torsdag 28 juli 2011

Ta dig tid...

Hoppas ni alla fick er ett rejält skratt igår när ni såg bilden på mig på bloggen. Jag tänkte att jag får bjuda på den där bilden även om det känns lite tragiskt samtidigt att man ska bli svullen av medicinerna. Men ibland måste man skratta åt eländet. Som tur är så är bilden ”något” överdriven och jag ser mer ut som Theodor i barnfilmen ”Alvin och gänget”, ha ha ha.

Här på gården i Dalarna lunkar livet på. Farmor och Farfar är här och hälsar på några dagar så Joel har full uppbackning av oss alla. Vi spelar spel, leker, äter, fixar på gården, snickrar ikeamöbler, kör barnen till golfbana och ishockeyhall.

Hemsjukvården från Rättvik har varit här och lagt om och spolat min Piccline. Det kändes bra när de var här men bara någon timme senare så kände jag att jag fått skavsår av ena skarven i slangen, suck… Jag biter ihop ett tag. Får se om jag klarar mig till fredag så kan jag ringa hemsjukvården hemma i Stockholm och lägga om den. Jag börjar tröttna på Picclinen nu. Jag har haft den i över två månader och ska ha den en månad till innan de drar ut den. Sedan hoppas jag verkligen att den nya Port a cart som jag opererar in ska fungera. Det skulle bli så mycket smidigare.

Min vetekudde är kvarglömd hemma som jag brukar värma och lägga på mina knän på kvällen. Vet inte om det är därför de ömmar. Ilningarna kommer och går men är värst på morgonkvisten. Jag har fortfarande ont i huvudet men alvedon håller det i schack. Det gör ont i vänster tinningloob, från käkbenet och upp. Hmm, får kolla upp detta i nästa vecka om det håller i sig. Just nu har jag semester med mina barn!

Idag har jag ringt och bokat tid för Joel att korrigera sitt ståskal i vecka 32, han har även fått tid till ögonläkaren i vecka 31. Nu börjar alla kallelser rulla in igen. Augusti brukar vara en månad full med besök på olika instanser. Skönast är att få så mycket som möjligt avklarat INNAN skolan börjar, och alla aktiviteter drar igång på alvar igen.

Adam ska visa sin smidighet och krypa igenom Joels ståskal, hrm;

Adam fixat till Joels frisyr;

Jag, alla barnen och farmor och farfar var på korthålsbanan i Furudal och spelade golf 6 hål. Även Joel fick pröva på att ”putta” på greenerna. Det var lite bökigt att ta med rullstolen på golfbanan men vad gör man inte!? Det är klart ALLA barn ska med!

Efter golfbanan tog vi en glasspaus vid Näcken i Furudal innan det var dags för skottrampen vid hockeyhallen.
Adam in action på skottrampen;

Joel och Hampus på fyrhjulingen;

Efter middagen igår samarbetade pappa och jag ihop en dagbäddsoffa från Ikea. Jag läste ritningen och la ut alla skruvar där de skulle vara och sedan fick pappa jobba. Svärfar kom in en sväng när jag och pappa skruvade så då satt jag honom i arbete också. Jag måste medge att jag är en riktigt bra arbetsledare.
Här skruvas det och längre ner ser ni resultatet;



Grabbarna mår bra trots att det är lite syskonbråk mellan de två äldsta. Här är alla 3 Mattssons samt en Sjödahl i soffan och skojbråkar;

Här två bilder från badet också. Adam och Hampus har byggt sandslott men tröttnade efter ett tag. Joel var som en liten fisk i vattnet och ville aldrig gå upp.


Ta dig tid att tänka, det är en källa till kraft.
Ta dig tid att leka, det är den eviga ungdomens hemlighet.
Ta dig tid att läsa, det är visdomens springbrunn.
Ta dig tid att be, det är den starkaste kraften på jorden.
Ta dig tid att glädjas, skratta och le, det är musik för din själ.

Om vi lär oss försöka leva här och nu istället för att hela tiden drömma om något bättre, tror jag vi sår ett frö för friden.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Bilden på dig är supersnygg, lite päronformad ;) Inte konstigt att du är svullen med all den kortisonen! Oavsett päron eller hamster, ditt vackra lyser igenom, det kan ingen sjukdom ta ifrån dig!

Skratt är verkligen läkande på alla sätt - mer glädje åt folket (dikten beskriver det så fint).

Våra glassmonster är och spelar golf innan dagens göromål, jag packar och ser fram emot några dagar innehållande allt det dikten ger oss.

EnergiKRAM, Maria


PS Ett tips är ett biobesök och se Bridesmaids, där garanteras skratt i massor...

Anonym sa...

Vilket härligt lov ni har!
Inga

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Jag har följt din blogg länge och även kommenterat vid något enstaka tillfälle. Jag tycker du är en fantastisk person som verkligen lever här och nu med din fina familj trots din sjukdom och allt vad det innebär. Jag gillar också verkligen de fina dikter du delar med dig av. Tänkte därför dela med mig av en dikt som jag tycker mycket om till dig. Den är ursprungligen mycket längre och med omständigare språk och den är skriven av "En vis indier":

Den här dagen har du, den är din.
Du kan göra vad du vill med den.
Gårdagen har du haft, gårdagen kan du inte ändra.
Morgondagen har du inget löfte om.
Men den här dagen har du, så fyll den med innehåll,
så att någon ikväll, eller redan idag,
är glad att just du finns!

Kram på dig Elisabeth!
från Eva Li

Anonym sa...

Jag har också läst din blogg länge nu och den ger mig verkligen inspiration att ta vara på livet här och nu! Jag undrar över Joels funktionshinder. Eftersom du skriver en del om det i din blogg så tänkte jag att det är okej att fråga. (Men du behöver såklart inte svara om du inte vill ;) Innebär det att han kommer kunna gå i en "vanlig" klass när han börjar skolan? På filmerna du lagt upp så ger han ju intryck av att vara verbalt mycket framåt och "normal" på alla sätt och vis. Mvh Tina

Malin sa...

Härlig bild (päronet)! Just så kände jag mig i höstas.

Marie sa...

Det ser ut som Ikeas Aspelund, stämmer det? Vi håller precis på att montera den byrån med fyra lådor och nattduksborden i samma serie! Skulle vilja ha det skåpet med men den fick inte plats...
Kram!