Studiebesök på krematoriet. Eldas upp och gå upp i rök eller att ligga och ruttna i jorden?
Mannen i filmen har haft en blodpropp tidigare och vill fixa alla förberedelser för sin begravning. Lite som jag skulle vilja planera och göra klart också så att det inte ligger på mina efterlevande att ta en massa beslut. Han provlåg till och med en kista men tog det med ro och sa att han helst ville ha en öppen kista då han har klaustrofobi. Ska det vara en öppen kista så att alla kan ta ett sista farväl? Hmm, jag tror det blir för magstarkt. Om närmsta familjen får var med när man läggs ner i kistan men sedan tror jag att locket ska vara på under själva begravningen.
De var även och tittade på gravstenar. Inskriptioner och vad det ska stå. Ska det vara en stor maffig sten? Ska det vara text i brons, aluminium, stål, målas på? Etc. Det är SÅ mycket som ska tänkas på. Vad ska det stå i dödsannonsen?
Vi ska alla dö. Det är bara att acceptera det. (Det här med begravning och efter livet saker är något som jag tänker ta tag i mer när jag kommer till Mösseberg i maj. Håll tummarna att jag kommer iväg 8 -20 maj. Förra gången fick jag ju ställa in.)
Igår hade jag flera besökare här. Tina, Maria och Eva var här på förmiddagen och försåg mig med blommor och godis och på kvällen kom Helene förbi och fikade med lite morotskaka. Jag är definitivt välgödd här!
Klockan är nu 9 och det är påskafton. Solen skiner där ute. Jörgen kommer in vid lunchtid och då hoppas jag att jag blir utskriven. Jag står på en fast morfindos nu samt har även fått någon slags nervmedicin senaste dygnen som verkar fungera. Mina knän värker lite efter att de varit belastade men med bra skor så säger de ändå att jag ska röra lite på mig. Aldrig bra att bara sitta stilla och stelna ihop.
Nu vill jag ut i solen. Tänk att få sitta på altanen och grilla ikväll!?
I morgon söndag kommer barnen hem igen. Det blev aldrig något Dalarna för mig och Jörgen med andra ord.
Jag var tvungen att boka tågbiljetter hem till dem också. Mormor och Joel hade redan tågbiljetter hem sedan tidigare bokat på tåget som skulle anlända i Stockholm 18.16. Lite enkelt tänkte jag att det bara var att boka på Adam och Isac på samma tåg… SJÄLVKLART var det fullbokat!!! Så nu åker Adam och Isac 2 timmar tidigare från Rättvik och då är planen att jag och Jörgen går och äter middag med Adam och Isac i morgon kväll medans vi väntar in mormor och Joel. Och mormor och Joel i sin tur får äta en lunch i rättvik innan de åker för att slå ihjål tiden där. Det blir i alla fall billigare att de tar tåget än att Jörgen skulle åka upp och hämta dem. I alla fall med de galna bensinpriser som är nu.
Några fina ord från min väninna Camilla;
Life is a garden that
grows with the light of love.
Jörgen och killarna lever i det ljuset vännen.
Dina päron, vänner och alla bekanta alla som du träffar, träffas av just ditt ljus.
Du har en gåva och din närvaro smittar av sig, liksom kletar sig fast på oss andra och vi berörs
av din närvaro.
Du är speciell
Du är du
Du finns
Du är
6 kommentarer:
Har inte läst här på länge o inte heller sett till er.
Tänker mycket på er.
Fy vad livet kan va orättvist. Ville mest önska Glad Påsk och hoppas nu att du får fira den hemma om även utan barnen.
Bamse Kram & Glad Påsk !
Väldigt rörande text från din vän.
Har också funderat på hur mycket och vad jag själv vill förbereda inför den dag jag går bort. Tror jag kommer att tala om eller skriva ner i stort hur jag vill ha det. För mig är dethär ganska odramatiskt men för andra tycks det vara jättesvårt att prata om sin egen och andras död. Skönt att se här att du tar upp det så naturligt.
Hoppas nu att du får en helhärlig kväll med grillning på altanen och att smärtorna håller sig borta.
Kram!
Hej! Jag brukar läsa på din blogg. Jag är sjuksköterska på en palliativ avdelning och jag tror at det är bra att fundera över hur man vill ha det, både för sin egen bearbetning och för att underlätta för anhöriga sedan. Egentligen borde man skriva ner hur man vill det även om man inte är sjuk för livet kan ju ta oväntade steg även om man är ung och frisk.
Hoppas att du kryar på dig snart så att du inte behöver spendera så mycket tid på sjukhuset
Hej Elisabeth,
Jag har hittat till din blogg och eftersom jag inte träffar dig så ofta, då Emil och Isac inte går i samma klass längre, vill jag bara säga att jag är tänker så mycket på dig och din underbara familj. Du är en förebild för alla där ute i så mycket och jag kan inte föreställa mig hälften av allt du går igenom och allt du/ni känner. Jag hoppas på mirakel. Massor av påskkramar från Emils mamma Louise på Ingarö med familj
Hej Elisabeth!
Här kommer en påskhälsning från oss här i Dalarna. Vi har haft förmånen att spendera både gårdagen och dagen med dina föräldrar och barn. Igår grillade vi nere vid sjön och idag har vi ätit påskmiddag tillsammans. Saknade er naturligtvis jättemycket. Joel, Isac, Ronny och Anita har precis åkt hem. Adam är fortfarande kvar. Han och dom andra barnen spelar kort. Joel har sjungit Eric Saade för oss allihopa och det är fantastiskt att se vilka framsteg han har gjort sen vi sist såg honom i januari.
Jättestora påskkramar från oss alla!
Eva
Tack Eva för påskhälsningen. Tårarna fullständigt strömmar ner för kinderna när jag läser detta. Ville så gärna vara uppe i Dalarna med er i släkten och min familj. Förstår att ni har haft det bra och är så tacksam för att mina barn fått njuta av påsken som vanligt i ert sällskap. Satsar på att komma upp i sommar en längre period.
KRAMEN Elisabeth
Skicka en kommentar