onsdag 8 februari 2012

Skelettscint


Åh, vad all kommentarer värmer. Jag har fullt upp med att hinna med att läsa alla och även alla fina mail jag får. JÄTTETACK för ert stöd. Här kommer en glimt av en vanlig onsdag i mitt liv;

Shit, jag glömde vår förlovningsdag igår! Mitt i allt kaos som varit efter programmet. Men det är ju inte bara jag som glömt….. så även min man…..
Men som han säger; efter alla år med mig så har han inte bara blivit gråhårig utan till och med skallig!! Ha ha. Igår hade vi varit förlovade i 17 år!!!
Vi får ta igen det i helgen när vi åker till Sundsvall.  Adam spelar för Sverige i U16 landslaget i hockey för er nya läsare och de ska möta Ryssland, Czeckien och Finland i helgen uppe i Sundsvall. Ni som bor i krokarna och är hockeyintresserade tycker jag absolut ska komma och hejja fram Sverige i någon av matcherna!

Idag har jag då alltså varit och gjort min skelettscint på södersjukhuset. Klockan 8 var jag uppe på behandlingsavdelningen för att sätta nål. Tyvärr kan de inte ge radioaktiviteten genom port a carten och mina övriga blodkärl är som den krokigaste skogsstig och där behövs det ibland att jag får hjälp från min avdelning.  (De på röntgen blir också alltid så glada att man redan är klar och har en infart.)

På väg från avdelningen till röntgen blev jag ifatt sprungen av en trevlig man som kramade om mig och frågade om det inte var jag som var med på tv häromkvällen… -Jo, det stämmer svarade jag och småskrattade samtidigt som jag frågade vem han va som bara dök upp så där i korridoren. Vi skrattade och jag fick en kram och sedan hade vi sällskap bort mot entren.  Det blev aldrig att jag frågade vad han hette. Det kändes inte relevant. Vi kramades en sista gång och jag blev så glad att få en kram från en sann medmänniska och det var en kram av äkta värme. Jag tänkte att ”This just made my day!”

Men när jag sedan lunkade vidare mot röntgen så slog det mig att det var något bekant med mannen och särskilt rösten…. Efter ett tag kom jag på att det var ju han som brukar vara reporter på tv4 på mornarna och göra lite specialrepotage. Men jag och namn!? Och kändisar blandar jag ofta ihop med exempelvis folk som varit på mina pass eller som jag träffat genom arbete tidigare i livet. Jag behandlar alla lika oavsett så därför hänger jag kanske inte riktigt med i ”kändisvärlden”.

Åsa som stod och väntade på mig efter min radioaktiva injektion (efter injektionen ska jag vänta 4 timmar innan själva scanningen sker) hjälpte mig direkt på traven och tog fram en bild på Lennart Modig, och självklart var det honom jag stött ihop med i korridoren. Vilken medmänniska! Och du Lennart; om du läser detta så ber jag om ursäkt att jag inte kände igen dig=) Och jag min ”blondin” (har varit innan sjukdomen) frågar – Och vem är du? Och han svarar bara – Ja, vem e jag egentligen och så skrattar vi utan att jag fick svar.

Ja, ja. Jag bjuder på det. Jag blev i alla fall JÄTTEGLAD för att du kom fram och kramade om mig!
Jag, Åsa och vovven Svea tog en promenad till NK som är ända stället vi vet att man får ta med sig hund in på. Promenad från SÖS till NK låter långt men vi blev båda förvånade när vi insåg att det inte var så farligt. Det tog strax under timmen att gå dit och mina höfter hängde med. (kom på att all smärta är ju självklart borta på grund av allt kortison som jag fått dagen innan i samband med cellgiftsbehandlingen)

Jag och trogna Svea;

Efter lunchen tog vi bussen tillbaka till SÖS. Åsa åkte hem och jag gick in och la mig på britsen. Röntgen skulle ta 18 minuter sa man… Yeah right!! Jag låg där så länge att jag slumrade till och sedan ville de köra bröstkorgen i 45 graders vinkel. (Den har jag aldrig gjort tidigare). När vi sedan var klara så ser han bekymrat på mig och säger att jag måste gå och ta några kompletterande bilder på slätröntgen på min högra höft.

Jag har verkligen haft jätteont i BÅDA höfterna de senaste veckorna och smärtan har vandrat fram och tillbaka. Det har till och med gjort ont i höfterna när jag har hostat.
Vänster höft är strålad för lite mer än ett år sedan och det är oftast vänster som är värst. Före sommaren fick jag beskedet att högern hade blivit mycket värre men jag har aldrig tidigare haft värk i höger höft och därför aldrig strålat den. Smärtan i högern har kommit efter jul så jag fasar för svaret jag får om två veckor.

När all röntgen äntligen var klar var jag sen till mitt cancersamtal på andra sidan stan vid Karlaplan. Som tur var kom 3an direkt till Skanstull och därifrån tunnelbana till slussen för byte till Ropsten. Allt klaffade och resan tog bara 20 minuter! Rekord i storstaden tror jag.

Det var kul att träffa alla kvinnor igen. Alla var där men vi saknade självklart Anna som somnade in i hemmet för några veckor sedan. Vi hade en gemensam minnestund och alla fick säga några ord ”till Anna”. Jag känner mig fortfarande ledsen att jag inte hade ork att åka och hälsa på henne på torsdagen innan hon gick bort. Jag grejjade verkligen inte att köra mer bil den dagen och då också till andra sidan stan där Annas familj bor.  -Så ledsen Anna! Men jag kommer till din begravning.

31 kommentarer:

emma sa...

Hej Elisabet såg nyss på Sofias änglar och jag blev berörd . Vilken underbar familj du verkar ha och vilken fantastisk människa du är.

Anonym sa...

Du är fantastisk Elisabeth så är även de övriga i Din familj. Hoppas det går bra uppe i Sundsvall.

All lycka och Kram.!

Madeleine

Taina sa...

Hej Elisabet! Bor i USA och tittar ibland på web TV så som ikväll. Såg då programmet och blev rörd. Vilken fin familj du har! Beundrade även ditt sätt att hantera allt. Vilken otroligt stark människa du är!
Sänder en cyberkram till dig och din familj!
Taina i CT

Unknown sa...

Du Elisabeth du kämpar så tappert. Det är verkligen ett helttidsjobb att ta dig till alla ställena under en dag.
Jag är säker på att Anna förlåter dig för att du inte orkade just den dagen. Du behöver också samla krafter. Sen vill jag bara säga som så många andra. Gissa om tårarna trillade till programmet oj oj oj
Kram till dig

Therese sa...

Jag önskar dig all lycka till och jag hoppas så innerligt att ett mirakel kommer ske. Du och din familj är fantastiska människor som är värd det bästa. Du verkar vara en underbar mamma och dina barn har sådan tur av att ha fått haft just dig som deras mamma.

Du och din familj finns i mina tankar, kram.

Stina sa...

Lycka till i Sunsvall, hade jag bott där hade jag garanterat kommit o hejjat på Sverige som gammal hockey mamma jag är.....Nu är jag "bara" innebandy o skidmamma! :) Håller tummarna för roliga o bra matcher (Och inga skador), jag antar att du rapporterar här på bloggen!

Kram, kram

Anonym sa...

Hej!
Har som många andra sett programmet och tårarna rinner ner och jag verkligen känner med dig och din familj. Men man riktigt ser att det finns en enorm styrka i dig och din kämpa glöd är stark, sedan förstår jag att det är dagar då du verkligen inte orkar.
Jag vill passa på och hälsa dig och din familj
välkommen till Sundsvall i helgen! De tjeckiska killarna såg vassa igår :) Vi var och tittade när det hade lätt träning på Gärdet där turneringen ska vara!

Men såklart hejjar vi på Sverige och lite extra på Adam!!!

Vem vet vi kanske "ses"
//

Anonym sa...

Elisabeth även jag såg dig på tv o tyckte du var fantastisk! Kämpa på! Läser din blogg varje dag o tänker ofta på dig. Kramar från Karin <3

Anonym sa...

Jag tiitade på pogrammet om er familj,och det blev nog det mest berörda pogram jag sett,tårarna föll och jag beundrade dig vilken glädje och utsrålning du hade trots din sjukdom.nu har jag hittat din blogg som jag följer med om er vardag.du har gett mig många tanker som man skall ta vara på då man är frisk,och lära sig leva i nuet,och ta inget förgivet. hoppas du får ännu en fin tid med famijljen,stor kram,från Finland

vitapusselbitar by me sa...

Hej Elisabeth!
Jag kollade på "Sofias änglar" igår kväll på tv5play.
Jag blev precis tagen.
Vilken kvinna du är, och vilken underbar familj du har!
Jag var tvungen att länka från min blogg till dig, jag fick en riktig tankeställare! Du gav mig verkligen mycket att tänka på!
Jag hoppas fler förstår att morgondagen kan förändra allt!

TACK ELISABETH!
Sköt om dig nu!

Hoppas dina änglarvingar bär dig på jorden ett tag till!!!!
Du är en KÄMPE!

Styrkekram från Elle

Anonym sa...

Hallå Elisabeth,
Vad härligt av Lennart Modig att gå fram till dig och ge dig en kram! Gillar! Hoppas ni får en härlig helg i Sundsvall och att Adam och co spelar upp de andra lagen på läktaren;)
kram i massor,
Hanna G-berg

Annika sa...

Hej!
Såg på Sofias änglar och blev verkligen tagen. Helt fantastisk familj ni verkar vara, och som ni kämpar tillsammans.
Stor kram från Skåne.

Anonym sa...

Hej Elisabeth, jag såg precis på Sofias änglar och ville genast gå in på din blogg för att skriva en hälsning till dig. Du är en fantastisk kvinna och en så underbar mamma till dina fina barn, man ser glädje och kärlek hos er trots allt det svåra. Jag önskar att alla som läser din blogg eller ser programmet tar tillvara bättre på sina liv, det tänker jag på att göra, att fånga dagen och stunden och leva här och nu. Många tankar och mycket kärlek till er! Varma kramar/ Martina

Anonym sa...

Hej Elisabeth - jag grät floder när jag såg programmet och känner så stark med och för dig och dina fina killar. Vad sjutton säger man? Jag skickar en stor styrkekram till dig!

Nina

Österbotten.. sa...

Vill bara säga att jag beundrar dej, har följt din blogg länge och såg programmet igår, mycket starkt att du orkar dela med dej, styrkekram från ett kyligt Österbotten i Finland.

Anonym sa...

Hej! Vet egentligen inte vad jag ska skriva.. Men jag såg Sofias änglar och grät så mycket. Dels för att jag led med dig, och dels för att du verkar vara så himla stark. Och så hittade jag din blogg och du verkar vara så fantastisk fin människa. En stor kram till dig och all lycka till! /Emmy, 20 år.

Anki sa...

Hej !!
Är sååå glad att jag hittat din blogg...
Vilken underbar o stark person du verkar vara.
Tänk om ändå det kunde ske ett mirakel...då skulle det ske för dig.
Jag bor i Uddevalla och har min lilla Russkiy Toy-Nicki som sambo.
Mina 2 barn Anna o Emil är vuxna.
På sommaren bor jag i Stockholm drygt 1 mån, o passar min brors hus.Vi är födda i Huvudstaden o han ville fort tillbaka när han blev vuxen.
Sååå...det var ett bra tips att man kan ta med hunden på NK...hiiihii.

Jag kommer att lusläsa din blogg varje dag hädanefter.
Många styrkekramar från mig Anki o lilla Nickan...

Anonym sa...

Hej. Jag har nu hittat till din blogg genom att jag såg "Sofia´s Änglar". Grät under hela programmet! Kände mest med dig när ni pratade om att planera din begravning....min mamma gick bort i cancer -05 och hon skrev av sig i en bok som vi kunde ta del av. Utifrån vad som stod i den kunde vi i familjen (mest jag)sätta ihop hennes begravning. det kändes skönt att veta på ett unjefär hur hon ville ha det. Ett av hennes önskemål var att "alla" skulle få välja varsin låt. Så pappa valde 2 st. och vi barn valde 2 och hennes systrar valde 1, hennes vänner fick välja mfl... och sen satte vi in hennes egna ord taget ifrån hennes dagbok emellan. Det blev mycket musik och lättsamt i allt det tunga. Många som kom fram efteråt sa att det var en fin begravning. Detta är mitt "tips" till dig så kanske det blir lite lättare att bestämma..... Du är insperation och kraft! Tack!

Anonym sa...

Vill bara säga att jag beundrar dig och att din man och dina barn är så lyckligt lottade som har en så fantastisk fru och mamma. Håller tummarna för att testsvaret som kommer om 2v är på den positiva sidan! Kram Linda

catharina sa...

hej
såg programmet på tv,,många tårara kom det ,,du är ju väldigt stark person utåt ,,men säkert många tunga känslor inom dig,,älskar att läsa din blogg ,du har ju en så mysig familj runt dig hela tiden så njut av livet nu

Petra sa...

Elisabeth, tårarna har flödat när jag just sett Sofias änglar på play... Jag skickar dig och din familj en massa energi och positiva tankar! Min mor har nyligen avslutat sin cancerbehandling och vi vet hur viktigt det är med alla positiva energier. Kommer att följa dig här : ) Massor utav varma kramar

Anonym sa...

Hej elisabeth vill bara sända dig en stor varm KRAM.Det finns inte ord för hur orättvist livet kan vara.Tänker på dig o din härliga fina familj,o hoppasatt ni fårmånga fina minnen ihop.Kramar.

Charlotte sa...

Jag blev så tagen av programmet och var givetvis bara tvungen att kika in på din blogg och jag blev så ledsen när jag läste den där kommentaren du hittat på kanal5.

Jag var bara tvungen att skriva ett eget inlägg om just det och såklart om dig. Vilken stark kvinna du är och helt fantastisk!

Jag har själv sett på alldeles för nära håll vad cancern gör mot människan och efter flera års kamp somnade min älskade moster in i början på förra året.

Här är inlägget. http://hemmahosfyrklovern.blogg.se/2012/february/om-elisabeth.html#comment

Anonym sa...

Jag är så djupt berörd av att du orkar med allt ! Var får du all ork i från ? Läste på Jennys blogg nyss hennes make har skrivit jätte fina ord om henne! Nu är hon en ängel som vakar över oss! Kommer sakna henne och hennes värmande inlägg. Men nu följer jag dig ! Det är som att när man följt en kvinna som också lider av cancer och jag såg dig på tv i måndags så var det mer el mindre själv klart att jag skulle följa dig med och det var nog meningen med att få följa din kamp nu och jag håller tummar och tår för att du skall få leva länge varma kramar Stina

catharina sa...

hej
såg programmet på tv,,många tårar trillade,,,man såg att du va en stark person med massor av känslor,en sådan härlig familj du har passa nu på och mys och va med de dina ,,,

Lena i Ekeby sa...

Hejsan på dig.Ville bara skriva en liten rad till dig.Säger som alla dom andre som har skrivit här.Jag grät också och gör de än.Vilken människa du är och vilken kämpe.Och en helt únderbar familj.Nu får ni ha de så bra ni kan.Och ta det lugnt.En stor kram från mig Lena från Skåne.

Annica sa...

Hej Elisabeth! Första gången jag hälsar på i din blogg. Känner spontant att Ewa Sörbo-Hansen måste vara den mest egoistiska och missunnsamma människan i hela universum. Känner vidare att du och din man och era fina killar är värda precis all positiv uppmuntran och coaching ni kan få. Stor styrkekram, Annica

Anonym sa...

Hejsan,

jag såg dig på TV som många andra har gjort och mycket känslor kom över mig. jag tyckte att det var ett mycket gripande program med en underbar mamma som du och en helt underbar rar familj. lille Joel verkar ju vara riktigt på hugget med allt vad som heter hockey också.
jag tänker på dig Elisabeth och skickar många varma tankar och kramar.
du är en fantastisk människa och mamma.

hoppas att Sverige vinner i hockeyn och att Adam gör mål.

KRAMAR i massor

/också en mamma i Norrköping

Anonym sa...

Å Elisabeth vad jag blev berörd av Sofias änglar! Du är en fantastisk människa och när man såg bilderna så inser man att det finns människor som lever i 100 år utan att en enda dag få känna den fantastiska kärlek som du är fullkomligt inbäddad i. Du har alltid varit en energiknippe och en levnadsglad tjej och du ger så otroligt mycket till alla bara genom att vara. Skickar dig en jättekram och ett stort tack för allt du lär mig när jag läser din blogg! <3 / Linda

Anonym sa...

Hej Elisabeth, du är en fantastik glad och god tjej, jag hoppas allt går bra. Var ett toppen fint pogram. Vi sänder många tankar och kramar till din fam. Jag själv bär på SLE. Jobbar själv som usk. Hoppas du får en underbar helg i Sundsvall. Tusen kramar till dig och din fam. Änglar finns det massor av. Kram Gittan

Angelica sa...

Hej Elisabeth.

Jag såg programmet Sofias änglar och blev verkligen berörd.
Vilken fantastisk familj du har och du själv är verkligen fantastisk!
Jag beundrar dig otroligt mycket, att du är en sådan stark människa.
All lycka till er!

Kram
Angelica från Borlänge