Existensiell Ångest kontra Joel gör framsteg

Igår kväll var jag på Amazona (bröstcancerföreningen)på Carolina Welins föreläsning om Existensielll ångest.
Tyvärr var jag så trött och orkade inte ens sitta på stolen utan var tvungen att sätt mig i divanen. Första dygnet efter cellgifterna är man speedad av allt kortison men när det börja rinna ur kroppen kommer tröttheten.
Jag kände mig också ganska ensam där då övriga deltagare hade bröstcancer för första gången, men samtidigt så kunde se mig själv för några år sedan.

Visst lever jag med existensiell ångest och paniken över att inte kunna se mina barn växa upp men samtidigt är jag inte lika rädd för döden som jag varit tidigare. Detta har jag nog fått en hel del hjälp av Carolina på tidigare föreläsningar samt att det är hon som driver LEVA gruppen som jag är med i några torsdagar per termin. Denna LEVA grupp består av enbart personer med spridd cancer. Till en början var vi en liten medelåldersgrupp som träffades men nu börjar vi bli fler och en hel del äldre så jag hoppas på en uppdelning i två till hösten. Man vill ju helst känna lite samhörighet och det blir för jobbigt när gruppen blir för stor.

Nu över till Joels framsteg som lyser upp min vardag. En gång i månaden får vi nämligen ett Ballongenbrev om hur Joel sköter sig på specialförskolan samt hur det går med hans mål och om han ska öva på något särskilt. Detta ballongenbrev var väldigt positivt och jag får en klump i halsen när jag läser det. Jag är SÅ stolt över honom;


Nu ska jag sista gången till min kurator på vårdcentralen, sedan går hon i pension. jag har parallellt träffat en kurator via hemsjukvården som också verkar bra och har ett besök igen med henne nästa vecka.
Efter det ska jag och Maria ha lite kvalitetstid med en liten promenad och lunch. Sedan toppar jag det med att gå och klippa mig. Idag är det MIN dag.

Jörgen har tagit semester ridag och håller på att riva bastun här hemma i hopp om att vi ska få till ett sovrum till Adam eller Isac där ute. På eftermiddagen ska han till Olmed med Joel för att få klart Joels nya nattortos samt gjuta för nya fotortoser.
Sjukgymnasten;
Sedan förra Ballongbrevet har Joel blivit riktigt ”farlig” i sina krokodilövningar. Joels motivationen just nu, går inte att ta miste på. Joel kämpar på så bra. Det är spännande att se hans små framsteg i gåendet och förmågan att styra benen från vecka till vecka. Bra kämpat!

Arbetsterapeuten;
Han har ett härligt gott humör och är så motiverad att jobba med allt. Arbetet vid datorn har gått över all förväntan. Joel är så duktig på att styra joysticken med vänster hand och klarar att hantera alla olika delar i de olika programmen. Joel stortrivs när vi jobbar med datorn! Det ger ju mycket bra träning för vänster arm/hand utöver allt annat.
Joel verkar också väldigt glad över sin elrullstol Koala och berättade stolt att han varit på en match och åkt omkring alldeles själv och hejat på folk. Det var så kul att höra! Jag hoppas också och tror att den nya manuella rullstolen kommer att bli bra för Joel och att han efter en tids träning kommer att kunna köra den själv.
Joel är också så härlig att ha som bordskavaljer vid lunchen. Han äter alltid bra och är rolig att prata med!

Pedagogen;
Joel är mycket ivrig och med på samlingen. Han försöker förklara för de andra barnen så att de ska göra ”rätt”. Ett exempel är när vi skulle spela på trumman men bara 2 slag i slutet på varje strof. Det förstod Joel direkt och försökte förklara för de andra barnen att de skulle göra uppehåll och inte spela hela tiden. Joel har lätt för att dela med sig av saker på samling och i spelsituationer. Han kan till och med erbjuda en vuxen att få börja spelet. Han ser och tar ofta kontakt med de andra barnen.