Som patient kan jag dock säga till er anhöring att ni hjälper till mer än ni tror genom att bara finnas till, lyssna och prata. Den närmaste familjen lever med en ständig oro för vad som ska hända. Själv är jag livrädd om jag verkligen tänker efter på vad som ska hända. Att vänta på svar och få besked kan vara fruktansvärt stressande och oroande.
Den vanliga vardagen blir inte längre som förut även om vi försöker leva så normalt som möjligt.
Under eftermiddagen idag har jag legat i soffan och frusit. Tog mig upp och kokade mannagrynsgröt till middag till mig, Joel och Adam. (Isac och Jörgen åt middag i skolan som haft öppet hus och nu är de på hockeymatch i Flemmingsberg)
Jag har verkligen mått så risigt under eftermiddagen. Kan det vara för att jag GLÖMT TA MINA MEDICINER i morse???????????
Antagligen. Detta har inte hänt på flera år att jag glömt ta medicinerna helt och hållet. Ibland har jag tagit dem 2-3 timmar senare än vad som är meningen men inte 12 timmar senare! Jag skippade morgondosen helt nu och har tagit kvällsdosen 2 timmar tidigare i stället. Då det bland annat är morfin vi pratar om så kan jag inte ta både morgondos och kvällsdos nu på en gång, då skulle jag nog däcka totalt.
Att jag var frusen och mått pyton nu på eftermiddagen är alltså antagligen abstinens.....
Nu måste jag tag mig i kragen och gå ner till Isacs skola på föräldramöte. En timme ger jag det. Håller det på längre så smiter jag tidigare. Hoppas jag pallar en timme.
Malin är här och tar hand om Joel som är ovanligt pigg för att ha varit på sjukhuset hela dagen för Botoxinjektioner. All lugnande medicin verkar vara som bortblåst!
Här en bild på Joel när han varit innebandymålis hos kusinerna i går kväll. SÅ Svettig!
15 kommentarer:
Härlig bild! Såg du inslaget på TV för några dar sen om en (tror jag) CP skadad kille som var målis i ett innebandylag?
Någon har verkligen kämpat. Härliga Joel, han verkar lika envis och stark som du.
Kramar
Hej Bettan! Oj vad det händer mycket hemma hos er! Jag har läst igen nu efter att missat dina inlägg under en kortare tid. Stackars er som råkat på en så sur röris. Hoppas att läckan från handdukstorken verkligen är det sista strulet. Tråkigt att Jörgen blev tvungen att avboka whiskey provingen med Thomas, men anledningen (Adams spel i U16 landsalget) var ju desto trevligare! Det har hänt så mycket här också, uppsagd från jobbet, börjat plugga mm. Vi måste ses! Puss o Kram från Tina L
Hur gick det med den arga rörmokaren ??
Fina Elisabeth,
för din vetskap så tänker jag sjukt mycket på dig och din underbara familj mer än jag hör av mig! Faktum är att jag varit dålig överlag på att vårda mina närmaste vänner på sistone, men ibland måste man få saker & ting landa rätt för att gå vidare!
Och som vanligt får du mig, bloggläsarna och dina vänner ta vara på livet! Hur många gånger har du inte skrivit; Lev Nu! Imorgon kan det vara försent!
Är någon som lever just NU så är det DU!
Varmaste kramen till dig!
/Gitt
Ps om Pernilla läser detta skickar jag även Dig en megakram!
Jag tänker ofta på dig och är orolig för dig fast vi knappt känner varandra. Så jag förstår att för nära vänner och speciellt familjen såklart har en mycket jobbig situation. Att du ser det och uttrycker det är bara ännu ett bevis på ditt varma hjärta.
Kram från Maria E
Röromkaren är klar...........tror jag??? Läckan är löst. Han kom hit i tisdags och fixade det.
I morse hörde jag dock att det porlar i handdukstorken. Hur kan det komma in luft i ett slutet system?
Ska ta och lufta det idag, det löser i a f problemet tillfälligt.
Kram
Ditt liv får mig att omvärdera mina egna tankar, det berör mig enormt det ni går igenom.
Av hela mitt hjärta önskar jag dig och din familj det allra bästa i framtiden och "nuet", ni finns i mina tankar.
Varma kramar från Virginia
Vilken stark kvinna du är som visar mig och hela Sverige din sjukdom smärta och sorg, vilken underbar familj. Jag grät mig igenom Sofias änglar och skrattade åt din underbara Joel. Var rädd om dig, du har verkligen berört.
Kram
Elisabeth, jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag känner med dig och din fina familj. Jag känner dig inte, men vet vem du är, vi växte upp på samma gata. Jag minns dig som en alltid glad och "hurtig" tjej, snygg och vänlig. Idag, på Sofias änglar, såg jag oxå att det finaste av allt hos dig, är din insida. Du får oss andra mammor att inse värdet av vad vi har.
Jag önskar dig all kärlek, styrka och mod och jag kommer att följa din resa på din fantastiskt fina blogg.
Kramar från Mia som bodde på nr 18
Tack för att du och din familj påminde mig och min man om att ta vara på våra dagar tillsammans och att inte bara låta dem passera förbi. Vi gav våra barn och varandra extra kramar ikväll! Jag önskar dig och din familj all lycka och sänder er många kramar!
Hälsningar Sabina
Såg Sofias Änglar igår och känner verkligen för dig och din familj. Jag har en son snart 2 år som också har en cp-skada, som beror på syrebrist från förlossningen. Han precis som din underbara Joel verkar vara helt med intellektuellt, han har svårt att sitta och vi stretchar hans ben ggr flera varje dag. Min son som heter Jacob tycker dock inte om att ligga och träna på mage så det är det vi kämpar mest med just nu. Han går i en "ponny" stol och älskar att köra på sin mamma och pappa! Han har en pandastol när han äter mm. Fick så mycket värme i mitt hjärta när jag såg hur bra Joel tar sig fram och leker även om han gör det på sitt sätt. Känner alltid en oro för hur det ska gå för vår lille kille! Kramar Linda-Marie L lindamarien@hotmail.com
Livet är orättvist ! Jag tycker du e en fantastisk kvinna och önskar jag hade hälften av din styrka !
Hade en kompis som dog för några år sedan i cancer men jag har dålig kunskap om sjukdomen för hon var inte så öppen som du.
Önskar det bästa för dig och din familj ! Kämpa på !
Kram från Pia
Det är verkligen inte lätt att vara anhörig. Min mamma har obotlig äggstockscancer och varje dag finns oron där och påminner en om hur skört livet är. Så fort jag hör någon komma mot dörren, så fort telefonen ringer, så fort jag hör ambulanssirener är hela kroppen på spänn och jag blir nervös. Usch, cancer är inte rättvist mot någon! Fint att du delar med dig av dina upplevelser och din vardag. Jag håller verkligen med dig om att ta vara på livet och leva i nuet.
1000 Kramar till dig och din famil på Alla Hjärtans Dag.Såg Sofias änglar rann många tårar.......
Skicka en kommentar