PROVENCESTIPENDIET 2011

Ni som har läst min blogg och hängt med ett tag vet att jag fått låna en stor fin villa för 8 personer i Provence i september. Vilken grej. Tänk att JAG har fått ett stipendium!?!? Det är första gången i livet. Lite tråkigt att det är under dessa omständigheter men jag känner mig otroligt glad och utvald som får den här möjligheten. Självklart är jag rädd att någonting ska ställa till det på vägen och att jag inte ska kunna komma iväg men så får man inte tänka, det vet jag. Nej, positiva tankar och energi! Man måste våga TRO, DRÖMMA och HOPPAS!

Jag har stött och blött fram och tillbaka vad jag ville göra med denna vecka. Ta med mig bara familjen? Några par? Eller några väninnor? Vilka väninnor? De jag känt längst? Aerobicgänget? Jag har ett stort nätverk och väldigt många av mina tjejkompisar betyder SÅ OERHÖRT mycket för mig så jag skulle behöva dubbelt så stort hus i Provence.
Vad det gäller familjen så är Adam inte intresserad för fem öre. Det är mitt i TVpucken perioden i höst. Isac vill bara följa med för att det finns pool. Joel har ingen talan riktigt än och kräver mycket jobb. Åka några par blir som en vanlig semester.

Hmmm, så VAD VILL JAG innerst inne? Och VAD mår JAG bäst av? Vad behöver JAG?
Svaret blev att jag tar med mig de personer (kvinnor måste jag kanske lägga till annars undrar ni varför inte Jörgen är med på listan) som stått mig närmast och stöttat mig mest under min sjukdomstid. HELST skulle jag vilja ta med mig ALLA i min närhet men nu finns det bara 8 platser och då har jag valt….
Vem tror ni står högst på min lista om inte MAMMA!!!

MAMMA för att du ALLTID finns här för mig och för att MAMMA alltid är MAMMA. Älskar dig så!

SVÄRMOR som också alltid finns till hands och ställer upp som barnvakt i ur och skur. Vill verkligen visa min tacksamhet och tycker det ska bli så härligt att få ta med dig till Frankrike.

ÅSA som under hela min behandlingstid skjutsat mig till och från sjukhuset, suttit och vakat när jag mått illa, torkat svett och tårar, hjälpt mig med allt från himmel och jord, och dragit runt mig på resor och roliga saker. Och fler blir det…

PERNILLA en ganska nyfunnen vän. PERNILLA, underbara människa, även hon drabbad av denna sjukdom. Vi stöttar varandra och finns här för varandra.

JENNY som jag känt i 20 år och som alltid funnits till hands genom tuffa skeden i livet. Min första bröstcancer 1997, den traumatiska upplevelsen med Joel när han föddes 3 månader för tidigt och du var och hälsade på mig ett antal gånger under den jobbiga första tiden. Och nu, trots att ditt eget liv går på högvarv så ringer du alltid för att stämma av hur jag mår.

GITT som jag lärde känna genom JENNY för några år sedan. GITT skaparen av min blogg! Det är tack vare henne som jag bloggar och hon fungerar som min egen servicedesk. Det var även GITT som var den drivande länken då jag var nominerad till Årets Mama 2009. GITT ställer upp i vått och torrt! Hon har även tagit på sig att göra min blogg till bok då den dagen kommer.

MARIA för att du är den du är. Du har lärt mig värdera livet högt, göra prioriteringar, ta hand om positiv energi och leva livet på ett sunt sätt. Vi tar värdefulla pauser i livet tillsammans när vi går våra skogspromenader och njuter av en fika i solen. Att jag sedan kan smsa dygnet runt och du alltid står redo på min trapp är ett plus i kanten, ha ha. 

Vilket stöd ni är för mig och för varandra. Det är inte för intet som jag har valt att ta med er på min resa till Provence i höst.


Nu håller vi tummarna att mina cellgifter fungerar och att jag kan få se fram emot en underbar höst med en vecka i PROVENCE!