I senaste numret av "Hört och Hänt" (tidning från RBU Rörelsehindrade Barn och Ungdomar) skriver Maria Ennefors en artikel som gick rakt in i hjärtat.
Precis så här är det tänkte jag!
Vill gärna delge delar av det hon skrivit.
Vanliga mamman: Det är jobbigt med hämtning och lämning på dagis och fritids och barnen vill inte klä på sig. Suckar över att barnen är förkylda och att man måste vara hemma från jobbet och förlora en del av lönen.
Handikappmamman: Allt tar lång tid. Det är en naturlag hos oss. Det gäller både smått och stort i tillvaron. Väntan på färdtjänst, på beslut från myndigheter, att barnet ska förflytta sig, att han ska äta i sin takt, väntrum i vård och omsorg.
Förutom vanliga läkarbesök så är det Neurolog, ortoped, ögonläkare, ortoptist, sjukgymnaster, arbetsterapeuter. Många VAB dagar blir det...
CP-skada verkar heller inte skydda mot vanliga förkylningar, magsjuka och annat. Synd!
Maria skriver vidare.
- Jag vill verkligen inte nonchalera andra människors svårigheter och trötthet. Att ha barn är jobbigt. Även barn utan funktionshinder. Men det finns en väldigt stor skillnad och den är osynlig för alla utom oss som lever med det. Omgivningen har inte förmåga att sätta sig in i och förstå vår verklighet. Det är nog inte av ovilja utan mer att det faktiskt inte går att förstå om man inte lever i det.
Jag begär inte att andra ska förstå hur vi har det hemma hos oss. Varken det som är jobbigt eller det som är fantastiskt. Till exempel när mitt barn lyckas med något som verkat omöjligt. Eller glädjen, när en hel dag flyter på utan några större missöden. Det är en bra dag för mig. Och dom dagarna lever jag på. Hoppas att andra människor förmår sig njuta av sina lyckade dagar - hur de nu än ser ut.
Marias son har en gravre skada än Joel, men jag känner igen mig i mycket. Kan även spegla min kamp om mitt eget liv i detta. Som att INGEN kan förstå om man inte lever med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stort TACK för att Du återgav delar av texten om "hur det är" att vara handikappförälder! Precis så känns det! Den som inet har erfarenheten förstår inte och man (jag) orkar inte f ö r s ö k a förklara heller, det stjäl energi som jag inte har! Men så är det väl med det mesta här i livet. Jag, liksom alla andra, kan bara försöka vara ödmjuk och ha respekt för att vi alla har olika erfarenheter samlade i vår ryggsäck! Tack för att Du delar med Dig så fint Elisabeth!
Hej!
Du skriver så underbart bra att man bara måste komma in flera gånger per dag för att se om du har skrivit något mer.
Som du säkert förstår så mår jag riktigt dåligt idag efter behandlingen igår! Har du några tips på att lindra detta?
Illamående piller hjälper inte för mig! Jag har provat igenom alla som finns under mina graviditeter och det är som att äta socker piller.
Kram
Fru F
Hej E. Jag kan bara hålla med, Det var en alldeles klockren beskrivning av vår vardag. Hoppas allt är bra med er annars, tänker på dig, kram Patrice
Hej.
Min väninna som har en svårt sjuk son sa just igår, att de enda som hon känner verkligen förstår henne är de andra föräldrarna på avdelningen.
Kram Petra. D
Skicka en kommentar