Proverna igår såg bra ut förutom att crp fortfarande var högt, 42.
Förra tisdagen var den 26 men då var jag också dunderförkyld. I torsdags när SAH var här och tog prover så hade 51 och igår morse var den alltså 42.
Igår var första dagen som jag kände mig OK efter min fruktansvärda hosta och det berättade jag för sjuksköterskan som tvekade om behandlingen. Hon sa att värdena var ok och att de i vanliga fall med denna behandling skulle kunna godkänna ett crp på 42 men då läkarna sa nej förra veckan när det var 26 så var de tvungna att få ok från läkarna.
De gav mig en chans att ta ett nytt crp idag innan behandling och om det hade gått ner sedan igår så skulle jag få behandling och jag var helsäker att den skulle vara lägre idag vilket den också var. Den var 28.
Detta tyder på att infektionen är på väg bort.
Jag ska ta ett nytt crp på torsdag igen för att se att den sjunkit ytterligare. Om inte, ska jag få antibiotika. Men det KÄNNS som jag red ut denna infektion men egna resurser utan antibiotika. Jag tror aldrig jag hostat så mycket i hela mitt liv.
Jag fick min behandling till slut och jag gjorde ett försök idag att även kyla ner mina ögonbryn.... då kanske jag inte behöver tappa dem helt??
Ögonfransarna är nu borta och ögonbrynen är väldigt tunna. På huvudet har jag i alla fall hyfsat med hår så att jag slipper använda peruk.
Ikväll är det soffan och äppelpaj med Joel och Isac. Vi ska se Agneta Sjödins Nyårskarameller.
Adam tränar och Jörgen är på hockey med några kompisar.
11 kommentarer:
Nämen, satt du så där och kylde ögonbrynen? Var det inte obehagligt? Så bra att du äntligen fick din behandling. Man vill ju inte gå omkring obeväpnad så att säga. Hoppas att hostan ger sig nu då. Du har ju annat att jobba med och borde väl slippa sånt skit. Ha det gott.
Kram
Super att du kunde ta emot behandling igen. kram
Ihhhhhhhhh! Jag kommer ihåg hur kallt det känns att kyla ner ögonbrynen!! Brrrrrrr.....!
Många styrke kramar till dig!
Jag hoppas verkligen att du ska slippa ifrån massa skit som sätter käppar i hjulen för ditt verkliga mål och dessa livsavgörande behandlingar. Önskar att du bara kunde få genomföra dina behandlingar och att de gör någon nytta. Kraft och ork att kämpa vidare.
Hej har läst din blogg ett tag nu och aldrig lämnat en kommentar,hade väl ingen tanke heller att göra det,är väl en av dom som gillar din blogg och att följa dig i det tysta.Men ikväll när jag sitter framför tv och reklam för sofias änglar visas,då plötsligt kännde jag att,men gud hon känner ju jag.......ja det var min reaktion.För visst var det väl dig jag såg?Vill bara säga tack för en jätte bra blogg,kanske det kommer en komentar från mig igen/kram malin
Du är en sån kämpe! KRAM Annika
Beundrar verkligen din kämparglöd. Härligt att dina värden var bra nog för behandling.
Undrar som anonym, visst är det dig vi ser i reklamen för Sofias änglar? Förstår att du/ni inte fått gå ut med att ni kommit med i programmet. Jätteroligt att du kommit med isåfall, det förtjänar du och din familj alla gånger! :)
Ja det är mig och Joel man ser i reklamen. Premiär den 23 januari och jag tror vi är program nummer 3. Vi får själva inte se programmet innan och inte skriva något om det.
men nu när reklamen är ute så känns det ändå att jag kan "erkänna" :):) att det är vi i reklamen.
EOM
Hej, jag tänker på dig och din familj. Jag kan inte komma över att ni ska drabbas så hårt.. Jag hoppas att ni får en fin tid ihop och jag tror att dina barn och din man får fina minnen av dig och allt du gör för dem.. Ni är fantastiska allihop! Kram från Anneli, en vanlig mamma o tv-tittare...
Såg programmet igår och grät floder. Jag tror mig veta att medömkan är det sista du vill ha men det måste ändå kännas bra att vi är många som står vid din sida. Om än inte fysiskt. Att jag blev så tagen av din situation var det mod och den styrka som du visade upp.
Din familj är helt underbar! Jag förstår din oro över hur de ska klara sig när du inte längre finns där. Men jag tror att det går bra, ty man växer med en så svår uppgift. Det går inte att sätta sig in i hur du har det, det kan bara den som befinner sig i samma situation, men man har nog en hint om hur otroligt svårt det måste vara!
Jag kommer att forsätta läsa din blogg och fortsätta gråta över din belägenhet, i förvissning om att jag ska vara tacksam för vad jag har!
När min syster dog var mitt mantra:
"Fast jag saknar dig så
skadar ingenting mig,
Allt du gett mig har
jag ändå kvar"
Allt du gett mig
Vilka vidriga människor det finns, Ewa Sorlen Hansen, hur kan man skriva nåt sånt!!!! ÅÅÅÅÅÅ va ARG och upprörd jag blir!!! klart du ska få njuta iform av resor, SPAn vad det än är, du är värd allt!!! grät som en gris när jag såg "Sofias änglar" , vilken kämpe du är! Förstår din oro över framtiden för barnen men du verkar göra allt du kan för att de ska ha det bra i framtiden. Tycker du är extremt modig och stark! Beundrar dej! Hoppas du får flera fina år med dina barn!!
Skicka en kommentar