Min onkolog ringde ikväll

Blodvärden ok för cellgiftsbehandling i morgon men mina levervärden har galopperat iväg....
tyckte det var konstigt när läkaren själv ringde. Man anar ju något och man känner direkt hur det knyter sig i magen. Det värsta jag trodde hon hade att komma med var att blodvärdena skulle vara för dåliga för att få behandling...det här var så mycket värre som det någonsin kunnat bli på en vecka.

Världen har återigen kolappsat här hemma hos Ollas Mattsson. Jag hade faktiskt ett litet hopp om att mina värden skulle kanske ha blivit lite bättre eller åtminstonde stannat upp då jag de tre senaste dagarna känt mig riktigt bra. Jag har varit hyfsat pigg, gått ca 3 km varje dag, fixat lite på tomten, småpysslat, kokat saft samt även vilat en hel del.
Funderar på om det var därför jag hade min "tumörfeber" i helgen?

Att nu få slängt i ansiktet att det är värre än värst med mina värden kändes helt oväntat. Jag har nu gråtit i 6 timmar nonstop föutom en timme som jag somnade i total utmatting på soffan.

Innan jag somnade i soffan tog Jörgen ner barnens lådor från vinden och vi igenom dem och jag visade album som jag gjort som de inte sett samt att vi la ner fotograf Jessika Jarls album. Vi gick också igenom minneslådorna och att jag skrivit födelsedagskort till Adams 20års dag och Isac 18års dag. Det var många tårar och en tuff verklighet för barnen att också få över sig. Jag kände dock att det var skönt att gå igenom detta med Adam och Isac ikväll. Visst, det är ett jättehårt slag i ansiktet på dem också men jag vill inte att det ska komma som en chock. Jag ser ju fortfarande frisk ut på utsidan och går det sedan snabbt är jag rädd att chocken blir ännu större när dagen D kommer.

Jag och Jörgen åker in till sjukhuset i morgon bitti som planerat. Vad som väntar vet jag inte. Behandlingsavdelning med cellgiftsbehandling eller träffa läkaren det återstå att se i morgon. Läkaren skulle fundera på det här med cellgifter tills i morgon. De verkar ju i alla fall inte hjälpa!? Sedan jag fick den här senaste sorten så har det bara ökat. En liten fundering jag har är om dessa cellgifter gjort det värre? Det vore ju en riktigt hemsk tanke.

Nu måste jag försöka sova, Jörgen och Isac har i alla fall somnat. Hoppas Adam också kan sova och att han lugnat ner sig lite. Själv har jag tagit en lugnande tablett som jag hoppas kunna sova bra på.
God natt till alla i den här orättvisa världen!