Igår tisdag fick jag en ny Piccline insatt. Förra gången jag fick en gick det jättesmidigt, men denna gång misslyckads första försöket så mina kärl är så seg och hårda av alla cellgifter. Detta gjorde att allt blev försenat.
Behandlingsavdelningen stänger egentligen 16 men det finns personal kvar till 17 som tur var. Jag var klar 16.50.
Under tiden jag fick behanling kom läkaren upp till mig och kände på levern och hon instämde med mig att jag tycker att den har växt och är i vägen när jag böjer mig framåt. Det var mycket hmm, mmm när hon klämde på magen och då ställde jag den läskiga frågan vad hon trodde om min tid kvar här på jorden.
Självklart ville hon inte svara och hon kan inte svara heller. Den här sjukdomen är så lömsk och kan svänga så fort.
Min fråga var om detta cellgift inte fungerar och min lever fortsätter i samma tillväxtfart, vad är mina odds att jag kommer till Kanarieöarna i december?
Ingen som vet.
Vi hade bokat en Kanarieöarna resa nu i juni men har insett att det är för mycket nu med bostadsanpassningen som rullar på och svärföräldrarna som flyttar i helgen. Jag har precis kommit hem från Mösseberg och har en massa läkarbesök och annat att ta igen och det känns inte som vi vill "klämma" in en resa i schemat.
Tills vidare är alltså resan i alla fall flyttad till december.
Jag satsar nu på en spanienresa med Åsa och Pernilla i augusti närmast i schmemat på utlandsresor.
Idag har jag kört Adam till skolan, handlat, kundaliniyoga och sedan haft hemsjukvården häe för omläggning av picclinen som blodat under natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ursäkta, men för mig verkar ditt tempo minst sagt "speedat" Du behöver inte skynda, du hinner med allt som är avsett för dig:)
Du kommer säkert till Kanarieöarna i december. Det går upp och ner och förhoppningsvis biter cellgifterna på elakingarna och du blir starkare och starkare. Jag förstår att du vill skynda, det vill även jag fast jag inte är sjuk. Vi vill alla utnyttja tiden - med det inte sagt att vi inte har förmågan emellanåt att stanna upp och fånga dagen, det tror jag du också kan. Vi håller tummarna för en lugn och stabil sommar, en rofylld höst och sedan, som grädde på moset Kanarieöarna i dec.
Hälsningar från en annan Elisabeth
Jag tycker du ska speeda! Speeda med din familj, vad ni gör är kanske inte så viktigt men var tillsammans!!
hej du kommer säkert iväg till kanarieöarna,tror du är en människa som alltid speedat,tror det e bra att du fortsätter så.Du verkar vara en underbar människa och livsnjutare.Hoppas cellgifterna biter på skiten du har i din kropp.kram lisa
Den läkare jag träffade i augusti var lite "tuffare" än din. När jag frågade hur mycket tid jag hade kvar om strålningen inte fungerade, fick jag veta att det handlade om några få månader och att chansen för att det skulle hända var 50%. Men nu sitter jag här starkare än för ett år sedan med väskorna packade för Rom resan.
När vi träffades för ett år sedan behövde jag ju stavar för att gå längre sträckor.
Kram från Malin
Tänker på dig! Vet inte om jag skulle fixa att få reda på hur lång tid jag har kvar. Lägger all energi på att orka ur sängen så jag kan leva den tid jag har kvar. Tycker vi satsar på att cellgiftet fungerar. Styrkekramar Heidi
Skicka en kommentar