måndag 27 februari 2012

Nu pågår kampen om livet

I det här inlägget tänkte jag inte skriva så mycket själv mer än en kort uppdatering om dagsläget. Jag kan stå och gå försiktigt. Har även fått kryckor och min toalett anpassad med handtag. (tyvärr så har inte jag o Joel samma  behov av handikappsanpassning)
Gitt skrev så fint om mig för tre år sedan vilket får bli mitt inlägg idag;
Nu pågår kampen om livet
Klicka på ovanstående så kommer ni direkt till Gitts fotosida.

120 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag har följt din blogg efter programmet "Sofias änglar" ditt öde berör verkligen. Du verkar ha en sådan kämpar glöd och beslutsamhet.Kan inte ens sätta mig in i hur svårt och tungt du har det och ändå så lever du inuet,känns det som,med din familj.
Du verkar vara en toppen tjej med glimten ögat och jag hoppas den nya cellgifterna ger dig mer tid.
Stor kram till dig

Anonym sa...

Sänder styrke kramar till dig! / Sofi från Småland.

Anonym sa...

Du e så fantastisk! Tänker på dig varje dag. Tack för att du delar med dig av ditt liv och tack för att du får mig att tänka på att inte ta livet för givet. Stor kram till dig från mig Anette, en vän som inte känner dig men som tänker på dig och din familj jätte mycket.

Anonym sa...

Jag tänker på dig varje dag! Du har satt djuppa avtryck i mitt hjärta. skickar massor av energi stor kram Mathilda

Liten sa...

Hur kan jag skriva ett mail eller brev till dig Elisabeth?

Jag har mycket att berätta för dig...

Liten

Marie sa...

Hej Elisabeth! Såg programmet Sofias änglar för en tid sedan och fick då ögonen på dig och din familj. Måste säga att jag verkligen beundrar dig som orkar med alla måsten i livet trots att du brottas med parasiten Cancer. Du har nog inspirerat både friska och sjuka personer att aldrig ge upp och verkligen kämpa för det man vill och älskar. Prognosen ser ju inte så trevlig ut men "hang in there" så länge du orkar och vill. Jag tänker ofta på dig och din situation och när jag gnäller och klagar på mitt liv och min livsituation tänker jag på dig. Vem fan är jag att gnälla? Jag är frisk har friska barn och t o m barnbarn och hela livet framför mig. Tyst kärring tänker jag och gnäll inte. Se på Elisabeth! Tack för att du skriver om ditt liv och jag ska följa dig tills du inte orkar eller kan mer och jag hoppas innerligt att dina nära och kära kan uppdatera oss om dig efter det att du inte längre finns hos oss, fysiskt. Kämpa på och du finns i mina tankar tillsammans med din familj. Kramar Marie

Anonym sa...

Hej
Vilken kämpar glöd du har tittar in och läser varje dag.Tänker mycket på allt du skiver och man får sig en tankeställare till livet.Massor av styrke kramar till dig och din familj

Anonym sa...

Hej!
Även jag har följt och läst igenom hela din blogg efter "Sofias änglar". Det är helt otroligt vilken kämpe du är!
Jag förlorade min pappa i denna vidriga sjukdom i November och det är det värsta jag har varit med om.

Skickar massor med styrkekramar till dig och din familj och hoppas att du orkar hänga med länge till!!

Kram kram!!

Anonym sa...

Hej!! Beundrar verkligen dej som vi får följa dej och din familj.Har börjat följa din blogg sen Sofias änglar och känner att man skulle vilja göra något för ER alla. Bodde Ni närmare skulle bjuda er på nybakta pumpafrallor till fikat. Ha nu en fortsatt bra dag med dina nära och kära. Kram Barbro

Sofia sa...

Hej! Är så glad att jag hittat din blogg o läser varje dag. Har själv bc med spridning sen sju år.Beundrar din öppenhet o styrka när du samlar dina barn för att berätta, jag är inte riktigt där än. För mig har det varit en tröst när man vet att fler är i samma situation, även fler pappor och barn...Jag tänker på dig!
Kram Sofia

Anonym sa...

Hej Elisabeth. Jag har liksom många andra följt din blogg sedan "Sofias Änglar".

Du ska veta att du troligvis är en förebild för många, iallafall för mig. En idol!

Än är jag bara 18, men när jag blir äldre, då ska jag bli som dig! Blir jag sjuk, ska jag försöka hitta den enorma styrka du har! Nu så länge jobbar jag på att få samma positiva syn på livet som du har.

Du verkar vara en fantastisk människa! Fortsätt med det, så länge du orkar. Tack, för att du delar med dig av ditt liv.

Styrkekramar!

Anonym sa...

Finns det ingen "lagom stark" smärtlindring som biter på ditt fysiskt onda?!!
"Nu pågår kampen om livet" en kamp som du för varje minut och sekund.... Så svårt - FÖR svårt och tungt, jag finner inga ord!!
Många tankar är hos dig och din familj.
Elisabeth Uppsala.

Anonym sa...

Du berör mig, min dag börjar ofta med att jag undrar över hur Du har det, jag blir orolig då det inte finns några rader på Din sida, samtidigt som jag tänker att "bra, nu kanske hon gråter av sig lite eller bara umgås med de närmaste eller bara vilar ett tag". Det är stort att Du vill och orkar dela med Dig av Dina dagar...Tänker mycket på att det är stunden precis just nu som vi vet att vi har, resten vet vi inget om, så att ta till vara nuet är vad vi kan göra på bästa sätt och just nu äter jag KINA-snacks och njuter samtidigt som mina tankar är hos Dig. Ta väl hand om Dig/ Kram Carina

Taina sa...

Läste det Gitt skrivit och det var så fint. Och SÅ sant! Jag ska verkligen ta till mig det där med att ha EN önskan och inte alltid en hel "önskelista-till tomten-typ". Varför ska det vara så svårt ibland att förstå det? Blir påmind när man träffar fina människor, som du, och som drabbats av denna skitsjukdom. Nu har jag inte träffat dig IRL, men sett både programmet och följt din blogg.

Skickar härmed en stor cyberkram till dig!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Först vill jag skriva; Vilket fint inlägg din vän skrev om dig.
Jag har också följt din blogg efter att du var med i Sofias Änglar. Jag är så inponerad av dig som verkar vara så stark och orkar leva i nuet även fast du tampas med din sjukdom. Jag hoppas verkligen att de nya cellgifterna hjälper dig till mer tid och mindre smärta. Önskar dig och din familj allt gott!!!!

Thea sa...

Hejsan fina Elisabeth.

Jag förundras så över din styrka, vilken kämpe du är!
Ger dig de varmaste lyckoönskningarna inför de nya cellgifterna.
Du är så fin. Önskar att jag som medmänniska kunde dela med mig av några år till dig. Tyvärr fungerar det inte så.
Tycker du är så duktig. Kämpa på nu Elisabeth. Dunderkramar från Thea

annika sa...

Du kommer bli saknad så det gör ont i själen, hos många!
Så fint Gitt skrev om dig!

Kramis!
/annika

Ann-Catrin Persson sa...

Hej Elisabeth!
Jag har som många andra följt din blogg, ända sen programmet på Tv:n.Jag skulle kunna skriva ett milslångt brev men allt har du hört av flera läsare, jag tycker att du har en kämparglöd, har hel goa barn och en förstående gubbe. Jag vill ge dej en styrkekram. Jag läser din blogg varje dag, men kommenterar kanske inte varje. Men du Elisabeth jag tänker på dej.
Kram ann-Catrin

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Jennie heter jag, och jag vill bara säga att du är så stark som orkar dela med dig av din historia om vad du och din familj går igenom, Jag tycker att du är så fantastisk och stark, världens underbaraste mamma <3 jag kan inte ställa in på hur jag skulle känna och rädsla över att få lämna min son.

Det jag vill ha sagt är att jag skickar all min kärlek till dig och din familj <3

Många kramar ifrån Jennie

Lena C sa...

Åh vad ledsen jag är för din skull. Nu hoppas jag att nästa gift biter bättre på monstren. Du är så fantastisk och det får du veta av så många. Vilken förebild! Läser och gråter.... Och så mitt i allt ett litet skämt, jag är stum av beundran.

All styrka till dig!
Tusen kramar från Lena

Anonym sa...

Du har verkligen en fantastisk blogg, du har verkligen förmågan att beröra!!!
många krya på sig kramar till dig!

Anonym sa...

Du är en jäkliggt fantiskt fin männsika, varje dag läser jag dina inlägg, om & om igen.

Anonym sa...

en
l
i
smertefi
aften
b
e
t
hilsen randi-anita
<3 <3 < 3

Anonym sa...

Så otroligt fint skrivet & det "river" verkligen tag i bröstkorgen!

"Därför uppmanar jag alla att fylla sina år med liv.
Lev NU.
Imorgon kan det vara försent.".....dessa rader är nåt bland det klokaste & finaste jag läst!

Styrkekramar i massor till dig Elisabeth!!!
Nu ska jag gå & krama min älskade familj!!!!!!

Från Pia i Västervik

Marie sa...

Du har fått så många nya läsare efter Sofias änglar och alla skriver så fint. Jag kan bara hålla med. Bara av att läsa de sista två rubrikerna på din blogg så knyter det sig i magen på mej och vad gör det inte då på dej? Elisabeth, jag tänker på dej och din familj varje dag....Många varma kramar från mej!

Anonym sa...

Fina, fina Elisabeth,
Jag tror inte riktigt du fattar hur mycket du ger oss här på din blogg. Både glada skratt och stora tårar.
Har följt dig i många år då våra grabbar spelat hockey tillsammans och har alltid varit såå förundrad över hur närvarande du är. När jag själv har stått och huttrat och förbannat att min son just valt hockey och inte ngn varmare och skönare sport, då har du varit där så glad och full av liv.
Önskar verkligen jag hade lite av din livslust och glädje till livet. Ska börja leva som om varje dag är den sista och inte klaga på skitsaker. Hoppas du förstår hur viktig du är för alla här på bloggen och hur mycket glädje och eftertankar du skänker oss. Du är bäst!! Önskar att du får många fina dagar till med dina nära och kära. Kämpa på Elisabeth, vi vill ha dig kvar länge, länge till!!!

Camilla sa...

Vill bara skicka mina varmaste kramar till dig och säga att jag BEUNDRAR dig. Jag tänker ofta på dig o din familj<3. Massa kramar

Camilla sa...

Vill bara skicka mina varmaste kramar till dig och säga att jag BEUNDRAR dig. Jag tänker ofta på dig o din familj<3. Massa kramar

Anonym sa...

Hej E

Jag är en av de alla som tänker massor på dig varje dag!!!
Du rör vid mitt hjärta och min själ och får mig att uppskatta varje dag jag har ihop med mina pojkar!!!
Du är och kommer alltid vara en stjärna för oss alla.
Kram E

Anne sa...

Hej Elisabeth!
Har följt din blogg sedan Sofias änglar. Blir djupt berörd av det du skriver. Många tårar har det blvit, över dig och din familjs öde men oxå över min pappa som gick bort i cancer 2008.
Jag kommer följa dig genom din blogg tills du inte orkar eller kan skriva mera och jag hoppas verkligen att dina nära och kära kommer att uppdatera oss läsare om dig efter det att du inte längre finns med oss.
Kämpa på! Du och din man och era söner kommer att finnas i mina tankar.
Varma goa kramar till dig! Anne

Aina sa...

Finaste Elisabeth,
Läser din blogg varje dag, måste bara veta hur det går för dig och familjen. Ditt öde har gripit tag i mig och du är så livsbejakande fast du har så många bekymmer. En underbar inställning som jag beundrar.
Det var visst Mark Twain som sa: "Somliga ger sina bekymmer simlektioner i stället för att dränka dem." Du är verkligen en som dränker dem allt vad du kan! Med öppna ögon.
Vill bara skicka en trave med varma, stödjande och uppmuntrande kramar! Önskar dig lååååång tid ännu, tillsammans med din familj och utan plågor!

Aina sa...

Glömde: Så fint din vän skrev om dig på sin blogg! Äkta vänner är guld värda. Kramar!

Maria "Majsan" sa...

Hejsan Elisabeth!
Såg Sofias änglar idag på kanal 5/play.
Helt otroligt vad detta berörde mig, ögat var inte torrt alls under hela programmet. Jag älskar din kämpar glöd och din styrka! Jag sänder dig och din underbara familj flera styrke kramar och mina tankar går till er.
Ska tända ett ljus ikväll och be för dig att cellgifterna ger dig mer tid!
Stor KRAM Maria "Majsan"

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Ditt öde berör mig djupt, du finns i mina tankar och kommer alltid att göra. Jag önskar att jag hade dig som min vän. Varje gång jag ser Adam på hockey kommer jag att tänka på dig. Stor kram Madeleine Andersson

Anne sa...

Hej Elisabeth!
Har sedan Sofias änglar läst din blogg och blivit djup berörd av ditt öde. Många tårar har det blivit, över dig och din familjs öde men oxå över min pappa som gick bort i cancer 2008.
Jag kommer följa din blogg tills dess du inte orkar eller kan skriva mera och jag hoppas verkligen att dina nära och kära kommer att uppdatera oss om dig efter det att du inte längre finns hos oss.
Kämpa på! Du och din man och era söner kommer att finns i mina tankar.
Många varma och goa kramar till dig! Anne

Isabell sa...

Skickar över massor med varma kramar till dig och din familj!!

Anonym sa...

Vill bara säga att din styrka och ditt mod inspirerar! Jag förlorade min pappa alldeles för tidigt, men han finns hos mig för alltid. Precis som du alltid kommer finnas hos dina barn. Varma kramar till hela er familj! A-K

Anonym sa...

Tittar in och säger hej. Bakar just scones, önskar man kunde skicka över några :)

Kram Anna

Sunstar sa...

Du och din familj finns i mina tankar Elisabeth!

Jenny sa...

Jag blir extra stark av att läsa din blogg de dagar jag saknar min far som mest! Tack! <3

Nina K sa...

Varma Stryrkekramar och Kärlek till Dig och Din familj <3<3<3

Marie sa...

Jag har som många andra följt dig sen "Sofias änglar" och jag tycker du är helt enastående. Blir så ledsen när jag läser hur du kämpar med smärta och alla möjliga krämpor. Jag tänker ofta på dig och din familj och sänder dig en massa styrkekramar. Kramar från Marie

Anonym sa...

Fina du!
kramar
monika

monika sa...

<3

Anonym sa...

Elisabeth, när min älskade mamma gick bort i cancer fick jag för mig att hon behövdes på en annan plats. Det var därför hon gick ifrån mig. Samtidigt kan jag ibland inte tro att hon skulle behövas bättre än här hos mig.

Vad fint att du gett dina söner olika figurer som symboliserar att du alltid kommer vara med dig. Precis så hade jag önskat att min mamma hade gjort till mig.

Elisabeth, du verkar ha levt ditt liv med skratt, kärlek och kämparglöd, med andra ord fullt ut. Du kan vara stolt över dig själv och den underbara familj du skapat tillsammans med din man.
Jag tror att när vi fullbordat vårt "uppdrag" i det här livet så går vi vidare till nästa, och nästa liv är inte lika grymt som detta. Dit kommer vi alla i sinom tid, vissa snabbare än andra. Jag är säker på att på den platsen möts vi alla igen. Där finns inga sjukdomar eller smärta. Där får vi alla vara tillsammans utan oro och ångest. Även om du kommer dit fortare än din man och dina barn så får du återse dem där när tiden är mogen för dem att gå vidare. De kommer till dig igen! Under tiden kommer du ge dem all kraft och styrka de behöver för att leva klart sina liv.

Trots att jag inte känner er så är du och din familj i mina tankar varje dag. Stor kram från Johanna

Anonym sa...

Elisabeth...
jag har läst igenom de senast inläggen, inte varit inne på bloggen på ett par dagar.. Jag önskar av hela mitt hjärta att de nya cellgifterna fungerar bättre, och att du får mer tid här på jorden men din fina familj.
Vilka fina, fantastiska änglar du gav till dina pojkar... Du kommer alltid, alltid finnas där för dina barn. Och de kommer alltid känna din kärlek. Vilken fantastisk, stark kvinna du är.. All min styrka till dig..
Varma kramar från Angelica, som följt din sen Sofias änglar...

Anonym sa...

Fina, fina Bettan! Följer din blogg sedan ett par år men idag är första gången jag kommenterar.

Kommer hem arg och irriterad efter jobb o träningspass men ilskan vill inte släppa. Försöker skriva av mig på FB och samtal med vänner, men nej.

Kommer att tänka på dig och går in och läser din blogg och då skäms jag nästan för min irritation och ilska. Den handlar ju inte om liv och död utan om saker som faktiskt går att lösa...

Jag förstår att du har det riktigt tufft just nu,

Stor kram till dig starka, vackra Bettan!

Åsa Axén

Anonym sa...

Har följt din blogg ganska länge, men har sällan eller aldrig kommenterat förut.

Jag vill ge dig stärkande peppkramar och hoppas att du finner en behandling som bromsar och sätter stopp för alla cancermonster i din kropp!!!

Beatrice sa...

Hej Elisabeth!
Jag som så många andra har sett Sofias änglar och är riktigt berörd!
Skönt att se att du inte ger upp, utan att du kämpar!

Kram! Bea

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Är så tacksam för att jag fick adressen till din blogg. Efter Sofias änglar kändes det omöjligt att inte få följa dig. ÄR mamma till två tjejer och en liten oväntad sladdis i magen. Jag är lika gammal som dig. Min egen kamp handlar om en långvarig depression. Att få följa människor som dig och ett arbete med handikappade förgyller mitt liv. Det finns dagar då jag förbannar min oförmåga. att bara uppskatta livet. För jag har ju det vackraste som finns, mina barn och livet. På nätterna så går mina tankar till de som har det svårt och jag önskar av hela mitt hjärta att mirakel ska ske. Cancern är hänsynlös och jag är helt ärligt livrädd för den. Du bidrar och ger oss andra så mycket, och mina tankar fortsätter att gå till dig, din familj och alla andra som kämpar för sitt liv. Kram från mig Marie.

Anonym sa...

Min vän jag har skrivit detta förut.

Life is a garden that grows with the light of LOVE.

Alltid Elisabeth
Camilla

Carina sa...

Hej
Vilken fantastisk kvinna du är. Jag har, som många andra, börjat läsa din blogg sedan Sofias änglar. Du utstrålar en sådan värme med glimten i ögat. Vilken fantastisk styrka du besitter.
Du berör mej verkligen och tack för att du orkar och vill dela dina tankar och öde med oss. Tack. Jag vet att du kämpar och hoppas innerligt du får lite mer tid tillsammans med din fina familj. Sänder dej varma styrekramar/ Carina

Carina sa...

Hej
Vilken fantastisk kvinna du är. Jag har, som många andra, börjat läsa din blogg sedan Sofias änglar. Du utstrålar en sådan värme med glimten i ögat. Vilken fantastisk styrka du besitter.
Du berör mej verkligen och tack för att du orkar och vill dela dina tankar och öde med oss. Tack. Jag vet att du kämpar och hoppas innerligt du får lite mer tid tillsammans med din fina familj. Sänder dej varma styrekramar/ Carina

Natali sa...

Hej Elisabeth. Jag vill tacka dig för ditt mod! Jag läser din blogg ofta och du får mig verkligen att stanna upp och lyssna, känna och andas. Det är inte mycket i livet som får en att göra alla de sakerna samtidigt och jag beundrar verkligen dig och din förmåga. Jag önskar verkligen att du finner ro och lycka och fortsätter sprida det vackra du gör. Tack för att du delar med dig och visar oss andra hur mycket livet är värt att leva! Lycka till på din resa..

Katrin sa...

Fortsätt kämpa min vän! Du är modig, stark och med järnvilja får Du det omöjliga att hända! Jag tror på Dig! Kan Du förstå vilket avtryck Du har satt hos så många! Vilken stor betydelse just Du har för människors inställning!! Du är en starkt lysande stjärna! Jag är full av beundran! Många kramar från Katrin K (Nu får man allt specificera vem -så många följare Du har nu;))

Små virvlar i systemet... sa...

Elisabeth....
Efter att jag sett Sofias Änglar har jag läst din blogg, och följer den nu.
Du berör mig så otroligt mycket med glädje, sorg och smärta.
Du är verkligen helt fantastisk!
Jag sänder mina varmaste styrkekramar till Dig, och ett stort tack för att du fått mig att värna mer om nuet.
/ Camilla

Vampire Diaries sa...

Tänker på dig Elisabeth! Hoppas du får vara med länge till.
Styrkekramar från en som läser din blogg varje dag.

Anonym sa...

Hej Elisabeth. Skulle vilja säga så mycket men jag såg en berlock med en ängel där det stod: själar säger aldrig farväl. Tänkte genast på dig.

Carlsson sa...

Som många andra skrivit... Man känner dig inte men tänker på dig och din familj flera gånger varje dag. Du har gjort så mycket fint för din familj som många aldrig gör under en livstid. Glöm aldrig det!!! Fina fina du!! Kram

QueenT sa...

Hej Elisabeth!

Jag följer, som så många andra, din blogg efter att ha sett Sofias änglar. Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva till dig men jag vet inte vad, allt känns så jäkla fånigt! Det finns ingenting jag kan skriva för att det ska bli bättre! Tänker iaf på dig flera gånger om dagen. Massor med kramar till dig!

/Therese i Solna

Anonym sa...

Hej Elisabeth
Mitt namn är Malin Andersen jag såg er på sofias änglar det rörde mig. Jag är 29år och miste min mamma i november 60år gammal hon hade kämpat mot cancer i 9år. Hon var stark och tapper in i det sista kämpade hon rejält, men till slut sa hennes kropp NEJ :( Hon hade äggstocks cancer blev friskförklarad och fick tillbaka skiten två gånger till sista gången permanent gick inget att göra åt det till slut. En tumör blev kvar och ville inte försvinna. Och för 1 månad sen dog min faster av cancer 46år gammal. Det är en hemsk sjukdom förstör många liv. Jag vill sända dig mina varma tankar och kramar från en som vet vad du går igenom och hur dina barn mår och säga att du är en underbar människa stark fantastisk Kämpa på och sänder varmt deltagande Många kramar Malin

Lena sa...

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

" Björn Afzelius "

anna sa...

Äntligen har jag hittat till din blogg. fastnade och har läst igenom hela din blogg nu. Tårarna har runnit om vartannat så nu smakar läpparna salt..
Vad ska man säga?
Du är beundransvärd. På alla sätt och vis.
Inspirerades så mycket av dig efter programmet och det gav mig nytt hopp och styrka att fortsätta kämpa med mina egna uppförsbackar och orättvisa otur i livet.
Kände att jag va tvungen att lämna ett litet avtryck här.
Önskar dig all lycka till och jag hoppas du kan njuta och ta tillvara på din tid med nära och kära trots smärtor.
Kärlek och massa massa kramar nerifrån skåne..

Kajsa Bergman Fällén sa...

Tusen kramar. Nu ska halaven snart jobba! <3 <3 <3

Hannah sa...

Du är en otroligt vacker själ. Din familj är fantastisk och du har underbara barn. Jag önskar jag hade samma vilja och mod som du delar med dig av, du är en kvinna med sån otrolig glädje och kämparglöd.
Det du gör för dina barn önskar jag att jag kunde göra för mitt.
Elisabeth, tack för att du är den du är och för att du delar med dig av din vardag.
Du smittar verkligen av dig, tack <3

Anonym sa...

Jag såg programmet Sofias änglar om dig och sedan dess har jag följt din blogg....
sänder strykekramar till dig och din underbara familj.../ Carina J ifrån Tierp i Norduppland

Anonym sa...

Jag såg programmet Sofias änglar om dig och sedan dess har jag följt din blogg....
sänder strykekramar till dig och din underbara familj.../ Carina J ifrån Tierp i Norduppland

Anonym sa...

Kära Elisabeth, sänder en Varm Kram denna väg, finner inga ord..Ulla (U:s mamma)

Anonym sa...

Hej har följt din blogg sen Sofias änglar. Tänker på dig o din familj o läser din blogg varje dag. Du är en kämpe o jag beundrar verkligen dig. Styrketräning kramar till dig o familjen från en mamma i Malmö

Anonym sa...

Om jag tar ett djupt andetag och blåser ut ordentligt så kommer det många styrkekramar till dig Elisabeth... Du är en beundransvärd kvinna! Har läst igenom din blogg sen jag såg dig på "Sofias änglar". Man blir helt stumm. Vi är så långt ifrån varann men du ska veta vad du berör oss alla som läser din blogg / Kramar i massor från Elisabeth

Anonym sa...

Hej Elisabeth,

Det Git skrev var verkligen fint.

Du har satt mycket starka avtryck hos mig - trots att jag endast känner dig genom bloggen.

Många kramar till dig!

Sara

Anonym sa...

I wish I could do more than just send you "hugs" across the distance, Elisabeth! I'm thinking of you!

-- Din Annie

Petter sa...

elisabeth. du är en sån stark människa. har följt din blogg ett tag nu.
Skickar en massa energi ändå från London. Hälsningar Petter

Anonym sa...

Du och din vackra familj finns i mina tankar och i mitt hjärta dagligen, många gigantiska styrkekramar till dig du fantastiska!

/Pia

Lina Eriksson sa...

<3 tänker på er allaBdagligen !!! Ska ta vara mer på livet nu än jag gjort tidigare <3 hoppas ändå på ett mirakel!!! Massa kramar

Micaela Sabatini sa...

Hej Elisabeth! Jag har som många andra börjar läsa din blogg sedan jag såg Sofias änglar och varje dag tänker på dig ibland besöker jag din blogg två ggr om dagen, jag vet inte varför men jag vill veta att du mår bra trots allt du går igenom just nu jag finner inga ord för att säga allt jag känner för jag på sätt o viss oroar mig för dig utan att känna dig min man tycker att det är lite konstigt men säger till mig att genom att se hur stark du är så kan jag lära mig lite hur det är i livet och hur allt en dag kan vändas upp och ner... Jag hoppas att ett mirakel kan ske och att du kan få uppfostra dina barn och se dina barnbarn, du kanske tycker att jag är konstig kan förstå det men jag önskar dig det bästa i din kamp.

Anonym sa...

Tänker på dej... Varma Goa Kramar /Kirstie, Ljungaverk

Anonym sa...

Jag har ofta tänkt mailja dig efter pr Sofias änglar,jag hoppas du inte har alltför ont,jag hoppas innerligt att detta bara e en tillfällig nedgång,dyker säkert upp någon bra med.Jag kan lite förstå hur du/fam har,en vän har denna levercanc,och va det innebär.Jag hoppas du tar val vara på dig,jag önskar klart kanske de hittar ngt nytt ok cellgift, till dig.Och du verkar så fin,kämpat mkt,jag skickar alla änglar t dig!Du jag tänker på dig var dag,kramar om dig,kicki

Anonym sa...

Ja att skriva nåt känns så futtigt men ändå vill jag delge dig att DU är otrolig. Att Du delar med dig av ditt liv gör att mitt liv känns mer meningsfullt. DU gör att jag lever mitt liv mer än jag gjort förrut. DU har gjort mig medveten om vad som är viktigt och det försöker jag leva efter (även om det inte alla dagar känns så :) ) Önskar så att du ska slippa smärta. STOR kram från Norrland! /Ella

Jenny sa...

Hittar inte riktigt några ord att skriva.Tänker på dig och familjen varje dag.Styrkekramar i mängder till dig och resten av familjen!Kram Jenny

Anonym sa...

Finaste du nu kör vi på med Halaven och hoppas det biter ordentligt! Skönt att du fick komma ut på en promis i går i solen och vad fint att du hade Maria som stöd:) Att du ens orkar bry dig om hur det gick för Emil på sjukhuset och ville jag skulle smsa visar än en
gång på vilken otrolig människa du är. Våren ska bli ovanligt varm och skön så snart kan du sitta ute och njuta av solen:) Vi tänker på er jämt<3

Massor av kramar från sjukstugan i Ljusdal

Anonym sa...

Tack för att du skriver, det berör verkligen och får en att tänka om. Vill skicka massor av styrkekramar!
/ du vet väl om att du är värdefull

Hanna sa...

Hej,
Du verkar vara en fantastiskt stark kvinna!
Skickar massa styrkekramar till dig och din familj!

Anonym sa...

Tack för att du skriver. Det berör verkligen och får en att tänka till. Massor av styrkekramar!
/ Du vet väl om att du är värdefull

Anonym sa...

Hej !
Jag som många andra läser din blogg. Såg dig i programmet "sofias änglar" och blev mycket berörd av dig och din familj.
Jag beundrar dig för den enrgi och possitiva syn du har trots sjukdomen. De vardagliga problemen blir så små i jämförelse med vad det kunde varit.
Man borde vara bättre på att tänka possitivt och ta vara på de goda stunderna i vardagen. Har mycket att vara tacksam över.
Lycka till med nya medecinen. Håller tummarna att det är rätt sort. Kram

Therese kallin sa...

Hej ! Även jag är en av de som börjat läsa din blogg efter Sofias änglar, detta är dock min första kommentar. Någon gång nästan varje dag vandrar tankarna iväg till dig och din familj och trotts att tårarna rinner nästan varje gång jag läser så får de mig alltid att tänka på hur viktigt det är att leva just här och nu!!! Skickar all styrk jag kan till dig och din familj! Kram Therese.

Helena sa...

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig....Det gör så ont i hjärtat att läsa om dig och din sjukdom.... Du är otroligt stark! Går själv igenom en del då min yngsta son har ett hjärtfel och inför denna säsong måsta sluta spela ishockey, vilket är hans liv!
Hoppas av hela min själ att de nya cellgifterna köper tid åt dig som du kan ge dina nära och kära!
Kram Helena i Sundsvall

Nina sa...

Skickar en STOOOR kram till dig och hoppas att du får njuta av dagen som den är...
Kram Nina

Anonym sa...

Varma styrkekramar till dig!
Inga

Anonym sa...

Elisabeth,
Åh vad jag blir ledsen av att läsa att dina cellgifter inte har fungerat och att din kropp mår sämre:/ Faans fan också. Nej det är inte snyggt att svära men ibland är det berättigat. Faan också! Jag önskar så att det vore annorlunda. Men vet du, det har vänt för dig förut eller hur?! Hoppas du får komma igång med det nya cellgiftet så fort det bara går och att det biter på dina monster.

Massor med tankar och kramar till dig. /Hanna G-berg

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Alla ord känns överflödiga när man läst det Gitt skrivit om dig. Det gav mig gåshud. Du är sannerligen en kämpe utan dess like. Carpe Diem!

Från en vänlig själ till en annan...

Anonym sa...

Största styrkekramen till dig och din familj <3 Måste säga att jag tycker att du är fantastisk som orkar dela med dig av dina tankar med alla! Många kramar Kristine

Anonym sa...

Massor av styrkekramar underbara fantastiska du!!
Så starka och vackra ord, precis som du.
Kramar Annika (grannen)

Anonym sa...

Vi tänker på dig i Kristinehamn! Styrkekramar från fam bergström!

Anonym sa...

Läst din blogg, varje inlägg, i över 1 år nu men aldrig skrivit något... Tycker det är enormt starkt av dig att skriva om ditt liv och det ni går igenom tillsammans..Ofta får jag mig en tankeställare efter att jag varit inne på din sida! Blir arg på mig själv att jag inte uppskattar det jag har och tar vara på alla stunder, stora som små!! Du är min förebild =)
TACK och stor värmande kram till dig!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Tänker på dig och din familj,håller tummarna att allt reder sig.
Du är beundransvärd <3.
Jätte kraaamm till dig.

Lejoninnan sa...

Du är en ängel själv, Elisabeth. Jag beundrar din ork att trots "allt" orka med livet o veta att tiden är begränsad. Du verkar som tur är ha ett underbart skyddsnät som stöttar dig i allt. Jag lever själv sedan 09 med en rygg o nacke som inte vill vara med längre. Nu är det diskussion om ytterligare en på eller så kommer jag att få leva med denna smärta. Men det är inte det som är det värsta, utav många anledningar så har jag även drabbats av depression så jag kämpar varje dag. Jag fick i förra veckan det bryska meddelandet från min man att han inte orkade höra om hur ont det gör eller hur psykiskt dåligt jag känner mig. Det lider vi ju alla av hela tiden och inget man behöver ta upp. Det drabbade mig som ett slag i ansiktet, jag har verkligen hållit känslor o kommentarer för mig själv, just för att inte tynga honom med det. Jag har tänkt så mycket på dig Elisabeth, sedan jag såg dig i Sofies änglar, tårar har runnit många gånger för din skull. Jag känner mig hjälplös o förstår inte hur du orkar med vardagen. Jag älskar mina barnen jag orkar inte hjälpa dom, eller träffa dom. Efter min mans kommentar, håller jag numera tyst. Min smärta håller jag för mig själv, jag vet att det inte kommer att hålla i längden, men jag vet inte vad jag ska göra. Leva utan honom känns inte som ett alternativ. Har skiljt mig en gång tidigare o jag vet/känner att jag älskar honom fortfarande så det är inget alternativ, men jag orkar inte visa min kärlek och hans kommentar gjorde inte saken bättre. Jag önskar att jag kunde få lite av din styrka och "jävlar anama" och någon som kunde ge mig en gint hur jag ska klara detta. För alla mina vänner är jag alltid så stark fast det längst om bara är kaos. Hur klarar du allt detta? Jag önskar jag kunde ge dig en stor kram o säga att allt blir bra, men det vore bara att luras men jag hoppas verkligen du har det bra o känner att vi är många med mig som delar "din smärta" kramar i massor för styrka o kärlek ��

Mette sa...

Tankar till dig och din familj!

Anonym sa...

Massor med kramar till dej <3 Hoppas verkligen på en vändning åt rätt håll. Va rädd om dej och ta vara på livet som bara du kan. Kram Maria

anna sa...

Åh va känner med dig <3 .. Tittar in på din blogg flera ggr per dag o hoppas att du gjort ngt inlägg, men jag förstår att dina krafter tryter och att bloggen inte är din första prioritet ;) Kämpa nu, vi behöver dig !!! Du berör oss alla <3

Unknown sa...

Skickar en styrkekram fran England.

Britt sa...

Detta är sista gången jag skriver till dig Elisabeth, men jag skall fortsätta läsa din blogg!
Jag förstår på det du skriver idag att du inte orkar så mycket Det gör alla som bryr sig om dig, så väldigt, väldigt ledsna. Det är ingen hemlighet vartåt det bär hän.Allt man säger verkar så futtigt, för din kamp för livet är så nära på något sätt, så verkligt! Jag har aldrig pratat så här öppet med en så sjuk och döende människa, det skrämmer skiten ur mig! Men vi vet ju alla att döden skonar ingen. Kanske det inte ÄR så hemskt, kanske det finns ett liv efter detta? Kanske är det så ljuvligt som många tror? Jag hoppas det, för dig och alla andra i din situation, hoppas jag det! NEJ....jag menar förstås...för dig och ALLA andra!!! Måtte du orka fortsätta kampen och att du till slut får den vila, du så väl förtjänar. Mina tårar vill inte sluta rinna...bara för dig!1!

Dalbybloggen Maria E O sa...

Hej elisabet vilken utstrålning och inställning du havft genom resan och hoppas du inte tappar den nu mot slutet.fast, ja hoppas änglarna möter dig när det är dags. har havft en väninna O farmor som hade samma j_vla sjukdom. borde inte finnas tycker jag/maria nerike

Anonym sa...

Elisabeth!
Du ÄR fantastisk..ville bara säga det...
Kram från SaraH

Anonym sa...

Underbara människa!

Jag blir oerhört berörd av dig!
Jag sitter med min dator i knäet och tårarna bara rullar ner för min kind när jag läser din blogg.
Det är både tårar av sorg men också av glädje. Glädje av att se vilken fantstisk människa du är. Hur mycket du bryr dig om dina barn och din man, och hur mycket du ger omgivningen med din berättelse.

Jag är en 24 årig sjuksköterskestudent.
Jag blir väldigt motiverad av dig. Du får mig att känna att mitt yrkesval blir klarare och klarare för varje dag som går.
Jag hoppas att jag får möta många sådana stjärnor som dig, på min väg genom yrket och livet.

Stor Bamse Kram från Julia i Göteborg

Cecilia sa...

Håller med Hanna, faans fasiken!Man kan flyga ända till månen men baske mig inte hitta ett botemedel mot Cancer. Hoppas att de nya cellgifterna greppar ett ordentligt tag om dina monster och mosar dem sönder och samman!
Tänk om man bara kunde göra som på datorn, klicka-markera-delete Kramar Cecilia Ek(Zekes fruga)

Annelie, Eskilstuna sa...

Följer din blogg och har läst från början. Säger bara; Du finns i mina tankar varje dag!! Önskar jag kunde hjälpa dig!!!

Anonym sa...

Hej Elisabeth
Jag såg programmet och tyckte det var fantastiskt att se vilken fin familj ni är och samtidigt skrämmande att försöka förstå vad ni går igenom. Du har gått på samma yoga som mig och vi pratade en gång om att du hade köpt så sköna yogabyxor i Thailand då visste jag inte att du var sjuk. Jag har följt din blogg sen programmet sändes och jag tycker det är så otroligt starkt av dig att aktivera dig och att du orkar göra saker, du måste vara en väldigt stark kvinna. Jag vill bara säga att du och din familj finns i mina tankar! Största styrkekramen

Anonym sa...

sänder massor med stora kramar. malin i jämtland

En annan Elisabeth sa...

Elisabeth! Jag hoppas att du känner frid, att du har det lugnt i själen och att du inte har ont. Jag hoppas att du får vara med tillräckligt länge för att känna vårsolen i ansiktet, få lite kraft tillbaka och att vi får fler inlägg från dig. Jag hoppas att alla vi härute kan ge dig styrka och att vi kan hjälpa dig att hålla dig uppe ett tag till. Kramar från en annan Elisabeth

Anonym sa...

Finaste Elisabeth, du är en så beundransvärd kvinna på alla sätt. Tänker på dig och din familj. Massor med kramar Ulrika

Maria sa...

Jag har följt dig i över ett år och är så imponerad av dig och all din kraft som du har burit på. Du är en fantastisk kvinna. Tänker på dig och din familj dessa dagar och önskar dig allt gott. Varma kramar, Maria.

Anonym sa...

HejElisabet.

Såg dig i Sofias änglar och har efter det läst din blogg. Är så himla imponerad av dig och din familj och vill bara säga att med din inställning och envishet kommer du att få det bra framöver tror jag. Jag önskar att jag hade lika mycket "jävlarannama" som det heter på skånska som du har. Genom att läsa din blogg har jag börjat njuta av varje dag, och ta den som den kommer. Härligt för er att ni fick hjälp med huset och allt, glädjs verkligen med er, och hoppas att cancern vänder och att du får bli frisk, för det är du värd!

Lycka till och kram!

Anonym sa...

Vill inte att du ska gå... kommer att sakna dig så enormt mycket. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag bara kunde ge dig ett litet stöd på din svåra väg som du nu vandrar på.
En stor varm kram / Ingrid

Anonym sa...

Hejsan! I dag blev jag så himla arg när cancermonstren visat sig ha flyttat in i hela min hunds kropp. På bara tre dagar poppade allt upp. Jag tror att du och jag hatar cancern lika mycket. Förbannade skit. Hoppas dina monster flyr

Anonym sa...

Tittar in flera gånger om dagen.... Tänker på dej så mycket..önskar att jag kände dej personligen så jag kunde sitta hos dej en stund och få ge dej den dära kramen på riktigt.<3 Anna

Anonym sa...

Elisabeth,
När Du är trött och lessen, tänk på att Du och din kärleksfulla familj nu och för alltid kommer att ha en speciell plats i universum. Kraften från er kärlek, er gemenskap och er generositet (att dela med er av allt det fina och även det svåra till så många...)kommer att bli till ringar på vattnet, för alltid. Tack, för att du ger mig - också trebarnsmor med bröstcancer, kraft att ta vara på livet, barnen och kärleken! Människor som Du glöms aldrig bort! Tusen kramar, "En annan mor"

Anonym sa...

Elsabeth jag har följt dig i 2 år minst. Du är en enastående kämpe. Det är inte över än. Det är inte konstigt om din man o dina barn förminskar hur sjuk du är, för dem finns du, du är den du är o det ska du fortsätta vara. Särskilt barn vet bara här och nu. Sänder en tanke för att du ska vara smärtfri o slippa ångest. Det kan komma många goda dagar än. Hoppas du får en fin dag i morgon o att solen får skina för dig. Det finns ett hopp i varje minut. Kärlek från Karin <3

Sanna sa...

Vill ge dig en drös med styrkekramar ! Du är en så otroligt stark & fin person. Aldrig gråtit så mycket som när jag såg er i Sofias änglar .. Livet är alldeles för orättvist man önskar att man kunde komma till er och ta bort allt det "elaka" och otäcka. Jag tänker på er varje dag! Kramar ännu en gång <3

Lollo sa...

Hej Elisabeth!
Jag beundrar dig så mycket. Så stark du Är.
Jag önskar att jag också kunde vara så stark....
Många kramar/Lollo