Kom i säng sent igår (som vanligt). Har svårt att gå och lägga mig innan jag har "nollställt" hemmet, dvs ren diskbänk, tvättstugan ok, och väskor med frukt och eventuella matsäckar till barnen klara.
Detta straffade sig när klockan ringde i morse. Jag var SÅ trött men visste att jag var tvungen att kliva upp på en gång om jag skulle hinna få igång mina leder i tid och även få i mig mina mediciner. Min "skelett tablett" som jag kallar den måste sväljas med vatten minst en halvtimme innan jag äter frukost och som sagt får jag inte gå och lägga mig efter att ha svalt den.
Joel var också seg och tyvärr hade Jörgen varit ordentlig och satt på han pyamas igår.. Vi har börjat med att sätta på han en ren tröja inför natten som han får sova i och sedan ha till dagis. Detta för att underlätta för mig och mina leder på mornarna.
Idag fick Joel ha sin Nicke Nyfiken pyamaströja till dagis!!
Lämnade Joel till klockan 8. Hann sedan bara hem och sätta på en tvättmaskin innan reportern från Mama ringde och sa att hon var på väg.
Jätte trevlig tjej och lätt att prata med. Till en början gick det bra och den starka tjejen Elisabeth pratade på... men sedan kom tårarna. Det är så mycket som kommer tillbaka av känslorna jag tidigare haft. Det är jobbigt att prata om den här skitsjukdomen, hur den påverkar mig och min familj, både nu och för framtiden. Det är sånt jag kan fundera på i min ensamhet men inte direkt pratar med någon om.
Vi satt på altanen på baksidan i tre timmar. Efter det var jag helt slut mentalt. Just nu kommer jag knappt ihåg vad vi pratat om, och om det är något viktigt jag skulle vilja förmedla men glömt.
Jag hoppas det blir en inspirerande och intressant artikel som slutresultat, och det blir det säkert. Har läst en artikel i senaste numret som hon skrivit som var mycket gripande och välskriven.
Efter att jag skjutsat MAMA till bussen så tog jag, Joel och MIN mama en välbehövlig promenad i solskenet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är glad att jag hittat hit igen, eftersom jag tappade bort länken efter en datorkrasch i somras.
Nu har jag bara hunnit skumma lite, men du verkar ha haft en bra Usa-tripp och vad grymt nyfiken jag är på den kommande Mama-artikeln.
Kram
/Nadja
Det ska bli jättespännande att läsa MAMA artikeln - När kommer den ut? Du måste meddela!
Klart att tårar får komma Bettan! Du är stark även med dina tårar! Starkare än många andra. Kram på dig!
Att lämna ut sig så totalt i tre timmar är grymt starkt gjort av dig, Elisabeth.
Ibland kan det vara skönt att prata av sig till någon du inte känner personligen. Ett renodlat terapeutsamtal som du uppenbarligen behöver. Inte konstigt att du då brakar samman i både kropp & själ efteråt.
Jag tvivlar inte en sekund på att artikeln lämnar någon oberörd med din starka personlighet och kraftfulla krigarglöd. Du kommer beröra & hjälpa andra därute som också har det tufft.
Eller bara få andra att njuta, uppskatta & leva livet lite mer. Fånga och skapa dagen.
Är du med, Elisabeth? Skickade precis iväg en styrkekram till dig;)
Vi hörs
/Gitt
Här kommer några styrke kramar till, från mig i den sena kvällstimmen.
Du är FANTASTISK Elisabeth...jag beundrar dig så... min hjälte !!!
Hoppas vi får till en träff i veckan, vore underbart med en promenad.... många många varma kramar Åsa L
Kramar, Elisabeth - Jag understand detta om being "stark" and that it's hard to be sometimes. Det aer en bra sak du goer med intervju:en - hoppas du fick *inte* vara Den Starka E hela tiden paa semester.
Random tips foer dig - jag hittade islaendisk yogurt - "skyr" - paa affaeren sista gaangen jag shoppade - jaette intressant foer mig och Marina (men inte min man). Foer naagonting som aer lite och kanska ny, se om det finns naera dig och prova, laat mig veta vad du taenker!
Kramar igen!
--Din Annie
Nu har jag en fråga: När kommer artikeln i Mama publiceras?
Jag är ju ingen trogen läsare av Mama, men vill gärna köpa ett ex när artikeln om dig kommer. :)
Skicka en kommentar