Joel var aningens piggare idag men går fortfarande på morfin. Igår kväll var de tvungna att sätta en kateter på Joel då han inte kunde kissa på grund av bedövningen från midjan och ner. Med facit i hand hade man önskat att de hade satt dit den under narkosen för nu höll de på och böka med honom uppe på salen i går kväll. Det gjorde tydligen jätteont och de lyckades först på tredje försöket och efter att ha bytt till en mindre slang. Klart det gör ont att få en slang in i kissröret.
Under dagen har han träffat sjukgymnast som också såg till att han fick byta lite positioner i sängen för att inte få liggsår;
På eftermiddagen gav de Joel lite medicin som han skulle dricka. Detta gjorde honom ännu dåsigare och han somnade när jag var där.
Och eftersom det kom sådant snöoväder så bestämde vi att jag skulle åka hemmåt och kolla om vi fick till förskolebesöket i alla fall. Då vi har träff med kuratorn i morgon angående personlig assistans så var det bra att få till mötet på förskolan innan.
Tyvärr fick jag ett jätte tråkigt besked när jag var där och det är att Joels resurs har sagt upp sig, hon har fått ont i ryggen. Jag började gråta redan inne på mötet. Dels för att hon betyder så mycket för Joel och dels för att det känns väldigt olägligt precis nu. Det känns inte som att jag orkar mer motgångar. Jag hinner aldrig andas och det kommer aldrig den där dagen då jag bara kan få vila. Det är alltid någonting hela tiden. Jag orkar inte mer!
22 kommentarer:
En styrkekram till er! Från en medsyster som läser bloggen.
Så otroligt jobbigt för Joel och för er föräldrar. Men jag kan inte förstå och inte acceptera att de låter barn ha ont. Ingen ska behöva ha ont för det finns smärtlindring. Speciellt våra barn som är så mycket i vården behöver verkligen all smärtlindring de kan få. Det är för jävligt om de ska behöva lida. Och så resursen. Jag förstår att det känns jättetungt. Har varit där själv. Konstigt att hon inte sa det till er själv. Hon är ju så nära er och Joel. Ska ni ansöka om personlig assistent till både dagistid och skoltid?
Massor av styrkekramar från Maria E
Tror f-n att du inte ORKAR mer, Elisabeth.
Din kropp & själ säger ju stopp nu. Känslorna sväller över.
Vad kan vi närmaste vänner göra?
Var inte rädd för att fråga.
Vi finns här för dig och din familj.
Finaste vännen,
sov så gott du kan inatt.
Din hjälpande hand <3 Gitt
Hang in there!
Det löser sig....även om det känns tungt just nu! Det finns en mening med allt och ni kommer stärkta ur detta också. Men visst måste man få känna att det är skit och tungt ibland! Även du med dina krafter....
Kram i massor! //Vera
Elisabeth,
att du har orkar så mycket som du gör och har gjort är en gåta och inger respekt! Och det är mer än natruligt att ditt inre säger ifrån. Det borde hänt för länge sedan. Du behöver få vila, du behöver avlastning, ni behöver få hjälp!
Jag förstår verkligen att uppsägningen var en droppe som fick bägaren att rinna över! Väldigt otajmat som sagt...
Jag hoppas ni har vänner nu som kliver in och tar en liten tårtbit var ett tag så ni får landa.
Varma kramar och massor av empatitankar från en bloggläsare som önskar hon kunde göra mer.
Mia
Snälla Bettan säg till om jag kan göra något för att avlasta er. Det är ohållbart att du har så mycket runt omkring dig, du behöver egen tid och vila. Det är vi, dina vänner som ska vara till för dig och inte tvärtom.
Ni kommer säkert få en jättebra assistent till Joel.
Mångar kramar
Claudia J
Tänker på dig/er i massor! Klart du inte orkar hela tiden. Jag slutar aldrig förundras över din styrka som är beundransvärd. Men ibland tar det stopp och då måste man tillåta sig att rasa ihop för en stund.
Massor med styrkekramar till dig, hjälten Joel och resten av din familj!
/Annika, grannen
Hej!
Du är en sann kämpe.Önskar dig av hela mitt hjärta en bra liv.
Kram Natalie
En stor, stor kram från mig. Jag känner så starkt för dig trots att vi aldrig träffats. Det du gör för Joel är fullt tillräckligt för vad många orkar med och så har du dessutom andra barn som också behöver dig och dessutom din sjukdom. Inte konstigt att du känner att du inte orkar längre! Flera av dina vänner har erbjudit sin hjälp. Det är svårt ibland, men ta emot den! Det är inte ensam är stark, utan tillsammans!
KRAM bloggläsaren Eva
Sander positiva tankar och styrka fran England. Matte det vanda snart, och bli lite lattare for dig (er).
Bamse kramar
Jenny
Varm kram, tänker på er <3
Elisabeth S
Kram.
Jag har suttit i en timme och sträckläst.
Jag hade cancer 2006, och för exakt 4 âr sedan den här veckan fick jag min första cellgiftsdos och hâret föll 5 dagar senare.
Jag vetinte riktigt vad jag skall säga om J, läser vidare och âterkommer. Kram J
Sänder många varma hälsningar. Om man bara kunde göra något för dej. Men du har så många vänner vad jag förstår och dom ställer säkert upp. Men visst måste du få känna att det är tungt. Du har mer än vad många skulle klara av just nu. Hoppas att det ska vända snart. Många kramar
Jag förstår inte heller varför du/ni ska behöva genomgå detta.
Jag blir så ledsen.
Jag vill att du ska orka.
Du är en fantastisk människa.
Jag tycker att det är starkt och moget att våga släppa efter och vara så svag som man känner sig.Se till att du får vila. Det kommer att göra dej och inte minst hela din familj gott. Du är en fin människa och har därför lyckats skaffa dej ett socialt och empatiskt nätverk. Använd dej av det!
Jag vill verkligen att du ska orka. Tänker på er, hela din familj. Skickar styrkekramar och hoppas att allt ska lösa sig på bästa sätt. Kram Heidi
Jag är inte ens religiös men jag tänker tokbe för er ändå!
Mina barn var glansiga i ögonen när de hörde att Majsan slutar. Det första de frågade var men vem tar hand om Joel nu? HELT övertygad om att det blir någon bra!
Kram Susanne
Jag är en mamma till tre grabbar (15, 12 & 6år) och en tjej (2 år) och jag sänder med hela min kraft massor med styrkekramar till dig. Jag beundrar dig och allt det du står för. Du är en underbar mamma och jag vill bara att du ska veta att jag tycker om dig!
Du ska se att nästa personliga assistent är mycket bättre. Jag ska hålla tummarna för att Joel!!!
Kramar Laila
Du vet vart jag finns!
All kärlek,
Maria
Åh, fan också rent ut sagt. Lider med dig/er. Och stackars Joel som får kämpa extra mycket nu. Vilken kille han verkar vara!!! Och vilken mamma/kvinna du är Elisabeth! Men så klart att din ork tar slut någon gång, herregud jag är frisk, mamma till 3 barn och tycker det är körigt. Löjligt! Och så dina cellgifter, din skit-cancer.
Hoppas dina nära vänner som kommenterat ovan ringer dig eller knackar på, vet att det kan vara svårt att lyfta på luren själv, ibland räcker kanske inte orken ens till det?
Ni Elisabeths vänner - ring eller åk hem till Elisabeth med kramar, penna och papper och fråga "Vad kan vi göra?" Fixa middag någon kväll i veckan? Köra stora killarna till deras sporter någon dag i veckan? Komma över en lördag morgon och fixa frukost, passa Joel, köra till träning, låta Elisabeth och hennes man få sovmorgon.
Har själv levt nära cancer och det är inte så lätt att ringa en kompis och fråga "kan ni fixa middag till oss en kväll den här veckan"? Nä, såna samtal blir liksom sällan av. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Styrkekramar till dig och din familj Elisabeth! Kram också till dina vänner!/Hanna
Tårarna rinner vännen, på dig och på mig. Ring mig när som helst, jag kommer som ett skott!
Tusen kramar från Tina Lundgren. Thomas skickar också kramar till hela familjen.
Du är en underbar kvinna Elisabeth. Ingenting är omöjligt för dig och jag beundrar dig för det!!!
Jag vill bara pussa lite på dig, från en mamma till en annan mamma. Mina barn är i samma ålder som dina.
Det är okej att bara stänga av en dag eller två... sova. Bryta ihop och sen komma tillbaka starkare än någonsin. Släppa allt och bara vara hos Joel några dagar... strunta i alla möten och träffar. Han behöver sin mamma nu mer än någonsin och du kan behöva tiden med honom. Men lova mig att koppla bort alla andra bekymmer. Nu är det bara din och Joels tid, ta till vara på den tiden. Stäng av och kör några riktigt mysiga dagar med Joel. Ät glass, läs härliga böcker eller vad ni nu tycker är mysigt. Njut av tillfället som finns. Kramar från en mamma till en annan mamma
Skicka en kommentar