.... här kommer länken;
Sofias Änglar
Jag var precis inne och såg den själv för första gången. Vi har inte fått se någonting ännu förutom de små snuttarna som svept förbi i tv:n.
Av 40 timmars filmmaterial har de skurit ner det till en timme som kommer att sändas kommande måndag klockan 20 på kanal 5.
Att se sig själv nu på Kanal 5s hemsida sittande mitt i vårat bygge i juni drar fram så mycket känslor och tårarna fullkomligt sprutar. De har också med massa kort från tiden innan jag blev sjuk vilket gör att det blir en känslostorm i kroppen.
FACE THE FACT.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
26 kommentarer:
Såg just länken och tårarna sprutar här också.
Tack för att du delar med dig!!! Jag har blivit så mycket bättre på att leva för dagen och ta vara på livet, tack vare dig!
Du är fantastisk.
Kramar från Annika, ca 100 m bort :)
<3 <3
Det går inte att se klippet utan att gråta!
Det är så mycket känslor, och det är så orättvist!
Så jag fattar fortfarande inte hur någon kan skriva om att det är så orättvist att du får hjälp av Sofias änglar och får gå på behandlingar m.m...
Du är värd så mycket mer!
Tänker på dig dagligen.
Nina
♥Vilken kvinna du är Elisabeth, vilken familj ni är! Helt fantastiska! Jag tänker på dig väldigt ofta och är otroligt tacksam för att du delar med dig på bloggen. Av dig har jag lärt mig att leva i dagen! Tack Bettan!♥♥♥ 1000 x STORA hjärtan till dig och alla dina 4 killar ♥♥♥ //Fia
Ni är så värda det här. Fattar inte vad vissa tänker med?! Jag blir arg och ledsen när jag läser vad ni går igenom. Att folk kan vara så avundsjuka. Då kan dom ju ta din sjukdom också så kanske dom får leva lite "lyx".
Varma kramar
Jag och barnen kollade klippet tillsammans...kommer att bli väldigt tufft att se hela programmet! Måste vara otroligt jobbigt för er att se det också men i alla fall blev ju rummen så fina:) Hoppas du mår bättre snart igen!KRAM Annika
har följt din blogg sen jag hittade den via Linda.
Ska bli roligt att få se dig på tv även om det kommer bli många tårar.
Kram Mia
Tittade och kände att livet är så orättvist. Jag är så glad för er skull att ni fått hjälp med ert hus. Ni har ändå fått kämpa med handikappanpassning och badrumsläckor....mer än många andra.
Jag känner varmt för Sofias änglar och följer mångas öden....ditt på måndag. Har inte sett de fina rummen - så det ska bli kul att se dem äntligen!
Kram Elisabeth...du är värd detta, allt dina vänner och familj "bjuder" dig på och mycket mycket mer.//Vera
Ni är så värda den här hjälpen. Jag kommer att titta på programmet. Kram
Hej Elisabeth,
De som har dig som vän har verkligen dragit en vinstlott!
Har svårt att tänka mig att du skulle missunna någon något!
Kram M
Hej vännen! Hur ska man orka se hela programmet när tårarna sprutar av några minuters film klipp? Jag vet ju hur fint ni har fått det med hjälp av Sofias Änglar - den "lyxen" är ni verkligen värda! Krama familjen. Tina L
Hej Elisabeth,
följer din blogg nästan dagligen och vill nu ge mitt avtryck i denna blogg. Vill att du ska veta att jag tycker du är en fantastisk människa. Ang inlägget om att du skulle leva i någon slags lyx..jag vet inte vad jag ska säga..och kanske lika bra det. Sådana kommentarer bör man bara, om det går, låta gå in genom ena örat och ut genom andra. De är inte värda ett uns av den energi man har och som man kan lägga på andra viktigare saker.
Du lever precis så som så många andra borde göra och då menar jag att du lever som att varje dag vore den sista och uppskatta det du har här och nu. Man önskar bara att det inte behövdes en obotlig sjukdom för att inse detta. All styrka till dig vill jag ge, du är värd alla beundran.
Många kramar Annica
Herre gud, jag fattar inte hur jag ska kunna se hela programmet utan att flyta bort av tårar!!
Det blev så verkligt.... läser ju din blogg men att se dig och Jörgen prata så blev det ännu verkligare!
En sak som slog mig är att när dom visade gamla bilder på dig så vet jag ju vem du är.... jag tror att vi har gått i samma skola och jag kommer ihåg dig för att jag tyckte du såg så bra ut och verkade så trevlig.
Nu när jag har läst din blogg en längre tid så vet jag att det stämmer: du är en vacker människa!
Beundrar dig! Kramar från en annan Värmdöbo...
mMan blir så oerhört ledsen av att se och höra er. Tänk att livet kan fara fram så hårt. Vill bara ge några ord till dig, du är en sån fin och stark människa, dina barn kan vara väldigt stolta över en sån fin mamma och din man över en sån fin hustru. Det är fantastiskt att få följa dig och jag önskar dig allt gott och att du får må bra länge länge till.
Kram
Jag sitter på jobbet och tårarna sprutar på mig med!! Jag skulle verkligen kunna kopiera Annika, ca 100 m bort´s inlägg. Du är min absoluta förebild. Jag tänker på dig dagligen. TACK för att du delar med dig. KRAM
Ullis Forsberg
Döende i cancer...Det låter så hemskt.
Jag vill hellre se oss som levande med cancer för det är ju det vi är. Döende tycker jag att man kan säga de sista två veckorna kanske då allt i kroppen börjar ge upp.
Och än har vi inte gett upp eller hur?!
Jag har varit på vattengympa på Alfta Rehab i dag, anordnad av den lokala bröstcancerföreningen. Bra initiativ!
Kram från Malin
PS Min man läser också din blogg. Han sattetimern på inspelning av eert program redan igår för att vi inte ska missa det. Ni är definitivt värda den hjälp ni fick! DS
Hur kan ngn missunna dig o din fam detta: (
För mig obegripligt, kunde inte se klippet ska försöka igen.
Jag har sagt hela tiden, att du o läk klarar detta länge till!
Tror o hoppas att du känner, hur många goa kommentarer du får! Så den där tokstollens blir som en 'fis i rymden'
Kram o sov gott
//Ika
Hej Elisabeth
Jag heter Maja och brukar läsa din blogg varje dag. Du verkar vara en helt underbar person. Din familj är så fin. Det finns alltid dumma människor. Försök att inte tänka på dem utan på alla oss som bryr sig om dig. Du är helt otrolig. Du och din man gör ett jättebra jobb med barn och hus och din svåra sjukdom. Skickar all värme till er alla. Jag har precis sett länken till Sofias änglar och fy, vad jag har gråtit. Ni är värda allt! Massor med kramar från Blekinge!
Jag hoppas att du lever länge, länge till, du verkar vara en fantastisk människa och dina tankar berör mig verkligen.
Samtidigt beundrar jag till mod att inte blunda för realiteten. Läste ett boktips, som kanske intresserar dig (har själv inte läst boken).
Om du ännu fanns - Unga som mist en förälder berättar - av Mimma Olsoni-Broman, Fontana förlag.
Beskrivning av boken är hämtad från ad libris:
Trots den där känslan av stor saknad försöker de vara starka
och modiga - ungdomarna som kommer till tals i denna
bok. De berättar om sina tankar och känslor efter en
förälders död. Vissa har skrivit själva andra har blivit
intervjuade om sina upplevelser. Genomgående är det
personliga och uppriktiga tonfallet.
Boken riktar sig till en bred allmänhet, till unga och inte
minst till alla som arbetar med ungdomar på ett eller annat
sätt. I boken ingår ett efterord med tankar om hur man kan
bemöta unga som sörjer och hur man kan komma vidare.
Hjärtliga hälsningar från en medsyster!
hej
jag är en dam på 50 år
jag vill tacka dig på hösten 2011 fick jag bröstcancer så när jag hittade dig och läste allt du skrev så hjällpe det mig
jag tycker du och din fam är värd all hjälp
ps jag har växupp i gustvsberg men flyttade på 70talet
va rädd om er lisbet
Jag har följt din blogg sen april förra året och jag blir berörd varje gång jag läser den . Tack för att du delar med dig och ger mig och många andra människor
tankar på hur vi ska ta vara på dagen och livet. Kram på dig från Sussi i Luleå
Tack modig du tycker jag verkligen som delar med dej i tv av det svåraste i ditt liv , samtidigt som du visar det fina du och din familj<3 har som du kan/ska vara så stolt över! Jag tror att du på alla möjliga sätt och vis har givit din familj styrka till livet fram och nu varje dag genom ditt sätt att vara. Hoppas ni får många fina dagar till och vet att ni alla kommer att komma ihåg dem alltid.
Stor kram till er från en hemlig livs-beundrare/begrundare i halland med erfarenhet av att ha minst en älskad far för många år sedan, som tonåring.
Hej vännen:) har precis sett programmet om dig och din familj, tillsammans med min dotter. Jag häpnar över din styrka, du är en otroligt fin människa , och en fantastisk mamma till dina barn. Min dotter Amanda är 21 år och är sista att flyga ut ur boet här. ..sen kommer jag bo själv.. för första gången i mitt liv faktiskt, konstigt. Efter programmet gick Amanda direkt in på din blog och läste..hon blev väldigt imponerad av dig
! vilken tuff tjej sa hon! Jag ska läsa din blog nu..ville bara säga att du berört oss mycket, hoppas att du haft en bra dag! kramis Kristin
hej elisabeth <3 såg sofias änglar i går, och ville bara säga att du är en fantastisk ängel med otroligt fin familj. du berörde mig verkligen och mina tårar bara rann. jag önskar dig med en varm hand allt gott och ta hand om dig och din familj <3 mina tankar är hos er många tusen kramar till er alla från susanne <3 <3
Såg Dig o Din fina familj på TV i går och jag blev så tagen, jag hoppas att Du ska få vara med länge än, under sker varje dag och jag ska be för att det händer. TACK för att Du delar med Dig till oss andra och lär oss att ta vara på livet och dagarna som går så fort! Hoppas Du känner den varma KRAM som jag vill skicka till dig!
Agnetha
Elisabeth, jag har aldrig följt en blogg tidigare, men nån gång ska väl vara den första....
Programmet igår berörde mig oerhört starkt och jag minns ju dig som fantastiskt inspirerande & stark, då jag faktiskt tränat för dig en gång i tiden...! :)
Programmet väckte många tankar & känslor vilket gör att jag måste få skriva några rader till dig...
Känns så grymt att du tvingas gå igenom det du gör, en fruktansvärd kamp, en ruskig mardröm!
Du får mig verkligen att tänka till, även om jag oftast är bra på att faktiskt "leva idag".
Vi behöver alla bli påminda om att livet inte alltid är så självklart, det är väldigt lätt att ta livet för givet...
Jag önskar dig all kraft & styrka!
Annelie Englund, Ingarö <3
Skicka en kommentar