NHL pipa och leksandspuck sedan var det match för mormor....
Jag hade en riktigt hostig dag igår. Fortfarande ingen feber direkt eller halsont men rosslet är så långt ner. Jag har aldrig tidigare varit med om detta utan det här är första vintern som jag har sådan här hosta.
Trots min hosta så bjöd mina tjejkompisar på middag. Jag satt på en egen kant och rörde ingen under hela kvällen. Nåja, hela kvällen kanske man inte ska skriva... strax efter 21 var det dags för mig att vända hemmåt. Det var ändå en riktigt trevlig kväll och jag är glad att jag fick komma och vara med på hörnan, ville ju absolut inte smitta någon. (I vanliga fall är det mina kompisar som är rädda att smitta mig.) Förrätten fick jag hemma av hemsjukvården. De tog prover för att hålla koll på crp och blodstatus;
Jag har känt mig mycket bättre idag och vilade på soffan ända tills 14.30 då det var dags att åka in till Hovet. Sista hemmamatchen som vi hade biljetter till. Jag, Jörgen, Isac och Joel var det som åkte. (Joel i sin domartröja...) Adam hade egen bortamatch i Täby på kvällen.
Det känns som jag missat så mycket hockey i mitt liv när man är med på en hemmamatch. Det är verkligen sådant tryck och jag lever mig också in i varje passning. Jag har tidigare bara tyckt att landskamper varit något att se och då främst på TV. Men nu att sitta på läktare live är SÅ ROLIGT. Min första "riktiga" livematch var i höstas.... Jag vet det kan man inte tro om mig som är på alla barnens matcher hela tiden.
Det är väl så att jag kanske inte riktigt haft tid att åka och titta heller. jag har ständigt blivit kvar med minstingen hemma.
Att se Jörgens och Joels inlevelse är en riktig bonus. När det är mål så flyger nästa Jörgen upp men hindras av att han har Joel i knät... Matchen idag slutade 4-2 till AIK.
På toaletten i pausen ser jag mig själv i spegeln när jag tvättar händerna och det slår mig att jag ALDRIG NÅGONSIN kommer få tillbaka mitt gamla utseende. Jag funderar på vad folk tycker och tänker när de ser mig? Tror de att jag är en kille? Varför tittar de? Eller är det bara jag som inbillar mig att vissa tittar lite extra på mig? Känner de igen mig från Sofias Änglar?
Känner mig gråblek med råttfärgat hår och saknar både ögonbryn och fransar. Känner sådan sorg ibland att det inte går att beskriva. Mitt hjärta riktigt värker.
Men sedan biter jag ihop och går ut till Isac som snällt står och väntar och håller i min väska. Älskade unge!! Helt plötsligt känner jag SÅ mycket KÄRLEK.
.JPG)
Efter matchen hade Dick Tärnström fixat så att grabbarna fick komma in i omklädningsrummet. För Joel är det Dick, Patrick Blomdahl och Oscar Steen som gäller. Han fick även skaka hand med tränaren och blev bjuden på godis.
På väg ut träffade vi på ytterligare en vänlig själ som undrade om Joel inte hade någon AIK tröja då han satt med domartröja och AIKmössa på sig. Han gav mig sitt visitkort och bad mig maila adress så skulle han fixa en AIKtröja! Ibland blir man förvånad att det finns så snälla människor.
Vi får väl se, men jag har mailat mannen i alla fall.
Nä, nu ska jag försöka lägga mig och drömma sött. Vatten, spottkopp, nezeril och massa snytpapper brevid sängen. Och självklart kompisen vetekudden I sängen.
34 kommentarer:
Du är en fin, underbar & vacker kvinna o en jätteduktig mamma med så fina barn, du kämpar med din sjukdom samtidigt som du tar hand om din familj, nära o kära, du är lika vacker på utsidan som insidan, det vackra lyser igenom, glöm aldrig det! Du är värdefull precis som du är och en stor inspirationskälla.kram
Hoppas du får en god natts sömn! Du är en fantastisk kämpe och en stor förebild för många.
Kram Johanna
Håller fullständigt med i det första inlägget....Läkande Kramar till Dig från Ulla (U:s mamma)
Håller utan tvekan med Marie80.
Man kan vara vacker på så många olika sätt, och du är då inget undantag! Du är vacker.
Läser igenom din blogg och utöver de där tuffa stunderna som man får läsa om, så känner jag värme från din blogg. Ni verkar vara en sådan varm familj mot varandra och mot andra.
I min familj så kramas man inte, det är bara så det är. Så det värmer så att få läsa om er vackra relation.
Jag har inte sett någon hockeymatch live, är tyvärr inte sådant mina vänner vill göra och jag vill inte gå ensam - men spänningen som man känner i TVsoffan ... Kan bara föreställa mig hur det är live! Låter fantastiskt.
Så fin Joel är i sin tröja!
Hoppas du får fina drömmar / R
Visst är hockey heeeelt annorlunda när man får uppleva det live. Och att se sina barn spela blir ju något alldeles extra.
Vet du att det är inte ett par ögonbryn eller ögonfransar som gör en vacker. DU är vacker, precis som du är, bara för att det är DU! Kom ihåg det.
Kram på dig!
You are an admirable woman.
Själv har vi ingenting med hockey och det är kanska för att vi är holländare :)
Det verkar att det koster mycket energi och samtidigt att du får också mycket energi att vara med matcher och allt.
Jag tror det är många som har en plats för dig i deras hjärta. Jag vet att jag har det iaf.
Kan inte tänka mig att vara i din situation.
Kram
Först måste jag säga att det var synd att det var AIK som vann :) eftersom jag håller på LHC. Men vad spelar det för roll i sammanhanget, det viktiga är faktiskt att ni hade en trevlig eftermiddag. Jag tror inte det är konstigt att dessa tankar dyker upp men jag kan bara hålla med de andra som kommenterat. Det är insidan som är det vackra. Du har satt spår Elisabeth så många som inspireras av din styrka. Kämpa på.
Joel är sååååå söt i sin domartröja.
Kram L
Du är Vacker! <3
Hej Elisabeth. Jag är en ny bloggläsare som upptäckte dig via Sofias Änglar. Jag har efter det följt din blogg varje dag och är bara så tagen och berörd. Du är ju helt fantastisk så snälla släpp de där "konstiga tankarna" för du är jättevacker och så snygg. Igår visade jag din blogg för min mamma som missade programmet och det första hon sa var "gud vilken snygg kvinna!". Om det är någon som tittar på dig så är det för att du numera än en känd kvinna på ett mycket positivt sätt. Fortsätt kämpa på! Massor med kramar till dig och din familj från hela min familj.
Hej Elisabeth! Såg dig och din familj i Sofias änglar, och jag kände att jag bara måste skriva någonting. Jag vill ge all styrka och energi till er. Ni verkar vara underbara allihopa, ni är en sådan fin familj!
Många kramar/ Petra
Du är så otroligt vacker Elisabeth!! Men jag förstår att de yttre förändringarna är påfrestande för dig. Men som någon klok person en gång sa: utseendet förgås medan det inre består!
Dessutom, som Marie80 säger så är det det vackra på insidan som lyser igenom!
Sen vill jag även säga att mitt hopp om mänskligheten blir riktigt stärkt av att läsa om alla underbara människor som ger från sina hjärtan till dig och din familj.
Många kramar från mig
Bra! Alla har skrivit det jag tänkte skriva :)
Du är jättefin! Jättesnygg och jättetuff!
Du ska se dig i spegeln och känna dig vacker!
Både på utsidan och insidan - och det är inte alla förunnat.
Kram
Sofia
Jag hoppas verkligen att det inte är något som växt på sig,
Och detär helt förstårligt att du har dina tankar.
du är stark och du står stark för familjensskull, men undrar om du får känna sig svag och ledsen till någon.
Viktigt att ventilera och känna av hur man mår.
Kramar i mängder
Wow, såg dig på Sofias Änglar!
Du rörde mig ända in hjärtat, jag grät verkligen så mycket rörde du mig inombords.
DU ÄR EN STOR INSPIRATIONSKÄLLA =)
Du är en förebild för många, speciellt för mig, vilken energi du har trots att du har en sjukdom.
Fortsätta i samma stil =)
Bra blogg
Tycker du är otroligt vacker!! Väldigt kvinnlig och fin <3
Vill bara säga att du är vacker! kram Marie
Blir både glad & lessen när jag läser din blogg... Glad för att du verkar vara en sån fin människa ... att du har en sån fin familj... & Att Ni verkar träffa så många snälla människor... & lessen över din sjukdom... att du inte känner igen dej längre... Hoppas Verkligen att du får ha det så bra man kan ha det i din situation & Att Du får leva länge till med din underbara Familj... Massa Varma StyrkeKramar //Kirstie
Jag vet inte vad man skall säga det finns så mycket underbara människor och du är ju verkligen en av dessa samtidigt som du tänker jätte mycket på familjen och vännerna.
Jag förstår dina tankar kring utseeendet men varför ens fundera på om de tycker du ser ut som en kille jag tycker det är insidan som räknas och där på insidan har du världens största hjärta.
Jag är en ny följare av din blogg men jag vet hur det är att vara långtids sjuk och alla frågor man ställer sig själv.
Stor kram
Jag tycker du ska gå in på Joels rum & läsa lite på hans vägg!! ;-) För "you are amazing, just the way you are"... Med eller utan ögonfransar!!! Det är nog för att de känner igen dig, de tittar....<3 Kram Pernilla Jensen
You're amazing, just the way you are ❤
Du är en vacker kvinna och det kan inte något förändra! För du är det på både in- och utsidan. Men jag förstår din sorg över att inte se ut och vara den som du har varit under ditt tidigare liv, innan cancern ändrade så mycket.
(Jag kan sörja att jag inte är yngre..... p g a vad åldern gör med en.)
Du är en underbar och vacker kvinna Elisabeth, och den skönheten syns, oavsett ögonbryn och annat!
Sen kan jag tänka mig att många känner igen dig och familjen efter Sofias änglar.
Förstår om du ibland är både ledsen och rasande över att vara så drabbad, det är viktigt att de känslorna också får komma ut. Du har en imponerande styrka och värme! Skickar massor av tröstekramar!!!!!
Åh, fina Elisabeth! Nästa gång du tittar i spegeln ska du tänka; "tänk att man kan vara så vacker som jag är trots att jag har en så 'ful' sjukdom i min kropp". Du är vacker precis som du är och det är, som många andra säger, faktiskt insidan som räknas. Man kan vara hur snygg som helst, men om insidan inte utstrålar detsamma som det yttre vill visa så syns "snyggheten" ändå inte, å vips så är det snygga inte så snyggt längre...Du har en fantastisk insida och därmed en strålande utsida! Älska dig själv och var stolt över vem du är <3 Kramar
Hej Elisabeth, jag har börjat läsa din blogg sedan jag såg Sofias änglar. Vill bara säga att du är fin som du är! Tur att du ha en sån fin familj och fina vänner! Kram
Hej Elisabeth!
Jag har följt dig ett tag och såg programmet där ni var med, du och din härliga familj. Och jag slogs av hur snygg och stark du är, så tänk inte på att någon skulle titta på dig och undra, jag tror snarare att dom känner igen dig. Vill ge dig så mycket styrka och kärlek det någonsin går genom cyberrymden.
Kram
Underbara du. Såg dig på sofias änglar å snappade upp din blogg adress. Nu följer dig oxå. Vilken människa du är. Med båda fötterna på jorden trots allt...Du finns i mitt hjärta fasten ja inte känner dig. Mina tankar finns hos dig/er.
Halloj...jag hade inte ens lagt märke till att du inte har några ögonbryn eller fransar på dina bilder som du lagt ut... Det jag vet att jag tänkt är att du ser otroligt fräsch och pigg ut trots din svåra sjukdom...
Hade jag mött dig någonstans kan det hända att jag också skulle tittat på dig, men det för att jag tyckt att jag känt igen dig men kanske inte kunnat placera dig riktigt på engång...sådär som när man möter hon som sitter i kassan på affären fast på ett annat ställe ...
Jag måste också passa på att säga (när jag ändå kommenterar) att jag beundrar dig så. Vilken styrka du verkar ha. Jag hoppas du får vara med länge och att det du oroar dig för är något annat än att du fått mer spridning. Forskningen går framåt och man vet aldrig när de hittar nya botemedel, för det gör de, det måste de!!
Många styrkekramar till Dig
//SaraH
Jag ser en vacker och modig kvinna! Jag såg inte att du inte hade hår fören du skrev om det. Och vem är inte gråblek såhär års? :)
Du är en inspiration och jag läser din blogg för att finna styrka. Jag är helt frisk men har en fruktansvärd rädsla för cancer. Du är så modig!
Mvh M
Underbara du! Jag lider så när jag läser hur du känner när du ser dig i spegeln. Och jag känner också så om mig själv just nu efter nyligen avslutad bröstcancerbehandling. Och det är så jobbigt! Det är inte en själv man ser, känns som man fått nån annans utseende Jag hoppas du kommer må bättre snart igen <3 Massa kramar till dig o din familj!! //Helena
Jag har just tittat på avsnittet av Sofias änglar där du och din familj var med. Och det kan jag säga, skulle jag möta dig nu så skulle jag titta. Jag skulle titta och se en underbar tjej, vacker och stark.
Jag önskar dig och de dina allt gott!
Kram
Hej Elisabeth
Jag har följt din blogg under några månaders tid men aldrig tidigare kommenterat.
I kväll tittade jag på Sofias Änglar, det avsnitt där du och din familj medverkade och jag måste bara få säga att jag tycker att du är en otrolig mamma/kvinna. Vilken energi och kämparglöd du utstrålar. Du bjuder på dig själv hela tiden även i de jobbigaste stunderna.
Ni har tre jättefina pojkar, och ni verkar ha en go sammanhållning i familjen. Jag önskar er allt gott!
Många kramar Ewa
Du är så stark och har en så otroligt vacker insida. Kram
Härliga människor det finns.. Hoppas han får sin AIK tröja.. Det tror jag säkert.. Varför skulle mannen annars kläckt ur sig det? Det hade han ju inte behövt. Att folk tittar på dig beror säkert på Sofias änglar.. Det var det starkaste programmet hittils. Och ändå är det alltid gripande människoöden i det programmet. Du är vacker! Verkar vara stark, kärleksfull och en god människa... Du har din härliga familj- "skit i" vad folk tror och inte tror! Det är ni som räknas- ni fem!!!! Stor kram från "gnällkärringen".
Hej du fina och modiga kvinna!
Jag läser din blogg varje dag för att få styrka själv och att bli påmind om allt det vackra och att man ska vara tacksam för allt i livet. Du verkar vara en fantastisk mamma pch samtidigt orkar du skriva blogg och åka på behandlingar osv. Var finner du din styrka varje dag? Läser du alla kommentarer? Vetekudden är en fantastisk uppfinning, jag älskar min. jag är precis som många andra rädd att få cancer, har 3 döttrar och är 43 år. Min bästa vännina har haft bröstcancer så jag har stått nära och vet vad det innebär. Alla tankar, känslor och jobbiga stunder men även de bra stunderna. tänker på dig och din familj och hoppas du får en bra helg! Styrkekramar från en i Västmanland.
Hej Elisabeth!
Jag blev så oerhört berörd när jag såg programmet Sofias änglar och din kamp som du utkämpar varje dag. Det kan inte finnas något värre än vad du upplever. Själv så förlorade jag min bror för en månad sen. Magnus som bara fick bli 42 år och dog efter en komplicerad hjärtoperation. Vad vi bär med oss är att vi SKA ta tillvara på livet. Magnus levde verkligen varje dag han fick leva och nu måste vi hedra honom genom att göra samma sak. Jag ber för dig, att du ska få styrka och kraft inför det som väntar. Jag är övertygad om att livet inte tar slut i och med döden utan fortsätter på ett annat sätt. Det finns ett ljus i tunneln. Jag tänker på dig och din familj. Varma kramar från Annelie.
Skicka en kommentar