Igår kväll kom jag i säng vid 24 tiden. Var inte särsklit trött (på grund av allt kortison) så jag satt och förde över alla Paris bilder till datorn innan jag släckte lampan.
Sov ganska bra i natt men vaknade 05.30 av att mina knän värkte. Det var en molande värk och mina knän var alldeles kalla.
Jag gick upp på toaletten, tog en alvedon forte samt 3 kortisontabletter. (kom på att jag inte tog någon kortison på torsdagen och man ska ju försöka trappa ner försiktigt. Från att ha ätit 8 om dagen i förra veckan så har jag trappat ner sedan i måndags. Kanske för hastigt?)
Försökte somna om men 06.30 kom tårarna och jag var tvungen att ropa på Jörgen att komma med min varma vetekudde, några morfintabletter och mer kortison. Värken blev så intensiv och bara värre och värre. Klockan 7 satt jag och skrek rakt ut i sängen. Jag kunde inte böja benen över huvudtaget och vänster ben var jag oförmögen att flytta alls. Jörgen ringde in till sjukhuset och onkologens avdelning 21 och klockan 7.30 ringde en jourläkare.
Jag var nog inte den lättaste att prata med då för jag skrek rakt ut emellanåt och försökte sedan samla mig med några djupa andetag för att kunna fortsätta konversationen.
Läkaren rekommenderade mig att åka in till akuten och uppsöka ortopeden om det skulle vara frakturer eller nerver i kläm i ryggraden.
Trots smärtor så velade jag några sekunder innan jag bad Jörgen ringa 112. Då jag inte höll på att dö just för tillfället så fick jag vänta nästan 2 timmar på ambulansen och under den tiden började allt morfin, alvedon, voltaren och kortison verka.
Vi skulle egentligen kunna försöka ta oss in själva men saken var den att jag inte kunde stå på benen!! Vänster benet ville inte vara med alls.
Väl inne så gick det ganska fort för att vara en akutavdelning. (Jag tror inte de ville att jag skule ligga bland alla sjuka för infektionsrisken. jag fick till och med munskydd att ha på mig under vistelsen där nere.) De gjorde slätröntgen av hela benen, bäckenet och ländrygg. Där syntes självklart inget. Vid 14 tiden blev jag flyttad till Onkologavdelningen, avdelning 21.
Prover togs och allt ser bra ut. (någon enstaka avvikelse med stjärna men marginellt) Känns ju nästan löjligt när man har skrikit av smärta hela morgonen. Enligt Jörgen skrek jag värre än alla tre förlossningar tillsammans............ då kan ni förstå hur ont jag hade...
Nu har det varit middag; (tänk att det alltid är blomkålsstuvning på sjukhus)
Efter middagen var ortopeden här och kände igenom alla skelettdelar igen. Att trycka på ryggraden och bäckenet är ingen höjdare när man har massa små tumörer där. (det gör jätteont kan jag meddela)
Jag var även tvungen att göra kniptest.... hmmm mindre kul. Bend over... Men inget fel där heller men de vill fortfarande att jag gör en magnetröntgen av ryggen i början av nästa vecka. (hade det varit riktigt akut hade de skickat mig till KS i Solna)
Och jag som skulle ta tåget till Dalarna på måndag med Isac och Joel. Nu blev det nya planer. Eftersom Adam är skadad och inte kan spela i påsk så tar han min plats på tåget och åker upp med småbröderna.
Men det är ju inte bara att han tar min biljett som jag betalt 138 kronor för utan vi fick avboka den och boka en NY biljett till Adam för 274 kronor på SAMMA säte som jag skulle ha suttit!? (biljetterna är personliga och det måste stå Adam på Adams biljett...)
Sedan får vi se hur jag och Jörgen gör. Jörgen jobbar i veckan och jag vet ju inte om jag är hemma eller på sjukhus. Känns bra att vi kan få iväg barnen på påsklov i alla fall.
Jörgen och Adam har varit förbi och hälsat på ikväll. Bjuder på en bild på min duktiga Isac, min lille toker och en nyare bild av Adam (helnöjd med en ny tröja från Åsa);
Det finns ljuspunkter i livet trots att man ligger i en sjukhussäng på SÖS. (Tack Jörgen för att du försåg mig med dator och mobil annars hade jag blivit nojjig här och känt mig sjukare än vad jag är. Alla på avdelningen är ju sjuka med samma skit som jag. Tänker på er alla i grannrummen här i natt. Mammor, Pappor, Mor och Farföräldrar.)
11 kommentarer:
Men fy så jobbigt! Stackare :(. Hoppas att de snart lokaliserar vad det beror på och att det bara är nån nerv i kläm eller nåt annat simpelt.
Kram!
Skönt att se att du mår bättre ikväll och kul att se lite Parisbilder! Hoppas att du kommer till Dalarna nästa vecka.
Kram,
Amanda
Aj, aj, aj så ont du måste haft! Hoppas de kan komma på vad det är och hjälpa till med det. Så ska det inte behöva vara!
Men det låter som ni hade det härligt i Paris!
Kram från bloggläsaren Eva i västerort
Så härligt att du hann uppleva Paris innan kroppeländet strulade för dig.
Men oj, vilken pärs! Hoppas du mår bättrenu!
Vad står det på Adams tröja??
Fy Elisabeth! Tänk att det inte kan få vara 100% bra och du bara kan få njuta av er mysiga resa! All bättring till dig!//Vera
Underbart att hora att ni hade en fantastik resa till Paris och att det fick er alla att njuta. Ocksa synd att du fick smartor i ben och tar nar ni kom hem, men jag hoppas dom snarat kommer underfund med vad det ar som kranglar. Har last din blogg nu i ett bra tag men aldrig kommenterat innan. Jag haller tummarna for att du snart skall kunna smaspringa hem med nyfunkande ben och tar.
Take care
Vilka fina söner du har!Det låter jobbigt med den smärtan och jag hoppas det ska vända till det bättre för dig snart. Kram, Maria.
Man skulle kunna tro att det står Tumör på Adams tröja men det står HUMÖR som tur är.
(ligger vaken i sjukhussängen och hör morgonpersonalen välla in i korridoren utanför.ligger och smsar som tidsfördriv. Börjar bli hungrig...)
Vilken fantastisk resa! Vilka fina bilder. Resminnen är en riktig skatt. Bara att plocka fram när man har lust. Hoppas nu att du slipper det onda så att du snabbt kommer ut och får njuta av våren igen! Kan bara föreställa mig vilken vånda du måste ha haft med de smärtorna! :(
Själv mår jag rätt ok trots en påtaglig förkylning (penicilinbehandlas). Träffat Dr och följt upp markörer, levervärden osv. Verkar som om sjukdomen står still men det ska kollas upp med dt efter ytterligare två caelyxbehandlingar. Lite röd under fotsulorna. Annars inga vidare biverkningar(berättar om min egen behandling då jag tror att det kan vara av intresse för flera). Jag och dr har redan talat om att jag troligen får Navelbine om det visar sig att inte Caelyx har effekt. Dr tror dock att jag har chans att få bra effekt av Caelyx.
Man lever på hoppet och ibland infrias det.
Kramar!
Jag råkade ut för nåt liknande i höstas. Inte lika illa som för dig men 3 nätter i rad fick jag smärta i knäna som liknade födslovärkar. Det var inte så jag skrek ( men det gjorde jag inte när jag födde barn heller). Men i alla fall så att jag hyperventilerade och kved av smärta. Jag kan trösta dig med att det gick över efter tre dagar. Hoppas det försvinner av sig självt för dig med.
Hoppas du kommer till Dalarna och att vi kan ses.
Kram
Skicka en kommentar