Men nu när jag verkligen suger i mig varenda dag så känns sex dagar som en lång tid.
Det märks tydligt i köket då hans uppgift är att tömma diskmaskinen... hmm=)
Till och med att jag längtar efter honom när jag gick in på hans rum för att vara snäll och lägga in hans rena kläder..... eh.... la dem på hans stol istället.... förstår inte riktigt hans upplägg i garderoben...
Nästa vecka kommer de och mäter för markiser på baksidan också. NU ska det fixas även om det är tråkig och dyr kostnad. Adam flyter bort i sitt rum på mornarna om solen ligger på.
Joel och jag har haft pusskalas i badet idag. Det kostade 99 pussar att gå upp ur badkaret!! Snacka om att man var villig att betala=)
I morgon ska jag till Ikea med mamma på förmiddagen för att kolla upp vad en ny säng till Adam skulle kosta. Han har världens bästa och skönaste säng. En jättefin från Bed Factory som han fick genom Sofias Änglar, men den är bara 105 cm bred... Han behöver definitivt en bredare och helst längre med sina 193 cm.
Det blir inget sängköp i morgon utan bara lite "titta runt" och sedan blir det väl värmeljus och servetter... Kanske en ny matta till vardagsrummet? Hampen 395 kronor som vi haft vi några år nu har gjort sitt...
Efter IKEA har jag lovat Joel att komma till Ballongen en stund och hälsa på. - Mamma, det var så längesedan du var på Ballongen. När ska du komma dit nästa gång?
Då tiden tickar så känner jag att det är lika bra att göra det på en gång. Det känns ju i hjärtat direkt när Joel vill att jag ska göra något med honom.
Så i morgon IKEA på fm och sedan skjutsar mamma mig till Ballongen på vägen hem så jag kan vara med Joel där sista timmen mellan 13-14.
Min status är att jag mår ok. Inte bra, men ok. Magen är svullen från kortisonet och den förstorade levern men jag känner mig ändå lite starkare igen nu när jag inte tar så mycket kortison. Så länge jag går på plan mark så kan jag gå på nästa hur långt som helst men så fort det blir uppförsbacke så börjar jag flåsa och går det nedför värker vaderna något fruktansvärt. Jag snubblar fortfarande ganska lätt och är stapplig i benen så jag måste tänka mig för varje steg jag tar.
Vågar inte riktigt skriva det men jag har ont i vänster sida på huvudet igen. (det har jag haft till och från senaste halvåret men på röntgen som gjorts så har det inte varit något men nu när det dyker upp igen så är det klart man tänker på det lite extra. Monster i huvudet vill jag INTE ha!)
Maria och jag promenerade en timme efter min kundliniyoga idag och sedan åt vi en lunch vid Grisslinge havsbad. LIVSKVALITET!
Ni missar inte livet va kära bloggläsare?
Du chattar, kollar film och tittar på dina vänners bilder medan du sitter i din egen soffa. Men vad missar du under tiden? Din partners tysta sammanbrott? Eller ditt barns första steg?
Hög tid att bli mer NÄRVARANDE.
INGA DAGAR GÅR I REPRIS!
27 kommentarer:
Hej.
Följt dig & din familjvsen Sofias änglar. Tänkt skriva förut men inte blivit av. Vill här bara skicka en hälsning till dig & din familj.. Kämpa på & njut så mycket det går..
Kram Tobbe
Hej man hittar inga ord att skriva man läser din blogg och lika berörd blir man varje dag över hur du kämpor på fast säkert orken är inte det bästa varje dag.tänk om alla barn fått ha en så fin mamma som du då skall nog alla barn i världen må bra.sådan som du skall nog inte behöva drabbats av en sådan jä...... sjukdom men man vet blir nån annnans tur nästa gång.den sjukdomen skall nog förbjudas då vi är i våra bästa år.kämpa på du underbara människa, och hoppas du får njuta ännu av dennna sommar.kram från Finland
Börjar humma på den där Agneta Fältskog-dängan "tack för en helt underbart vanlig dag" när jag läser ditt blogginlägg. Det där med att ingen dag går i repris är så himla mitt i prick! Sitter på tunnelbanan till Farsta och varenda kotte sitter där med sin iPhone och glor stint på skärmen. Inte ser de att syrenen slagit ut vid Blåsut eller att grillen kommit fram utanför ett av husen i Tallkrogen. Tiden rusar på så fort så fort, förstår att de där små sakerna andra kan skjuta upp till "sedan" måste göras nu. Du är helt underbar Elisabeth! 99 pussar är alldeles för billigt! xoxox
Tänker på dig i ditt dagliga kämpande! Jag beundrar dig! Kram
❤❤❤
Hej, jag har också följt dig och din blogg ett bra tag nu. Du är helt fantastisk tycker jag. Idag när jag läste din blogg fick jag mig en liten känga. Alla måsten, allt tjat, allt man missar i sina barns utvecklingar bara för något annat. Jag inser när jag dag för dag läser om din vardag, att det är helt klart dags att lägga om prioriteringarna här hemma.
Till skillnad från dig har jag all tid i världen att vara med min man och mina barn, men jag utnyttjar den inte!
Önskar att jag kunde ge den till dig just nu!
Bamsekramar till er alla och en extra till dig.
/Linda
Mellan raderna läser jag att det var lite jobbigt när du skulle somna i natt, fullt förståeligt. Varför är det oftast kvinnorna i en relation som har kontrollen, steget före i saker som behöver göras, planera, planera, planera.
Jag har lärt mig lite om mindfulness, medveten närvaro. Det känns som om du lever så. Jag försöker leva i nuet, försöker ta vara på stunden/dagen som är. Jag har även insett att min rädsla för att själv drabbas av cancer har minskat sedan jag börjat följa din blogg. Jag menar inte att jag skulle gilla det på något sätt men vi behöver alla lära oss att acceptera att saker är som de är och det gäller att förhålla sig till dessa. Mina vardagliga problem känns väldigt små i förhållande till det du kämpar med varje dag.
Jag såg att Sofias Änglar gör ett uppföljningsprogram på måndag. Det ska jag titta på.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig. Jag hoppas att det där sängföretaget kan sponsra er med en säng. Det kan inte vara mycket pengar för dem men något välbehövligt för er.
Många styrkekramar till dig!
Lotta
Hej Elisabeth!
a det är nog ofta man glömmer det runt omkring,skogen, blommorna som är så fina nu,värmen i lagom mängd,och snart kommer jag själv ut i naturen,till sjön.då jag får min permobil :).Hoppas du får en bra och OK dag,Hoppas de kanske kan sponsra en Säng!!! Ha det gott,
mångamångakramar
kicki Vö,m make;)
Hej Elisabeth!
Jag har tänkt kring vad det är i ditt sätt att skriva som gör att vi är så många som följer dig och är tacksamma för att vi får göra det. När jag läste tidningen idag och vad Jackie skriver så slog det mig att det är för att du delar med dig av dig själv och den du väljer att vara, i allt du gör både stort och smått.
www.kyrkanstidning.se/kronika/att-bli-den-man-valjer-att-vara
Du är ett föredöme i hur man lever sitt liv och väljer vem man vill vara i varje ögonblick.
Tack än en gång!
Kram
Anna
Hej Elisabeth,
Hoppas det blir en bra dag för dig med din mamma på Ikea och sen på ballongen.
Vilken ordning Adam har i garderoben, haha;)
Imorgon kväll är det ju fotbollsfredag på IP och min 04:a har match 18.15. Kansk Isac också har match, och i så fall kanske vi ses där?
Imorgon är det 3 år sedan pappa gick bort i den förbannande cancern, saknar honom varje dag, men jag tänker att han är med mig hela tiden. Så måste det bara vara.
Största kramen till dig och dina killar >3
/Hanna, G-berg
Den där garderoben skall du vara glad för ;) Min dotter hittar nog inte till sin garderob eller så är det så enkelt att hon bytt ut den mot golvet i sitt rum =/
Varje gång jag läser dina inlägg så tänker jag på hur orättvist livet är.. =(
Många kramar till dig och din familj <3
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Efter att ha följt din blogg ett tag nu så försöker jag så ofta det går, och när jag kommer ihåg det, att stanna upp och tänka till inför vissa saker som händer, kommer att hända eller som jag ev kommer att ödsla energi på: "Är detta viktigt eller kan jag släppa och gå vidare??" För alla oss gäller, "livet går inte i repris så lev det här och nu". Kanske lätt att säga och en "klyscha" tycker säkert en och annan också, men oh så sant....En stor varm försommarkram till dig :-) från Lisa
Min vän gjorde om hela deras hus innan cancern satte totalstopp, men hon ville ha det fint innan dagen D..
Vi har ingen aning om hur vi reagerar om vi får ett dödsbesked att bära på och vi är olika. Ingen ska dömas för att den gör på ena eller andra sättet.
Tycker att du har fötterna på jorden och andas här och nu. Visst har du din ångest över att behöva ha liemannen på axeln, men du tar vara på dagen på ett väldigt bra sätt som du dessutom delar med dig till oss, tack!
Styrkekram!
annika
Kloka du, men jag vill inte missa din blogg! :)
Kram
/N
Du har så rätt. Man ska ta tillvara den tid man har. Varför ska det behövas så drastiska saker som en sjukdom för att man ska inse det. Du är klok som en bok. Ger så mycket till alla hela tiden. Känner mig så enormt ledsen för det du drabbats av. Om det bara fanns något att göra.
Kram från Maria E
Följt dig ett tag och vill bara skicka varma kramar till dig och din familj.. Har själv en pappa som genomgått cancerbehandling med tråkiga problem som följd. Tusen styrke kramar <3
Tänker på dej ofta och de första jag måste göra när jag slår på datorn är och titta på din blogg och ser hur du mår.STOR STYRKE KRAM,aAnn-louise.
All styrka och kärlek till dig Elisabeth och tack för allt du lär mig om prioriteringar i livet genom det du delar med dig av om ditt liv! Plötsligt blir det så tydligt vad som är viktigt! Plötsligt kan en massa måsten smulas ner till intet!
Vi har aldrig mötts du och jag, men jag har fått den oerhörda förmånen att lära känna dig här, få del av din styrka och klarsynthet, kärlek och klokhet - att få lära mig om livet av dina tankar och erfarenheter Elisabeth och det är jag så otroligt tacksam för. I mitt liv har det gjort skillnad - under de år jag följt dig har mina val sett annorlunda ut än de gjorde innan jag lärde känna dig.
Vi är alla en del av det underbara stora och vår stund på jorden är en piss i evigheten oavsett längd i dagar och år. Det viktiga är vilka avtryck vi gör i andra människor och vad vi får betyda och ge under den tid vi vandrar här.
Du är en fantastisk människa Elisabeth som jag beundrar och som verkligen har förmågan att beröra. Tack för allt du lär mig!
Kram Eva Li
Hahaha... Skrattade gott när jag såg garderoben. tror det hör till den åldern !
Kram Jennie
Kära Du! Det finns inga ord i världen som jag kan säga för att du ska bli frisk. Du är så himla underbar o stark. Följer din blogg varje dag och blir lika rörd varje gång jag läser för du skriver så fint. Hoppas att företaget kan sponsra en säng till er:) Var rädd om dig. Bamse kramar Camilla
Du har så rätt!! Ta vara på livet och njut! Å det gör du!!! Underbara elisabeth!!! Fortsätt med det! Hoppas ni kan hitta en bra säng till adam!!! Kramar i massor
Hej du super duktiga kämpande tjej !
Jag följer din blogg som "gammal" Gustavsvergare och efter att ha sett programmet Sofias Änglar.
Jag beundrar dig för din styrka & kämparglöd.
Därför så kunde jag inte låta bli att maila en önskan till Bed Factory :)
Så nu håller vi alla tummar
Många kramar till dig !!!!!!
En liten fågel har viskat i mitt öra att sängföretaget kommer kontakta er.... :- )
Kram
Haha....verkar som Bed Factory fått många mail idag. Jag kunde inte heller låta bli att maila dem. Fick ett mycket kort men konkret svar från dem och nu börjar jag förstå varför svaret var så kort!!! Härligt!! Har ni tänkt på vilket härligt gäng vi blivit här på bloggen och allt tack vare Elisabeth även om jag önskar att vi kunde "mötts" på grund av något annat.
Vi är många som följer dig Elisabeth och jag tror att jag vågar säga att jag talar för oss alla om jag säger att vi beundrar dig för ditt mod, älskar dig för din humor, sörjer ditt öde och har lärt oss något oerhört viktigt av dig som vi alla kommer bära med oss resten av våra liv: att ta vara på här och nu samt att uppskatta vad vi har!!
Varma styrkekramar till dig!!
Hej,
Jag började följa din blogg efter Sofias änglar och har varje dag efter det läst den.
Jag blir lika berörd varje gång.
Jag är 24 år och tycker verkligen du och din familj är en kämpe. Jag själv skulle nog inte klaraa av det om det vore min mamma.
Ni är kämpar allihopa och jag önskar att du kunde leva hela ditt lev och slippa cancern.
Jag önskar dig så många dagar/månader/år det bara går.
Massor med Styrke kramar
Annika
Näää Gumman...jag missar inte LIVET!! Nu är jag mkt äldre än vad du är, men även mitt liv närmar sig sitt slut...och ändå mår jag väldigt bra o njuter av varenda sekund!Vet inte exakt hur mkt tid jag har o vill heller inte veta....när det är dags så är jag beredd...min enda sorg är ett barnbarn i tonåren, som betraktar mig som sin "mamma" även om jag är farmor....tufft!! Försöker förbereda honom trösta i förväg
...inte lätt men nödvändigt som du vet.
Nu tror jag inte det är farligt att dö, tror på ngn form av evigt liv där vi möts alla en gång! Kanske lite orolig för HUR döden
blir, men livet efter detta tror jag inte vi behöver oroa oss för, varken du eller jag!!Sååå, vi kämpar väl på så länge vi orkar
eller tycker det är meningsfullt,
sen kan vi vandra vidare i lugn o förtröstan på ett bättre liv. Är eg inte religiös men är förvissad om att vi kommer att återförenas med våra kära en gång...tror jag ska vänta i svampskogen i "Nangijala"...;)
Sköt om dig o hoppas att du iaf får föjla dina kära länge till...som jag oxå gör...men vi måste ändå acceptera att vi kanske måste gå före....men vi kämpar på så länge vi kan eller hur?? kramar Siss
Skicka en kommentar