De var faktiskt jättegoda. Bra jobbat Maria, vad blir det här näst?
Jag och Joel hade en reservplan utifall att, så vi bakade lite pepparkakor också;
Det var även Årets Mamagala idag. Ni som följt mig vet att jag var nominerad som en av fem finalister förra året men att Expressen sedan tog in en reserv för mig då jag befann mig i USA vid första fotograferingstillfället (och de antog att jag lämnade WO!?!?). (Ni kan läsa mer under mina blogginlägg från 2009 under september när nomineringen var och november när själva galan var.)
Även om jag blev övertrampad av Expressen vid första tillfället så fick jag biljetter av Mamatidningen till galan och Mamatidningen gjorde även ett reportage om mig i januarinumret i år. Så det känns som jag fick lite plåster på såren i alla fall.
I år har jag inte engagerat mig alls men läste på Lindas blogg (Linda-småbarnsmamma med cancer) att hon blev årets mamahjälte. Jag följer hennes blogg och jag tror hon följer min. Jag har aldrig träffat Linda men känner för henne och tycker hon är värd årets mama. Grattis Linda!
När jag går tillbaka och läser mina inlägg för precis ett år sedan så är det så mycket som hänt. Förra hösten var början på mitt lite friskare liv efter en nästan ett års tuff cellgiftsbehandling. Mitt hår hade kommit tillbaka och jag hade kommit igång med träning och sedan från årsskiftet började jag jobba så smått. Min hälsokurva har gått uppåt ända sedan förra hösten för att sedan ta en djupdykning den 28 oktober i år då jag fick reda på att tumörerna började röra på sig igen.
Idag har jag tagit mina sista Xelodatabletter för dos 1 som varat under 14 dagar. Nu kommer en vecka med intensiv strålning mot vänsterhöften, måndag till fredag.
På fredag är det även dags för provtagning igen för att se om jag kan starta cellgiftsdos 2 om en vecka.
På fredag är det Elisabeth som har namnsdag...
På fredag fyller jag 37 år......... ska man fira detta som om det vore min sista födelsedag? Orkar jag över huvudtaget fira!? Hmm.. tror jag låter dörrarna stå öppna och kaffebryggaren på men det lär inte bli några klackar i taket precis. Det kanske ni förstår av mina senaste veckor. Men det är alltid trevligt med goda vänners sällskap.
Just nu sitter jag och bloggar i sängen. Joel snusar brevid mig. Joel får sova med mig i dubbelsängen, dels för att jag vaknar så fort han gnyr och dels för att han måste vändas med ställningen på natten. När han vaknar och har ont och vi måste vända position helt så ropar jag på Jörgen men ibland är det bara någon kudde som måste rättas till. (Jörgen sover i Joels säng i rummet innanför vårat sovrum, en vuxensäng kanske ska tilläggas, ha ha)
Det blir ingen direkt sammanhängande sömn. Förrutom Joels vändningar så har jag så ont i ryggen och nacken när jag ligger i sängen. Senaste veckan har varit riktigt plågsam. Är det på grund av all stress jag lever i just nu? Är det på grund av att jag inte tränar som jag gjorde tidigare? Är det på grund av nya monster?
Jag behöver mer energi, jag har inga marginaler längre, jag går på tomgång.
KAOS- Det är inte bara ett ord. Det är mitt Liv!!!
13 kommentarer:
Gomorron Elisabeth! Vad ska man skriva...Du är så bra på att skriva och förmedla dina känslor. Du kommer igen!! Det är DU! men att det är kaos nu förstår man verkligen. Jag tillhör ju inte din närmaste vänkrets men jag finns nära om min hjälp kan vara till nytta på något plan. Massa kramar Lena
Hej Elisabeth!
Hur känner man sig under och efter strålningen? Hur lång tid tar strålningen och är man vaken då? Mvh Laila
Vännen, du är och förblir min hjälte i styrka och mod.
Varma kramar
Camilla
hej Elisabeth!
jag följer din blogg sen några veckor tillbaks.
Tycker du verkar otroligt ..vad ska man säga..cool! sitter och funderar på hur jag skulle hantera en sån situation och ett liv med cancer..rent spontant känner jag bara PANIK av blotta tanken..
hur går tankarna ..egentligen? pratar ni mycket om döden du och jörgen? jag förstår om ni måste få vardagen att funka med era barn med allt vad det innebär..
hoppas du inte tar illa upp för att jag ställer den frågan, jag försöker bara förstå hur man kan funka överhuvudtaget när man vet att man inte kommer leva som alla andra..
jag är oerhört fascninerad av dig Elisabeth..
hej elisabeth jag har följt din blogg ganska länge .jag tycker du är en fantastisk människa.hoppas du får tillbaka energin.jag har själv ett barn med en lättare cpskada + två tonåringar bara det tar mycke kraft.ha en bra födelsedag med den styrkan du har kommer du fira många födelsedagar till kram lisa40
Hej Elisabeth,
Jag skulle önska att vi kände varandra och att jag bodde närmare dig så att jag kunde hjälpa dig i både stort och smått.
Mina tankar finns hos dig i allt du måste gå igenom.
Kram Marie
Jag förstod på din rubrik att ni inte kan få hemtjänst för att du är för ung. Stämmer det? Jag kan inget om hur sånt fungerar, men förstår av det du berättar om din situation att du skulle behöva det för att få avlastning, precis som andra mammor kan behöva avlastning för att få vardagen att gå ihop för att orka vara mamma, maka, sjuk och sig själv. Pratar inte om mig själv och min situation. Jag upplever att jag har en balans än så länge. Önskar dig allt det bästa. Kram
Ja,visst följer jag din blogg fast jag är ibland lite dålig på att kommentera. Fy vad surt att det blev så där förra året, men vet du vad?! Du är min hjälte! Och priset jag vann igår är för oss båda... ja, för alla oss mammor med cancer som kämpar för att få vardagen att fungera.
Känner så igen mig i mycket av det du skriver. Jag kommer knappt ur sängen på morgonen förrän mina smärtstillande mediciner börjat hjälpa. Har ont på flera ställen. Men det kommer och går, så ibland får man nästan för sig att det bara är inbillning. Å andra sidan bekräftar ju röntgenplåtarna smärtan man har. Usch o blä för cancermonster!! Vi ska vinna över dem och jag hoppas att våra liv inte är slut än på länge!!
Skickar massor av energi/styrke kramar, hoppas dom gör nytta. Kram från Lisbet
Hej Elisabeth!
Många Bamse kramar till dig.
Du är en hjälte imod och styrka, Jag beundrar dig.
Tänker på er
Natalie
Tur att Joel hade en back-up plan, mina färdigheter i köket är ju vida "ökända". Mysig dag vi hade, tänk om alla dagar kunde få vara så... Önskar att denna vecka går snabbt och smärtfritt förbi, ett steg i taget.
All styrka!
/Maria
Hej Bettan
Ofattbart att du orkar, samtidigt som du ju bara måste. Tänker på dig varje dag.
Kram Tina L
Mina tankar är hos er som kämpar där tillsammans som familj mot sjukdomar och smärta. Ditt bloggspråk är intressant och engagerande och jag kommr att fortsätta att besöka dig.
Skicka en kommentar