Joel är 10 veckor för tidig, 40 cm lång och 1500gram. Men när han föddes så var han så stark att man avvaktade en del mediciner. Bland annat ”diskmedlet” som de brukar ge barnen för lungorna i början.
Här är han bara någon dag gammal:
Joel klarade sig fint till en början, men efter 3 dagar gick ena lungan sönder och buken fylldes med syre, hjärtat och strupen sköts över mot ena armhålan och det blev akutfärd till Huddinges NIVA avdelning. Där låg han i respirator i mindre än ett dygn och återhämtade sig snabbt stark som han var. Vikten var dock nere runt 1100 gram.
Ingen trevlig bild att titta på, men det var verkligheten:
Isac visar upp den minsta blöjan:
Minns dock första gången jag fick hålla honom då han kom ur respiratorn och han blev alldeles livlös och börjad bli blå. Själv blev jag livrädd men sköterskorna kom fram och drog lite i armarna så att han kom igång igen.
När de är så där små så glömmer de ibland bort att andas… vilket hände vid några tillfällen och gjorde så att vi föräldrar också glömde bort att andas…
Efter en vecka på Huddinges intensiv vårdsavdelning fick vi åter åka tillbaka till Neonatalavdelningen på SÖS. Där drog han på dig en svår blodförgiftning och var riktigt dålig ett tag men stark som en tiger tog han sig tillbaka och efter 6 veckor inskrivna på SÖS fick vi åka hem. Då var han 45cm lång och vägde prick 2 kg.
Alla mina grabbar i en hög:
Första Julen, (mmm vilken liten goding du var och fortfarande är Joel.)
Första tiden hade vi även hemsjukvård. Vad tacksam man är att man bor i Sverige med så bra sjukvård. Nu förstår vi vart våra skattepengar tar vägen
Denna tuffa start kan vara orsaken till Joels CP skada men det vet vi inte, kan även ha skett redan i magen. För att ta reda på det kan man söva ner honom och göra en röntgen av hjärnan, men vi har beslutat att inte göra det. Det förändrar ingenting. Han är fortfarande vår älskade son, med eller utan rörelsehinder.
5 kommentarer:
Sitter på jobbet och börjar grina... du skrev så fint!
Kram till Joel och dig
Vilken härlig kämpe han är!! Kramar Petra, Orust
Den lilla spjuven det är gott gry i grabben!!!
Kram Monkan
Du själv - moder och snygga kvinna - är en alldeles egen liten hjältinna. Bara så att du vet. /M
Du skriver så berörande, Elisabeth! Jag tänker så på mitt lilla barnbarn, som precis som Joel föddes i v 30, 39 cm o 1390 g,
men hade "turen" på sin sida (kanske fel sagt) och klarade sej utan men...men fy, vad orolig tid det var med detta lilla knyte..och jag kände precis som du, att vad det än blir för "åkommor" så är det otrolig kärlek...och så har du allt detta med din sjukdom också...massor med bamsekramar till dej o familjen, kämpa på! Kram från en skånsk bloggläsare som berörs mycket
Skicka en kommentar