men vi får se om det går över nu när de har dragit ut picclinen idag (nu är jag slangfri helt i två veckor!). Knölen på vänster sida i halsen hör med allra högsta sannolikhet ihop med bröstcancern. Det är en tumör som sitter i en lymfkörtel. När min nästa bröst och bukröntgen görs ska man även ta en röntgen av halsen. Undersökning av min arm och hals= negativt

Detta känns fördjävligt men som min läkare säger så ändrar inte det min behandling för tillfället. Cancern är sprid i hela kroppen och det är inte helt oväntat att det poppar upp i en lymfkörtel. Detta tröstar ju inte mig i stunden men jag lär mig leva med det.

Äntligen tid för operation av port a cart. Det kommer att bli den 30 augusti på Radiumhemmet. Den 23-29 augusti tänker jag njuta av gott sällskap i Spanien.
Klockan är 22 och cellgifterna gör att jag längtar till sängen men innan ska jag ta mig ett bad. Ett riktigt bad där man kan sänka ner hela kroppen och inte ligga med vänster armen utanför.

När de idag bekräftade min knöl i halsen så förstod jag lite klarare att mitt liv verkligen på riktigt är i slutfasen. Jag försöker blunda för det så mycket det går. Jag känner mig ju ändå hyfsat frisk? Hur är det möjligt? Hur hände det här? Varför just jag?