Kallelse

Idag kom brevet från SÖS. Två röntgentider på torsdag förmiddag. En röntgen för bröstryggen och en för ländryggen. På kallelsen för ländryggen så står det att man måste vara fastande 24 timmar innan!! Jag tolkade det först som att jag inte fick äta från nio på kvällen till nio på morgonen för så kan det ofta vara. Men det är ju bara 12 timmar, och nu stod det 24 timmar!!! Det kommer bli en rejäl frukost i morgon bitti....

Ikväll ringde min amerikanska syster Sarah! Det var så kul att höra hennes röst. Hon ville stämma av det sista inför Adams USA resa och hon kunde meddela att de har mellan 30-35 grader där för tillfället i Philadelphia.
På fredag åker alltså vår 13 årige son själv till USA för att bo hos Sarah med familj en månad. Badkläder samt hockeytrunk ska packas. Han ska nämligen träna med Philadelphia Flyers Juniors 2 dagar i veckan. Spännande.
Den 1 augusti ska vi hämta Adam på Arlanda igen och då är han förhoppningsvis full av erfarenheter, pratar ännu bättre engelska och dessutom kommer han ha fyllt 14 under tiden där.

Nu vill jag avsluta dagens inlägg med att tacka alla bloggläsare som skickat en liten kommentar igår. Det är verkligen så kul när ni kommenterar.
Jättekramen till er alla!

PS. Mitt knä gör fortfarande ont. DS.

Lunch på en klippa i solen var behövligt

Ingen röntgenremiss i brevlådan idag. Kanske imorgon?
Knät värker i alla fall fortfarande, j-la skit. Jag går med vulkanskydd samt äter voltaren maxdosen så får vi se om det kanske ger med sig efter några dagar.
Närjag var hos sjukgymnasten i morse för ryggen så bad jag henne kolla knät också och hon tror att det är muskulärt. Om det inte blir bättre i slutet av veckan tycker hon jag ska uppsäka en ortoped. Hmm, men jag har ju inte gjort någonting?!? Varför strejkar kroppen?!?

Chefen till Handläggaren på kommunen har ringt idag för att meddela att hon fått mina synpunkter. (Jag har skickat in lite ris och ros på kommunens hemsida.) Hon hoppas på att vi kommer vidare till nästa steg i denna vecka... (Vi får väl se. Suck.) Hon nämde också att de har tagit till sig många av mina synpunkter och bland annat så ska de efter semestern ta fram en mall på hur ett bostadsanpassningsärende ska gå till. En mall och riktlinjer som både den sökande och kommunen ska kunna luta sig mot. Tänk att jag som kommuninvånare ska behöva ryta till för att det ska hända något och konstigt att det inte redan finns idag kan man tycka. Suck, suck, suck.

De har även ringt från Assistansia angående Personlig assistent till Joel från han fyller 4. Det får bli något som vi tar tag i när bostadsanpassningen är klar. jag mäktar liksom inte med det just nu. Då ska nya ansökningar till kommun och försäkringskassa skickas in. Och alla läkare och terapeuter runt Joel måste skriva nya intyg. Suck igen. Det är ju inte så att en CP skada försvinner direkt...

En paus från allt detta fick jag när jag och Maria åkte ut till Björnö och lunchade på en klippa. Maria fick släpa på allt. Jag hade fullt sjå att ta mig fram. Att gå på plan mark är ingen fara men nerför är en pina.
Härligt va?


Vill också tillägga att jag älskar att få kommentarer. Då känner jag att ni är med mig på livets resa. (Jag vet att många läser men inte vill kommentera och det är självklart helt ok det också.)
Nattikramen till er alla.

Kroppen spökar

Vi har firat midsommar i Dalarna och kom hem idag och ingen orkade laga mat så det blev en middag på golfklubben. (Har ni märkt att det är sommar på riktigt nu?!)

På midsommarafton var vi ute och plockade blommor på ängen för att ha till att klä vår egen stång. Redan här började jag känna en obehagkänsla i höger knä så jag gav upp plockandet ganska snart.
Det blev en jättefin mini midsommarstång som vanligt, sedan traditionellt smörgåsbord. Höger knä fortfarande lite ömt, hmmm.
Adam klippte gräsmattan;

På kvällen åkte vi till Furudals Bruk för Majstångsresning och ringlekar. Jag skulle köra och AJ vad ont det gjorde i benet när jag skulle ta mig in i bilen. Jag kunde knappt böja knät, men gå plant gick bra.
Vi körde Joel runt i hans rullstol runt stången och vi gjorde våra egna små grodor och raketer.

När vi sedan skulle hem igen var det en pina att få in benet i bilen. Vad är det som händer med min kropp? Jag hade inte ansträngt mig över huvudtaget och så bara strejkar knät?
Nåja, det blir nog bättre om jag får sova en natt tänkte jag... men ack vad jag bedrog mig. Vaknade flera gånger på natten och hade SÅ ont. (Att försöka klä av och på sig en strumpa eller byxa kändes som tortyr, och att sätta sig på toaletten.. och sedan försöka ta sig upp igen...)
På midsommardagens morgon ringde jag faktiskt och kollade upp öppettider för sjukhusen i närheten och även sjukvårdsupplysningen. De hänvisade till att pröva äta lite antiinflammatoriskt och det har faktiskt hjälp.
Nu kan jag böja på benet men jag kan fortfarande inte lägga någon tyngd på det när jag böjer i knäleden. Jag avvaktar någon dag till så får vi se vad det blir.
Jag har ju redan problem med handlederna. Är det här något som också kommer att bli permanent?
Kroppen spökar verkligen med mig lite titt som tätt. Det syns ju som sagt inte på utsidan men min insida är ganska trasig av alla cellgifter som jag pumpat i mig.
Morgondagens måste; Ut på en klippa i solen!

Röntgensvar

Dagen började bra med strålande sol och jag tog en morgonpromenad efter att jag fått iväg Joel i taxin till Move and Walk med Majsan.
Övriga barnen sov fortfarande.
När jag kom hem åt vi frukost och sedan packade vi med oss fruktsallad, strandstolar och handdukar för några timmar på Grisslinge havsbad.
Jag hade med mig en bok och satt och läste. Dock INTE i bikini. Shorts och Linne fick det bli. Grabbarna badade...brrr.
Isac och hans kompis Jakob mumsar glass:

Väl hemma så kom samtalet. Privat nummer. Då kan man ana att det antagligen är från sjukhuset och antingen gällande mig eller Joel. Denna gång var det min onkologläkare som ringde angående skelettscinten.
Ingen aktivitet i bäckenet för tillfället, som får anses som mycket bra. Det var där det var värst från början. Däremot kunde man ana en aktivitet högre upp i ländryggen. Suck!
För att utreda detta vidare så ska jag in på en slätröntgen någon gång i nästa vecka som de kan jämföra med. Egentligen skulle en magnetröntgen vara bättre men det kan de inte fixa på så kort tid. I augusti sedan så blir det en datortomografi igen och eventuellt en magnetröntgen också.
Läkaren menade på att jag inte skulle oroa mig nu i sommar då det inte är någon större förändring men självklart ska det följas upp.
Jag som trodde att jag skulle vara "ledig" i två veckor nu från alla sjukhus. "Ledig" så att jag skulle kunna ha tid att jobba på mitt vanliga jobb.

Hmm, får se hur det blir med den saken.
Jag var ju på gruppsamtal nu ikväll tillsammans med andra cancerpatienter och samtalsledaren tycker INTE att jag ska gå in och jobba.
Hmm igen, men jag är kluven. Jag gillar och jobba och nu är det halvårsbokslut och massor att göra. Och då känner man att man gör massa nytta när man kommer in och hjälper till så att kollegorna kan få komma iväg på sina semestrar så snart som möjligt också.

Här är två bilder över takåsarna i stan. Detta är taget ifrån lokalen vi hade vår gruppträff i nu ikväll på Karlavägen på Östermalm.
Härlig utsikt va?

Provsvar

Blodproverna var normala. Väntar fortfarande svar på skelettscinten.

Idag har det varit den första riktiga sommardagen och jag har nog inte riktigt förstått att man hade kunnat åka till stranden. OM det blir lika fint i morgon så har jag lovat de stora barnen och deras kompisar att åka dit några timmar mitt på dagen.
Ikväll åkte jag ner till stranden en liten stund med Joel, Isac och Isacs kompis Jakob. Isac och Jakob badade, sedan köpte vi glass i lilla strandcafet och satt på trappen och mös. Jag önskar att jag hade haft kamera med mig, men tyvärr. Och min mobil har helt lagt av på den fronten också. Det och svarsknappen saknas. (Det gäller att ha långa naglar för att kunna svara..) Kanske dags att skaffa en ny!? Mobiltelefoner idag har verkligen blivit en förbrukningsvara och min är 2 år gammal.

I morgon kväll ska jag in till stan för att deltaga i en samtalsgrupp. Det är en uppföljning till det som påbörjades i Alfta, men denna gång enbart kvinnor med återfall. Samtalsledare är samma kvinna som i Alfta så det känns bra. Vilka deltagarna är har jag ingen aning om. Vi har första träffen i morgonkväll och sedan ytterligare fem träffar under hösten.

Nu är det snart läggdags, ska ut och hänga tvätten först denna underbara sommarkväll. I natt har Isac Jakob som sover över och i går natt så hade Adam Andreas som sov över. Härligt med sommarlov och mycket barn som springer in och ut... "och benen är fulla av spring"... (syftar på Idas sommarvisa)

Adam och Joel spexar.

Jag måste bara lägga in den här bilden som Adam MMSat mig:

Fest

Efter två dagar i Västerås med Isac som spelat fotbollscup så var vi hemma och vände en sväng innan det var dags för att fira Milene som fyllde 21++++++ och lite till!
Med lite extra makeup, fixat hår och högklackat så kunde jag nog lura de flesta gästerna på festen att jag var en helt frisk vanlig tjej. Cancern går att dölja så länge det yttre håller. Den trasiga insidan är det bara jag som känner av men för tillfället mår jag som sagt bra och roliga dagar som denna känner jag mig frisk, stark och lycklig!

Milene och hennes man Per bjöd hem till deras egen Sky bar, deras underbara ”Örnnäste” vid skurusundet.
Det som vi trodde skulle bli en kall och mulen kväll visade sig bli en helt underbar kväll och vi satt större delen ute på altanen.
Och vid middagen när vi satt inne så drog de bort alla fönster så att inne blev ute. Härligt!
Här myser vi på altanen med lite champange och snittar:


Middagsbilder:


Jag och min andra hälft:

Girlpower!

Det var en helt fantastisk kväll med god mat, dryck och trevliga människor.
Tack Milene och Per och än en gång grattis Milene på xx års dagen!