Idag har vi åkt till Svärföräldrarnas sommarstuga vid Ljusnan i Ljusdal. Det tar bara drygt en timme från sommarstugan i Dalarna till Ljusdal. Adam är kvar i Dalarna hos hockeykompisar i Orsa.
Mitt vänsterben har busat lite under eftermiddagen och kvällen. Det gör inte ont men det liksom forsar i det och bubblar som sockerdricka. Ungefär som att man känner hur blodet flödar ut för varje hjärtslag.
Känseln under foten är det lite si och så med också. Jag har tagit mina vanliga mediciner och så laddar jag med morfin, alvedon och kortison bredvid sängen i natt. Håller tummarna att det försvinner tills i morgon.
Ansiktet är riktigt svullet nu av allt kortison och det riktigt spänner i skinnet. Magen känns också svullen som den kan bli av kortisonet men jag tror också att det är min lever som putar ut. Stora tumören i levern var ju i våras 5,5 cm diameter och jag är LIVRÄDD att det är den som har växt på sig. Nya prover på måndag och cellgifter nästa tisdag. Vi får se vad leverproverna säger då. Sedan undrar jag när det är dags för ny datortomografi? Och undrar när de ska operera in en port a cart istället för min piccline? Min läkare är på semester, men min cancer tar tyvärr inte semester...
På onsdag har jag hemsjukvården som kommer till stugan i Dalarna igen så till dess åker vi tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jobbiga tankar och jobbig situation!! Men du kämpar väl och godmodigt mot denna "skitsjukdom"!
Det har alltid förvånat mig hur sjukvården går på lågvarv när det är sommar. Vi drabbades av detta förra sommaren. Frustrerande! Sjukdomar tar ju inte semester, någonsin!
Längtar tills vi ses <3
Snart boostar vi tillsammans :)
MegaKRAAAAM
Maria
Allra sötaste Elisabeth,
Ditt okuvliga livsmod, energi och jävlaranamma smittar!
Tänker på dej varje dag, håller tummarna och skickar gladvibbar!
Stort tack för att vi läsare får dela din resa och bli lite klokare!
Största kramen Åsa
Elisabeth, du är verkligen en riktig fighter, kan inte annat än att beundra dig. Vilken livsglädje du utstrålar trots denna "skitsjukdom". Jag följer din blogg och du finns i mina tankar. Jag önskar dig och din familj allt gott och hoppas du känner dig bättre idag.
Bamsekramen till dig från
Ann-Margreth (Jennys mamma)
Hoppas att du känner dig bättre! Jag håller tummarna för att inget har vuxit!
Härliga bilder! Tänker mycket på dig!
Kram kram kram Lena
Åh vad jag önskar att du och jag kunde slippa denna förb....cancer! Känner så igen mig i det du skriver!! Kramar Jenny (jennymarklundstankar@blogspot.com).
Skicka en kommentar