Hemsjukvård och Tjejmiddag

Trots att jag går och lägger mig runt midnatt varje kväll så vaknar jag runt 5 varje morgon. Helt hopplöst. Sedan ligger jag liksom och väntar på att det ska bli ”lagligt” att gå upp. I går måndag vaknade jag återigen vid 5 men låg kvar i sängen till 7 i alla fall. Farmor kom hit och tog hand om Joel och såg till att han kom iväg med färdtjänsten till sitt studiebesök på Jorielskolan. Jörgen och farfar åkte iväg till Permobil i orminge för att lämna in Chryslern för lite ytterligare ombyggnation. (Vi ska få skenor i bilen så att vi kan köra in elrullstolen)

Jag körde Adam till badhuset till klockan 8 och då det kändes som en bra dag så passade jag också på att simma. För tillfället är jag ju fri Piccline och allt vad infarter innebär så det är väl bara att passa på. Det var flera månader sedan jag simmade men självklart var målet som vanligt 1000 meter, och jag ger mig inte i första taget. Det blev dock i 3 etapper, 500+250+250, men jag gjorde det och det kändes jätteskönt i duschen efteråt.

Direkt från badet åkte jag till vårdcentralen för att möta upp farfar igen klockan 9.10. Denna gång med Isac med sig i bilen. Isac har blivit allergisk mot pollen, och eventuellt pälsdjur. Han har tagit ett blodprov idag som tydligen kan visa på pälsallergi också. Vi får se. Han har aldrig tidigare varit allergisk men i år ända sedan vi var i Paris har ögonen varit igensvullna och näsan rinnig fram och tillbaka. Vi har medicinerat med Clarityn och ska fortsätta med det samt komplettera med ögondroppar.
Från vårdcentralen och sedan hem då hemsjukvården skulle komma till mig mellan 10-12. Kändes lite dumt då jag precis kom från vårdcentralen… (farfar körde Isac tillbaka till skolan)

Jag passade på att äta lite frukost nummer två när hemsjukvården var där och blev SÅ TRÖTT. Efter ganska mycket på morgonen på kort tid så gick musten ur mig. Men jag inser nu ändå hur bra jag tror det kommer att bli med SAH (hemsjukvård). Precis innan sköterskorna kom ringde nämligen kuratorn från SAH och presenterade sig och kommer på hembesök hit idag tisdag eftermiddag. Hoppas på att det kan bli en bra lösning då min kurator på vårdcentralen som jag har träffat nu på förmiddagen går i pension till sommaren. Ser med spänning på mötet i eftermiddag. Ska försöka lägga mig en timme innan hon kommer. (I natt har jag sovit mellan 02-07 och det känns lite för lite…)

När sköterskorna hade gått igår och min säng riktigt skrek på mig så ringde sjukgymnasten från SAH. Suck kände jag först, orkar inte prata mer nu, men förstår att hela teamet vill träffa mig nu så snart som möjligt och lägga upp min ”profil” för planen är ju att jag ska åka bort på rehab i två veckor och det är bra om allt blir gjort innan. Även sjukgymnasten kommer hem till mig. Möte bokat på torsdag eftermiddag. Jag berättade att jag simmat 1000 meter på förmiddagen….. tror han blev LITE förvånad. Det är ju en så konstig sjukdom man har med smärta som kommer och går och ena dagen kommer man inte ur sängen och som under påsken hamnar man både i amulans och rullstol och kan inte gå alls. Jag förstår att omgivningen ibland kan se ut som frågetecken. Jag känner likadant. Varje morgon jag vaknar nu så undrar jag ju hur min dag kommer att se ut.

Mellan 13-15 gick jag i alla fall och la mig i sängen. Jag somnade aldrig men fick rejäl vila i alla fall. Först kom Isac hem, Jörgen någon timme senare och sedan Mamma som kom hit som boendestöd för att hämta Joel på dagis.
Utsikten från min säng igår. Idag är det skönt att inte solen skiner in. Idag är det riktigt rugggväder ute;

På sena eftermiddagen kom en ny sköterska från SAH med ytterligare medicin. Det visade sig att jag har fått svamp i hela munnen av kortisonet och nu måste jag medicineras för det. (misstänkte väl det men man blir liksom van av alla biverkningar)

Klockan 18 bjöds det på tjejmiddag hos Åsa. (mamma och Joel skjutsade dit mig då jag skulle få skjuts av Maria hem) Vi som var där var jag, Åsa, Lotta, Gitt, Jenny, Pernilla och Maria. Och som vanligt när Åsa bjuder till så smakar allt fantastiskt och man äter SÅ mycket mer än vad man bör. Att sedan avsluta med den mäktigaste och den absolut godaste morotskakan jag någonsin smakat gjorde ju inte att min mage minskade i omfång. Att jag DESSUTOM var tvungen att ta om och sedan avsluta med att slicka av tårtspaden när vi dukade av gjorde inte saken bättre… (jag skyller på kortisonet som de säger ökar aptiten)
Bilder på gänget. (Maria saknas då hon kom senare)

Både Lotta och Åsa har precis köpt hus så vi tittade i lite prospekt också. Lotta i Hässelby med utsikt över mälaren och Åsa i Skuru;

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. ÅSA, du är fantastisk i köket. Eller låt oss avsluta meningen med bara ÅSA, du är fantastisk!

MIN PLAN just nu är att kunna trappa ut kortisonet helt tills på söndag när jag ska åka till Mössebergs Diakoni. Och med det hoppas jag svullnaden i ansikte och buk ger med sig och att mina muskler har lust att återvända i benen och då kanske mina knän mår bättre. Mår mina knän bättre kan jag gå mer, träna mer, få starkare ben igen och orka mer. Och DÅ blir det ännu svårare för de små ”jävlarna” i kroppen att erövra mig!