Fåfängan

Det bidde inget restaurangbesök igår kväll då solen försvann och det mulnade på. Istället åkte vi hem till oss och jag bjöd på ”här är ditt kylskåp”… Det blev mjölkstuvade makaroner och köttbullar, rostade morötter och tomater till. Grabbarna tog sig ett varsitt glas rödvin till och jag och Maria festade till med bubbelvatten. Jordgubbar hade jag i frysen så en jordgubbspaj till efterrätt kunde jag också bjuda på.
Kvällen avslutades i soffan till fotbollsfinalen.
Här är en bild som mamma skickat över från dalarna på vår "egen" kralliga målvakt! Duktiga killen står i rullatorn och släpper händerna lite fort (även bushanden) Han är dock fastspänd med två bälten i midjan;

Idag måndag har jag tagit en långpromenad på Värmdö men gjorde en vätskepaus hos min arbetskollega Anette en stund innan jag tog mig an sista kilometern. Det har varit en bra dag i kroppen. (kan bero på att jag tagit 16 kortison idag inför behandlingen i morgon)

Hemsjukvården SAH har ringt och vi har bokat upp tider samt att de får ta över ärendet att försöka få en tid för operation av en ny Port a cart. Då mina värden pendlar under månaden på grund av cellgifterna så kan jag inte ta en tid när som helst heller och det finns inte så många tider att få tag på. Jag behöver en tid slutet av vecka 32 eller under vecka 33. Vi får se om det går att fixa, annars får jag ha kvar min Piccline ett tag till. Det är bara så jobbigt att behöva lägga om och spola den varje vecka.

Min sköterska från behandlingen har också ringt och meddelat att mina prover såg bra ut. HB på 128 vilket är bra och alla vita och röda plättar var bra. Leverproverna såg också ok ut och jag hade endast en stjärna (vilket innebär att värdet avviker) som var 5,4 och ska vara under 3,5. (förra gången var det 6,8 så det var bättre i alla fall). Man måste försöka se allt så positivt som möjligt och jag försöker i möjligaste mån leva efter det. Eller hur Maria? (Min kompis Maria är den som oftast rycker upp mig om jag råkar se svart ibland.)

På eftermiddagen var jag hos tandläkaren vilket också varit svårt att få in i kalendern mellan cellgifterna då jag inte har fått gå dit när jag varit infektionskänslig, så precis dagen innan behandling så är värdena på topp och då ska det stämma att tandläkaren har en tid också. Inga hål! Sedan kommer det där jobbiga att höra att man får en kallelse om ett år igen. Om ett år? Inget konstigt med det, men för en människa som lever med en dödlig sjukdom så känns det jobbigt att höra. Kommer kallelsen dimpa ner i brevlådan till Jörgen och han måste ringa och lämna återbud för att jag inte längre är i livet? Ett år är lång tid i mitt liv. Eller förresten, detta tandläkarbesök kanske ska vara mitt nästa långsiktiga mål? Mitt kortsiktiga är att jag ska på Skepparholmen med några tjejkompisar i augusti samt att jag, Åsa, Pernilla och kusin Annika ska till Spanien när skolan börjar.

Jag, Maria och Hillevi gjorde lite impulsgrej ikväll och åkte till Fåfängan på Standup comedi. Det är nästan pinsamt att erkänna det men INGEN av oss har tidigare varit på Fåfängan. Snacka om att man är dålig att turista sin egen stad. (I alla år man jobbat i stan så har man åkt förbi fram och tillbaka VARJE dag. Och så många gånger har jag sagt att DIT upp skulle man ta sig någon dag och se på utsikten. NU har det hänt!!

HOPPET
är en bevingad varelse
som fladdrar i själen
och sjunger en melodi –
utan ord.