På gruppsamtalen flödar tårarna okontrollerat. Det är jobbigt och jag har ont i huvudet. På något sätt känns det skönt att jag inte är ensam. Det är inte bara jag som drabbats så orättvist av den här sjukdomen.
Under avslappningsövningarna på eftermiddagen i det underbara yogarummet kom tårarna igen. Det gick inte att stoppa. Det var så naket, känsligt, vackert, musiken, utsikten. Jag fick en känsla av att så här vill jag dö. Jag var alldeles lugn.
Efter middagen var vi i SPA avdelningen och skubbade oss. Vi tog ett mineralsaltbad en timme, innan alla drog sig tillbaka på rummen. Vi är nog alla i behov av mycket vila och egen tid och jag känner själv att det här var nog räddningen för mig just nu. Att få komma iväg på denna rehabvecka i Orbaden och få vila och ha tiden för tanke och reflektion. Det här är precis vad jag behöver just nu. Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända om jag inte fick detta avhopp från ekorrhjulet ett tag… jag vet också att jag kommer att kastas in i hjulet igen direkt på lördag när jag kommer hem. Det är oundvikligt även om jag försöker växla ner tempot på vardagen.
Idag har det varit snöstorm men promenaden blev av ändå men i mindre tappning. Med ut i snön och pulsade var Tanja och Pernilla. (Jag gillar Tanjas mössa; ”Bad Hair Day”)
Jag har sovit ganska ok här och nacken håller sig i schack. Är livrädd att det ska bli en hemsk nackspärr. Mina ”småkompisar” har jag fått av Elliot, mamma och mammis. De är mjuka, lena, avstressande som små ärtpåsar i sammet. (Inga polkagrisar som Gitt trodde)
12 kommentarer:
Jag och min själ ryser av dina svårt starka, men ack så vackra ord.
Ingen kan förstå dig och dina fina medsystrar vad ni går igenom förrän man är där själv.
Och att finnas i ett sammanhang på Orbaden är för er ovärderligt. Även om era behov är olika, så är just eftertanke & vila behövligt för er alla.
Jag känner också ett RUS AV LYCKA för att Du gör det. Varenda sekund på din meditationsvecka unnar jag dig, fina du.
Till slut vill jag bara säga... för mig är det mjuka polkagrisar som gör dig sällskap på natten.
Så det så ;o)
Galet mycket KÄRLEK till dig och dina medsystrar
Kram Gitt
Häärligt att du får vad du känner att du behöver denna vecka! Det ser ser så fint ut på Orbaden.
Vad härligt för dej att få en sån vecka. Det är du verkligen värd. Njut av dagen så mycket du kan
Åh vad härligt, det var du verkligen verkligen värd! Passa på att vila upp dig riktigt ordenligt nu.
Jag är verkligen glad för din skull att du har det bra i Orbaden. Försök att få egen tid när du kommer hem.
Många kramar
Claudia J
Vad underbart att du får en andningspaus!
Vackra, fina, starka ord som lämnar mig väldigt berörd.
/Annika, grannen
Vad härligt ni verkar ha det! Och vad glad jag är att läsa att du får en paus i den hektiska vardag. Det behöver du och är så väl värd!
Kram från bloggläsaren Eva
Vad skönt att du får vila upp dig från vardagens ekorrhjul!Kram Annika
Elisabeth,
Härligt att läsa om din välbehövliga paus från vardagen. Det är du verkligen värd!!!
Varmaste tankar och kramar till dig. /Hanna, Gustavsberg
Det känns så lugnt och avkopplande att titta på bilden på ljuset och hur vackert det avspeglar sig.Skönt för dig att det blev av nu. Du ska väl få lite assistans när du kommer hem....hoppas det blir lite avlastning. Att komma till en annan miljö med människor som har det liknande måste vara ovärderligt. Jag är så glad att du får vila och ladda om. Kramar i massor från Lena
Hej Bettan
Underbart att läsa att du kan uppleva stunder av lycka mitt i allt elände. Tänker mycket på dig och hoppas att er resa i december blir av.
Kramar i massor från Tina L
Underbart att se bilderna och läsa din text...så avkopplande för dej...du har ett så tufft schema hemma, såklart med tre barn i dom åldrarna plus att lille Joel kräver sitt extra..även om du hade varit helt frisk så är det aktiva och tuffa år...försök njuta så mycket du kan...tänker mycket på dej och din situation...du e så stark!! Kram från en bloggläsare
Skicka en kommentar