torsdag 21 juni 2012
Min onkolog ringde ikväll
Blodvärden ok för cellgiftsbehandling i morgon men mina levervärden har galopperat iväg....
tyckte det var konstigt när läkaren själv ringde. Man anar ju något och man känner direkt hur det knyter sig i magen. Det värsta jag trodde hon hade att komma med var att blodvärdena skulle vara för dåliga för att få behandling...det här var så mycket värre som det någonsin kunnat bli på en vecka.
Världen har återigen kolappsat här hemma hos Ollas Mattsson. Jag hade faktiskt ett litet hopp om att mina värden skulle kanske ha blivit lite bättre eller åtminstonde stannat upp då jag de tre senaste dagarna känt mig riktigt bra. Jag har varit hyfsat pigg, gått ca 3 km varje dag, fixat lite på tomten, småpysslat, kokat saft samt även vilat en hel del.
Funderar på om det var därför jag hade min "tumörfeber" i helgen?
Att nu få slängt i ansiktet att det är värre än värst med mina värden kändes helt oväntat. Jag har nu gråtit i 6 timmar nonstop föutom en timme som jag somnade i total utmatting på soffan.
Innan jag somnade i soffan tog Jörgen ner barnens lådor från vinden och vi igenom dem och jag visade album som jag gjort som de inte sett samt att vi la ner fotograf Jessika Jarls album. Vi gick också igenom minneslådorna och att jag skrivit födelsedagskort till Adams 20års dag och Isac 18års dag. Det var många tårar och en tuff verklighet för barnen att också få över sig. Jag kände dock att det var skönt att gå igenom detta med Adam och Isac ikväll. Visst, det är ett jättehårt slag i ansiktet på dem också men jag vill inte att det ska komma som en chock. Jag ser ju fortfarande frisk ut på utsidan och går det sedan snabbt är jag rädd att chocken blir ännu större när dagen D kommer.
Jag och Jörgen åker in till sjukhuset i morgon bitti som planerat. Vad som väntar vet jag inte. Behandlingsavdelning med cellgiftsbehandling eller träffa läkaren det återstå att se i morgon. Läkaren skulle fundera på det här med cellgifter tills i morgon. De verkar ju i alla fall inte hjälpa!? Sedan jag fick den här senaste sorten så har det bara ökat. En liten fundering jag har är om dessa cellgifter gjort det värre? Det vore ju en riktigt hemsk tanke.
Nu måste jag försöka sova, Jörgen och Isac har i alla fall somnat. Hoppas Adam också kan sova och att han lugnat ner sig lite. Själv har jag tagit en lugnande tablett som jag hoppas kunna sova bra på.
God natt till alla i den här orättvisa världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
219 kommentarer:
«Äldst ‹Äldre 201 – 219 av 219❤❤❤
Tänker på dig & din familj! Hoppas du njuter av din familj just i detta tillfälle. Massor av styrkekramar
Vi är många som läser din blogg o följer din kamp! Hoppas att du har tid att läsa alla kommentarer, vi är många som tror på dig!
Förlorade min far i cancer för ganska precis 5 år sedan, 13 juni.
Det var min studentbal den dagen, o studenten dagen därpå.
Jag är glad för dina barns skull att du fick vara med de på deras skolavslutning i år!
Jag tror inte att man kan förstå dina känslor, om man inte själv stått i situationen. Men jag förstår dina barns känslor o funderingar, att kastas mellan hopp o förtvivlan mellan alla behandlingar o provsvar. Jag hoppas att de har bra människor runtomkring sig att prata med o ta stöd ifrån, hoppas oxå att de tar det stöd o den hjälp de kan få, en dag kommer de vara tacksamma över den.
Kramar till er!
Jag har inga ord. Tänker på dej och din familj så ofta. Sänder mina varmaste kramar och håller alla tummar.
❤❤❤
Skickar många varma sommarkramar till dig och familjen
Vad som än händer så har du gjort ett outplånligt intryck på oss alla som följt dig.
Din styrka, din klokhet, din kärlek och omtanke till familjen kommer att ge dem styrka i framtiden.
Någongång skrev du ungefär att i stället för att läsa bloggar, ska man gå ut i livet. Så sant, men samtidigt ger du så mycket genom det du skriver, som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag har inte haft förmånen att få känna dig irl, men glädjen (och sorgen!) att få känna dig genom bloggen. Och det är jag innerligt tacksam för.
jag önskar och hoppas som alla andra att något bra kom fram hos läkaren idag.
Tänker på dig
Kramar
En riktigt stor. kram till dig och din familj och ha en riktigt fin midsommarafton.
Du ger mig sådan energi jag började igår igen med cellgifter och dina ord gör att jag oxå kämpar på
massor av kramar Berith
Ber för dig.. du är värd lycka .. förstår inte hur det kan vara så här grymt, ber för mirakel! du är fantastisk!
Kram till dig från Kristin
Ber för dig.. du är värd lycka .. förstår inte hur det kan vara så här grymt, ber för mirakel! du är fantastisk!
Kram till dig från Kristin
Eftersom du alltid finns i mina tankar och man undrar hur de är med dej så har du varit ute och åkt båt och solat och bara njutit........en jobbarkompis övade med mej och vet inte hur vi började prata men vi läste iallafall din blogg båda två,så vi pratade om dej och hur vi måste lära oss att leva varje dag,hon kom på att hon måste ha en utbildning,hon jobbar extra......allt för att hon läst din blogg.....så ja du påverkar många med att vara den underbara person du är...kämpa på och hoppas de finns nån hjälp dom inte gett dej än,eller byta medicin som nån skrev....tänker på dej gumman... Fan vad livet är orättvist.sköt om varandra....styrkekramar.kram Ann-louise.
Elisabeth, tack ännu en gång för allt du lär mig. Du visar att man lever tills man dör. Tack snälla.
Finner inte ord men skickar en kram ....
Stilla ömt jag till dig önskar
solens värme vid din axel
då du genom dagen slumrar
Befriad från ångestens grepp
det skrämmande som jagar
blåser jag från dig bort
Så vila en stund
sjunk ner i din kudde
och dröm dig fri
Underbara främling, jag tänker på dig och din familj. Styrkekramar <3
Hej Elisabeth!
GODNATT,hoppas du har det lugnt mm,
vet ej vad jag ska skriva mer...
och att du haft Midsommar
mångagonattkramar
kicki Vö m make
Gud så tråkigt att värdena har blivit sämre! Vilket hårt slag för dig och din familj! Men samtidigt gör ni alldeles rätt i att prata med barnen! Å dess Minneslådorna är helt fantastiska! Att ni tittar i de tillsammans är också fantastiskt. Tänker på er massor och lider med er! Men jag gläds också de bra dagarna!! Kramar i massor
Hamnade på din blogg av en slump.... Mitt hjärta gråter när jag läser din berättelse. Iggen ska behöva uppleva det du gör nu. Kommer att kika in snart igen, du berör.
När man läser Din blogg om Din kamp så känns ens egna "krämpor" så futtiga och banala. Jag blir så imponerad av att Du orkar varenda dag. Kämpa på Elisabeth. Du finns i Mina tankar varje dag. Kram Jennie
Stor omtanke till dig, vilka tuffa besked! Jag förlorade min mamma i cancer när jag var 23, och jag vill bara säga att jag tycker du gör ett fantastiskt jobb med att finnas där för dina barn i din sits, att dela dina tanker med dem, att prata om det som händer och allt du skrivit här och samlat till dem! Min mamma sa bara några enstaka ord om att hon kanske inte skulle klara sig, och det var tufft att stå ensam med alla beslut kring begravning etc, allt som skulle tas reda på (hon var ensamstående). Jag har sååå många gånger önskat att hon skrivit ned mer kring vad hon tyckte och tänkte, vad som var viktigt, vad hon tänkte kring mig etc. Så det du gör är oerhört värdefullt!
Ge inte upp !
Hoppet och stridsviljan kan försätta berg !
Kram !
Skicka en kommentar