En vän har somnat in

Anna från min samtalsgrupp har förlorat kampen mot sjukdomen. Hon hade precis som jag spridd bröstcancer till skelett och lever men fick sitt återfall något år senare än mig.

I november var vi till Masesgården på rehab tillsammans. Jag, Pernilla och Anna hade bestämt för att ta ett dygn extra där. Pernilla blev dålig och kunde tyvärr inte följa med så frukosten sista dagen på Masesgården var det bara jag och Anna. Det var lördagen den 19 november, min 38 års dag.

Anna var den första att gratulera mig. Jag fick ett paket The som hon hittat ska vara renande och att "detta är bra för oss!" Det överlämnades med ett stort leende och varm kram på vår gemensamma altan på väg till frukosten.

I mellandagarna fick hon besked att cellgifterna inte fungerade och att det inte fanns några nya att ta till. Cancern hade tagit ett järngrepp om kroppen som blivit allt mindre på senare tid.

Vid nyår fick hon vätska i buk och lungor och sedan gick det alltså fort. Pernilla och jag tänkte hälsa på Anna för 1,5 vecka sedan men jag orkade tyvärr inte köra bil mer den dagen. Det var den torsdagen som jag fick p-böter efter att ha varit hos Joels kurator i Nacka.
Att köra till Bromma för att sedan inte vara kapabel till att köra hem bilen igen kändes inte som ett alternativ. Då. Idag ångrar jag detta oerhört.
Hon lämnar man och två barn efter sig.
Jag tror hon var hyfsat pigg fram till jul i alla fall. Sedan har det gått snabbt. Bra eller dåligt? Vet inte.

Anna, du starka karriärskvinna med stort hjärta; Vi ses på andra sidan. Förr eller senare. Hoppas på det senare men du finns i mina tankar.

Våra vänner bär vi med oss, fast de inte längre vandrar tillsammans med oss.