lördag 11 februari 2012

U16 landslaget i Sundsvall

Jag kom iväg till Sundsvall och vi ligger nu på varsin säng och kollar Notting Hill. Visst är det alltid så himla skönt att krypa ner i hotell lakan!?
Jag har dock värk i knäna. Ilande och molande. Detta är något jag har haft problem med det senaste året. Vid två tillfällen så illa att jag blivit inlagd flera dygn på sjukhuset. En av gångerna, det var runt förra påsken blev det till och med ambulanstransport.
På grund av detta blir jag alltid livrädd så fort de börjar visa tendens på smärta.

Hemsjukvården tog prover på mig innan jag åkte iväg i morse som jag får svar på i morgon, sedan är jag hemma på söndag igen om det skulle vara någonting. De vill följa upp min blodstatus, crp och hb tror jag, så att jag inte går och drar på infektion fortfarande. (hade lite feber på torsdagkvällen igen 37,9)

När vi kom hit på eftermiddagen åkte Jörgen till ishallen direkt och kollade på Finland mot Ryssland. Jag mötte upp Karin på stan för en fika. Karin bor här i Sundsvall och vi lärde känna varandra på en rehabvecka i Alfta för två år sedan. Vi fick kontakt direkt där första dagen och har haft koll på varandra sedan dess.
Så mysigt. Önskar du bodde närmare Karin!

På kvällen var det dags för match mellan Sverige och Czeckien. Första perioden började lite trögt men efter tre  fullt spelade perioder så vann Sverige med 6-1.
Adam med nummer 7 på ryggen.
De blev självklart glada av vinsten men det som också värmer mitt mamma hjärta är att de verkar ha jätteroligt tillsammans och en mycket fin sammanhållning. Uttagningarna har hållit på sedan TVpucken i september så det är självklart att de lärt känna varandra på vägen och nu inför denna turnering så har grabbarna haft träningsläger sedan i tisdags för att svetsa samman sig. Och det gav ju resultat i kväll i alla fall. I morgon väntar en ny drabbning och då är det Finland som står för motståndet.

Nu ska jag faktiskt ta mig en extra snabbverkande morfin för att förhoppningsvis få molandet i knäna att vända.

Förresten. Jag har fått en del mail som undrar hur det har gått efter programmet och då ligger det en filmsnutt från början av december på kanal 5. Här är länken om ni missat detta klipp tidigare;
http://www.kanal5play.se/klipp/play/sofiasanglar-avsnitt3-webisode

19 kommentarer:

Anonym sa...

Det var ett fint program. Hoppas att du får lång tid mer tillsammans med din underbara familj. Kram från Mia

Amanda sa...

åh sitter just nu och kollar på sofias änglar :D ajja men jag tkr det är så synd om dig D: ajja men hälsa barnen och så :D


du kan gärna svara mig på min hemmsida/blogg shakeme.blogg.se
ha det gött kram kram amanda

Anonym sa...

Jag gillar dig stenskarpt!! Har aldrig kommenterat tidigare trots att jag läser din blogg varje dag. Jag har som du, huset fullt med pojkar varav en kräver lite extra och svårt att hinna med allt MEN jag är frisk. Du är BEUNDRANSVÄRD och helt FANTASTISK som lyckas med allt i ditt liv. Hoppas du får en fin helt och önskar dig allt gott och sänder dig en STOR VARM KRAM!!
//Maria

Anonym sa...

Upptäckte din blogg genom Sofias änglar. Vill bara säga att du och din familj är beundransvärda. Jag grät igenom hela programmet och min man blev oxå berörd. Man får sig en tankeställare att ta vara på det man har och leva för varje minut. Jag önskar er all lycka. Och mycket kärlek<3

Styrkekram från mig, Lena

Britt sa...

Läste Jennys blogg idag...i alla fall de tio sista inläggen hon gjorde. Jag fattar inte hur grymt livet kan vara för vissa. Hon skriver om blöjor, rullstol, katetrar o.s.v. Ofattbart! Hur rädd blir du när du läser sådant Elisabeth? Hur fixar du det? Hur orkar du? Jag beundrar dig för din positiva inställning, som du ändå har, modet att varje dag fortsätta är en sån fullständig hjälteinsats att jag inte förstår! Nu ska jag baka... skulle väl inte det egentligen med tanke på hur många kakor jag hinner äta upp själv innan jag tar de med till barn och barnbarn! Men det är så himla gott å så är det ju lördag. Så jag skiter i att det lägger sig runt midjan. Mamma sa alltid att " det fyller upp en rynka". Hoppas du tar dig en god kaka till tv- titten ikväll / Britt

Anonym sa...

Vill helt enkelt bara skicka en kram! En jättekram!

Anonym sa...

Hej Elisabet!
Programmet var fantastiskt men det är du och din styrka som är det mest fantastiska. Jag är djupt imponerad. Samtidigt förstår jag eller förmodligen inte vilken sorg du bär med dig och vilka tankar som kommer upp. Jag hoppas verkligen att du får lång tid med dina fina barn och din man. Heja Sverige - håller tummarna för Adam att det ska gå bra för honom. Njut och ha en skön helg. Kram L

Julia Johansson sa...

hej Elisabeth! Julia heter jag. jag såg precis sofias änglar och blev oerhört berörd av ditt avsnitt. många tårar föll... tänker på dig och tycker väldigt väldigt synd om dig och din familj! jag vill ge er massa styrke-kramar att klara av detta och vara starka! eran familj verkar vara helt underbar! ta vara på varan. du är fantastisk! sköt om dig Elisabeth och kämpa på! jag kommer tänka på dig! du berörde mig såå. hoppas du får ha en bra fortsatt liv efter din bortgång. Du är fantastisk! Kramar Julia 18 år! <3

Ida sa...

Häromdagen såg jag en bild på facebook, den föreställde Nalle Puh och Nasse gående på en stig i skogen och konversationen mellan dem var följande:
"What day is it,?" asked Pooh.
"It's today," squeaked Piglet.
"My favorite day," said Pooh.”
Jag vet inte varför men kom direkt att tänka på dig och ville därför dela med mig av detta. Jag tänker att du kanske oxå känner så, att just idag ofta kan vara din favoritdag med tanke på din sjukdom <3 Många kramar

Kärlek och trots! sa...

Du är fantastisk! Läste i din blogg om en avundssjuk bitter människa som inte unnade er att få hjälp. Jag kan inte tänka mig någon lämpligare famlij med tanke på situationen. Jag grät stora delar av avsnittet och tycker du är en så stor inspiration till att man skall ta hand om livet. Tittade på min älskade man som lekte med min lilla dotter och tänkte livet är bara till låns, titta noga nu och njut. Varma kramar till dig!!!

elisabeth sa...

Jag måste skriva att du är kanon! En del mäniskor har inte mycket förståelse. Jag tycker du ska bada spabad varje dag! Jag förlorade min mammma för 5år sen med bröstcancer som spred sig till sklätt o alla organ i kroppen galloperande förlopp sa de. Även min yngsta dotter är cp skadad av en herpes encephalt i hjärnan vid 20 månaders ålder (hjärninflammation). Hon är 16 år idag. Försvagad i höger sida. För två år sedan förlorade ví min svärfar med hjärntumör oxå där med snabbt förlopp (man hänger inte med). Så ett spa bad eller en två timmars bastu är man värd, även om det finns fattiga det kan inte vi hjälpa. MVH bergstrom.elisabeth@telia.com

Carina sa...

det är sällan jag blir berörd av program men detta berörde mitt hjärta djupt, jag hoppas att den tiden du har kvar kommer att bli riktigt bra och att det vara JÄTTE LÄNGE. Har inte följt dig förrän nu efter programmet men jag kommer att göra det nu. Lycka till och jag vet att vi är många som tänker på dig och din familj.

Anonym sa...

Men vad du flänger och far! Sundsvall? Det är ju helt otroligt att du orkar. Men det är kanske därför du trots sjukdomen har så mycket energi. Jag måste säga att jag är full av beundran. Skit att du ska ha ont i knäna. Håller tummarna för att du får sova gott i natt. och ja, hotellsängar är sååå lyxiga. Sov gott nu.
Kramar från Maria E

Anonym sa...

Hej Bettan!
Jag och Per tittade som så många andra på Sofias änglar i måndags. Vi blev väldigt berörda, det var så fint! Ni är fantastiska hela familjen! Är stolt över att känna er och få träffa er då och då. Du är alltid så glad och har så mycket positiv energi! (Även Jörgen!) Mer än någon annan jag känner faktiskt. Det är beundransvärt! Det är också fantastiskt vad många fina kommentarer du får här på din blogg. Du har fått människor att tänka på vad som är viktigt i livet, uppskatta det man har och att leva här och nu. Morgondagen vet vi ju inget om, en insikt som även jag fått. Tycker att tidigare inlägg om Nalle Puh var så talande - idag är min favoritdag!

Hoppas att vi ses snart! Titta gärna in om du har vägarna förbi:) Stor Kram från Susanne (Annikas syrra)

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Försökte skriva från mobilen igår men misslyckades. Är du i Sundsvall nu när jag är i Gävle! Jag hade velat träffa dig. Kramar om från Solveig

Ami sa...

Sen jag såg sofias änglar, on line då jag inte bor i Sverige längre, har jag läst din blogg i två dagar och verkligen känt att var dag man vaknar är en bra dag.
Förlorade min man i cancer för 8 år sedan, så ämnet berör alltid väldigt mycket. Men sen jag läste om någon dödssjuk som skrev att man ska leva tills man dör, inte ge upp innan, täbnker jag alltid på det. Du gör verkligen det, kramar.

Anonym sa...

Hej, jag ville bara säga att din berättelse verkligen berörde mig. Du verkar ha en så otroligt fin familj som stödjer dig och är starka. Din positiva inställning inspirerar mig, lycka till i framtiden. Massa varma kramar Lisa från lilla Uddevalla.

athlia@blogg.se

Anonym sa...

Såg avsnittet med "Sofias Änglar" idag. Har själv haft bröstcancer (2008), men är nu friskförklarad, det upptäcktes vid en mammografi-undersökning, så ni som läser detta GÅ DIT! Säg till era väninnor också, ringar på vattnet, ni vet! Min bästa väninna dog för ca 1 år sedan, hon hade en hjärntumör som hon kämpade mot i 8 år. Min ex-pojkvän tog sitt liv genom att hoppa från en bro för 3 år sedan. Ibland är det som att olyckorna kommer slag i slag, men nu har det varit lugnt för min del i över 1 år. Hoppas du får vara med din familj länge till, och att dina värden vänder och står still.

Kram Helena

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag har alldrig läst en blogg förut, men när jag såg Sofias Änglar som berörde mig så starkt, jag kände direkt att jag ville kika in på din blogg. Vill bara säga att jag beundrar dig, du är ju helt underbar, vilken styrks och utstrålning du har. Själv har jag 3 barn, den yngsta har en liten utvecklingsstörning som har varit nog jobbig med alla beslut som ska tas när han kom upp i skolåldern och rädslan att han ska utnyttjas av kompisar eller bli mobbad, en mammas hjärta klappar ju varje minut för att barnen ska må bra. Nu kommer jag att fortsätta följa din blogg, känner att den ger styrka....måste bara säga att du har en otrolig utstrålning som verkligen berör en på djupet.Håller tummar och tår att du ska få må bra och vara med din underbara familj länge till. Tummen upp till dig för att du delar med dig av ditt liv som även ger tankar och insikt till oss läsare. STORA VARMA STYRKE KRAMAR till dig Elisabeth och din familj. <3 Mvh cia