Det kom ett mail från en bloggläsare i Spanien...

... kul att folk världen över hittar till min blogg och att den ger energi, inspiration och livsglädje enligt läsarna.
Här följer ett mail jag fått från en svensk läsare i Spanien:
Kära Elisabeth,

Av en tillfällighet då jag gick in på googlesökaren för att försöka hitta vad en typ av röntgen (som kallas för TAC i Spanien) så kom jag fram till att det heter skiktröntgen och kom in på din Blog. Det var ju inget tvivel enligt din beskrivning med foto och allt.

Jag har bott i Madrid sedan 1970 då jag var 21 år gammal och det händer ju att för mig "nya" begrepp, som jag kan på spanska, vet jag inte vad det heter pá svenska.

Du är BEUNDRANDSVÄRD, ja, HELT FANTASTISK, min vän. Du utstrålar en sådan energi och styrka som inte är av denna värld. Tag vara pá denna tillgång.

Min äldsta dotter på 38 år, Rebeca, har också, en för idag, obotlig cancer (metastatisk melanom) vilken upptäktes i LUNGAN för snart 5 år sedan, då hennes lilla dotter var 10.5 månader. De opererade bort hela lungan för den var så stor. Synd att hon inte kan så bra svenska så hon kunde förstå innehállet i din blog, men jag skall berätta för henne om Dig och innehållet. Hon är också beundrandsvärd och håller tappert pá och kämpar med sin sjukdom. Jag kallar henne för Vikingekvinna

Hon fick 3 fläckar på hjärnan ett par månader efter operationen och de försvann ned strålning, men kom tillbaks efter 2 år. Ny strålning plus cellgiftbehandling med allt vad det innebär. Det vet ju du bättre än någon. En gick bort, den 2;a finns bara rester eller ärr och den tredje är oförändrad. Så vi är glada (inom det rimliga). Hon har revision var tredje månad med skiktröntgen (TAC) plus någon annan typ av skiktröntgen, som visst är ändå mer noggrann (PET TAC) vad det nu heter pá svenska! Och varje gång så är det ju lika nervöst. Jag förstår dig fullkomligt.

Håret reste sig på mig när jag läste din blog för jag kände igen min dotter genom Dig och tror ni är likare (i sättet) än enäggs- tvillingar. Men ni är också så söta båda två
Ni kommer båda att klara av era sjukdomar och glöm inte att vad igår var otänkbart, idag är möjligt. Det enda jag kan göra är att uppmuntra Rebeca och överföra ett positivt tänkande, resten får läkarna och den medicinska vetenskapen göra.
Jag säger alltid till Rebeca och detta skulle jag önska att du bankar in i hjärnan och det är att varje dag som går, är en dag vi har vunnit!

Vi borde alla människor lära oss att uppskatta och vara lyckliga med IDAG! Det är så lätt att man faller i fällan att gräva i gårdagen och planera och bygga luftslott för framtiden, men tack vare sådana människor som du och min dotter så får man lektioner.

Jag önskar dig och de dina allt gott och tack kära Elisabeth för din Blog.

Detta mail berörde och fick mig för dagen att inte känna mig så ensam. Det finns fler som jag, och det finns de som har det mycket värre. Jag lever en dag i taget.
Till alla er läsare runt om i världen:
Ta vara på tiden ni lever och var rädda om varandra!