Ålderdomshem

Adam, äldste sonen, hjälpte mig skrubba bort strålningsfältet i kväll när jag badade och då säger han efter ett tag: - Mamma, det är sånt här de gör på ålderdomshem....
Ja, men det är väl bättre i så fall att du gör det här hemma än att jag skulle vara på institution?
Tänk vad mina barn får genomgå mycket. Att vara på sitt 16e år och få skrubba sin mamma på ryggen...undra hur många tonåringar som gör det?

Idag är det exakt ett år sedan som jag blev inskriven i SAH Hemsjukvården, Nackageriatriken AB. (Geriatrik=Läran om ålderdomens sjukdomar.) Tack för den passingen.........
Måste dock säga att vad bra det är med bloggen nu. Jag skulle bara gå in och kolla vad jag gjorde förra året vid den här tiden och hur jag mådde och det var då jag såg att jag fått SAH.
Jag såg också att det var precis ett år sedan som jag, Pernilla och Åsa bokade resan som vi gjorde i augusti till Spanien. Men det är så jag har gjort med mina resor. Bokat långt i förväg när det kommit erbjudande och chansat!

Efter att ha hälsat på Permilla, min vän som är drabbad av samma skitsjukdom ikväll så är jag så glad att hon är hemma och inte kvar på sjukhuset.
Hon har alltid varit den "friskaste" av oss med "bara" spridning till skelettet. I påskas åkte hon in på sjukhuset och då hittade de metastaser i levern till en början (en lever som var helt opåverkad 2 månader tidigare) och efter att jag, någon mer vän och även hennes nära och kära började märka att hon ibland började prata osammahängande så blev det även undersökning av hjärnan. Jag personligen trodde först att det bara var en påverkan av all smärtlindring som hon fick på sjukhuset men det visade sig tyvärr vara metastaser på hjärnhinnan.
All fortsatt behandling avbröts då läkarna ansåg att det skulle ge henne mer lidande än vad hon skulle tjäna i tid. Shit vad det kan vända fort. Det är en sådan fruktansvärd och lömsk sjukdom och inget som syns utanpå.
Nu med facit i hand så är jag SÅ glad att vi åkte till Spanien i somras tillsammans och att jag bjöd med dig Pernilla på mitt Provencestipendium till Provence i september. Tänk vad fina minnen vi har från dessa två resor=)

Ikväll under besöket var hon förhållandevis pigg. Och med tanke på att hon hade fullt hus under eftermiddagen och kvällen av släkt och vänner så var hon riktigt stark. Jag satt i sängen med henne under hela besöket och det var Pernilla som satt och strök mig över ryggen. Min fina älskade vän Pernilla! Där satt du och tröstade mig som knappt fick luft efter att ha gått dina 3 trappor upp.
(Som sagt så har jag fortfarande svårt att andas fullt ut och trappor gör det inte lättare. Jag tog kortison i morse igen men kompletterade med ytterligare 4 stycken nu på kvällen. Därav lite piggelin så här på nattkröken. Värsta smärtan sitter i sidan och är även kopplad till revbenet där det säkert också sitter metastaser på den punkten.)

Hon fick två små änglar av mig att antingen ha i varsin hand eller lägga dem på nattduksbordet som två små skyddsänglar när hon sover. Nu ska jag pussa på min stora skyddsängel som redan snarkar i min säng...
If there ever comes a day we can't be together. Keep me in your heart. I'll stay there forever.