Vilken respons

Tack alla för era fina ord och er omtanke. Jag tror aldrig jag haft så många sms, samtal och mail på ett dygn. Att sedan få över 300 kommentarer på ett och samma inlägg är definitivt rekord.

Det känns bra att programmet nu är visat. Jag var lite nervös innan att blotta sig för hela Sverige men jag måste säga att producenten har gjort ett bra jobb och det är inte bara tårar utan även en hel del skratt. Jag kommer på mig själv att programmet känns som tyngst när Jörgen pratar. Han säger inte så mycket om sjukdomen till vardags. Då är det mer att försöka lösa vardagen. Vem handlar, tvättar, lagar middag? Vem tar Joel? Assistenten, vi själva eller någon av mor- eller farföräldrarna? Vem skjutsat till Adam respektive Isacs aktiviteter?

Det är svårt att finna tid att prata om sjukdomen. Även om tiden finns i bland så är det inte alltid som det känns att det är rätt tillfälle. Vi försöker dock att ta en paus från det här livet i bland och bara rida med vågen utan att fundera för mycket.

Igår kväll låg vi i alla fall i soffan och läste igenom lite kommentarer tillsammans. Idag har vi fått fortsätta läsa på varsiitt håll. Jag hoppas verkligen inte jag missat någon kommentar från er läsare.

Några av er undrar varför de inte kan läsa fler än de första kommentarerna och det är därför ni endast ser de 200 första om ni klickar in på kommentrarer och får en ny flik. Om ni istället klickar på överskriften till inlägget så ser ni ALLA kommentarer på samma uppslag. Om man klickar på kommentarer längst ner kommer bara de första 200 kommentarerna upp.

Fler saker som kommit fram bland kommentarerna. Här är ett axplock;

"<3 du kommer förändra många liv med ditt skrivande <3"

Evelina 11 år skriver till mig; "tänk positiva tankar"

En Sofie Petersson 15 år skriver så fina ord och jag är tagen över att flera unga har hittat till bloggen.

"Jag samlar på änglar och brukar smeka min yngsta dotter över skulderbladen och säga att det är hennes änglavingar. "

"Om du hinner upp till himlen innan mig kan jag få ärva 1 dl av din enorma kraft och kämparinstinkt eller vore glad för 1 msk....1 tsk..."

"jag är helt övertygad om att alla tre bröderna (o Jörgen) kommer att ta hand om varandra: Jag lovar: de kommer att finnas där för varandra. Och de vet att de kommer alltid alltid ALLTID att ha sin mamma sittandes på deras axlar och vaka över dem. Du kommer ALDRIG att glömmas bort.
Ni ska med all rätt vara jättestolta över era barn.
Var rädd om dig och många, många styrkekramar, från en mamma i Umeå/Madeleine"

En Sanna skriver att det var "det mest berörande programmet någonsin på kanal 5"

Eva Li som läst min blogg i 2 år skriver; "Programmet ikväll bekräftade också det jag redan visste, att du är en helt underbar person."

Med de mor och farföräldrarna era barn har så kommer de få det bästa livet de kan få efter de hemska förutsättningarna. "Kämpa på. Du ska se Adam vinna J20 guld om några år."

Om vi släpper tumultet kring Sofias Änglar så har jag varit inne på SÖS idag och fått cellgifter samt min skelettmedicin. Känns bra att mina prover ÄNTLIGEN var ok. Det var tre veckor sedan jag fick något gift nu och i vanliga fall får jag det veckovis.

Mamma körde mig både till och från sjukhuset. (TACK mamma för ALLT du gör och ALL kärlek jag får!!)

Ikväll har Joel lekt gladiatorerna här hemma och efter var han tvungen att bada så då badade vi tillsammans. Det är SÅ mysigt! Riktig kvalitetstid!

Här är en bild på mitt skummonster;

I morgon är det skelettscint (röntgen av skelettet) på förmiddagen och direkt efter är det bara att åka genom hela staden till Karlaplan för årets första Cancersamtal i vår samtalsgrupp som slutar 16. På kvällen är soffan ett måste!